SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1931  
HEROSTRATOS heros4tratos, äv. 0302, m.; förr äv. (i bildl. anv.) HEROSTRAT, m.; pl. -er (KrigVAH).
Etymologi
[av gr. Ἡρόστρατος]
namn på en man som 356 f. Kr. antände artemistemplet i Efesus för att hans namn skulle gå till eftervärlden. — särsk. (tillf.) bildl., om man som blivit beryktad på grund av ngt illdåd, oskickligt beteende l. dyl. KrigVAH 1828, s. 93. Rosenqvist Kosegarten Mart. 3 (1860; om fritänkarenI. N. Cramér).
Avledn.: HEROSTRATISK he1rostra4tisk, äv. her1-, l. -å-, äv. -ω-, adj., förr äv. EROSTRATISK. (ero- 1792. hero- 1828 osv.) [jfr d. herostratisk o. t. herostratisch] (i sht i vitter stil) adj. till HEROSTRATOS; vanl. om namnkunnighet l. ryktbarhet o. d.: förvärvad gm illdåd; ss. adv.: (beryktad o. d.) på grund av ngt illdåd; äv. i försvagad anv., om ofördelaktig ryktbarhet. AGSilverstolpe Skald. 1: 20 (1792, 1801). Vissa herostratiskt berömda företeelser i den allra nyaste och allra yngsta svenska lyriken. Marcus GeijerL 110 (1909). Redan hos samtiden förvärvade sig den spanska inkvisitionen en herostratisk ryktbarhet. NorstedtVärldH 8: 36 (1930).
Spoiler title
Spoiler content