publicerad: 1931
HERREMAN hær3e~man2, m.; best. -mannen; pl. -män ~män2.
Ordformer
(herr- 1559—1642 (: Herman). herra- 1538—1852. herre- 1529 osv.)
Etymologi
herre (se d. o. 2); förnäm man, storman; ståndsperson; tidigast bl. om de förnämsta männen i riket (adeln, det högre prästerskapet o. d.). Leva som en herreman. The westgötske herremen och almoghen. G1R 6: 68 (1529). Författningar .. om antalet af en Riddares eller annan Herremans medfölje på resor. Dalin Hist. 2: 433 (1750). I andra länder gick mångenstädes bondens jord öfver till herremännens klass. Wisén i 3SAH 4: 199 (1889). Han .. bröstade sig som en herreman, eftersom han ej behöfde arbeta. Lagerlöf Drottn. 148 (1899).
-GÅRD. (-manna- 1833—1852. -mans- 1544—c. 1585) (†) gård som innehaves av en ”herreman”; herrgård. G1R 16: 214 (1544). Strinnholm Hist. 4: 591 (1852; i fråga om medeltida förh.). —
-KLASS(EN). (-manna- 1873—1921. -mans- 1863—1918) Schwartz Pos. 200 (1863). Ahrenberg Hem. 130 (1887). —
-GÅRD, se A. —
-KLASS, se A.
C (†): HERREMÄNS-FOGDAR, pl. fogdar som äro i tjänst hos enskilda ”herrar” (motsatt konungens fogdar)? G1R 29: 590 (1559). —
Spoiler title
Spoiler content