HESITERA he1site4ra l. hes1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr HESITATION.
Ordformer
(hæ- 1716—1796. hä- 1795. he- 1811 osv.)
Etymologi
[liksom t. häsitieren av fr. hésiter, av lat. hæsitare, hänga fast, stamma, tveka, till hærere, hänga fast, låda vid, motsv. lit. gaisztù, tvekar, dröjer]
tveka, vara villrådig l. obeslutsam; ”dra sig” för (att göra ngt). Swedberg Schibb. 274(1716). Om Ni är landskapsmålare eller bildhuggare, så hesitera ej att hämta hvad Ni kan från de gamle mästarne. TT 1894, Allm. s. 78.Bergman HNådT 271(1910). Om man hesiterar, finns det alla utsikter, att frågan skall återkomma i fördyrad frågeställning. DN(A) 1928, nr 71, s. 3.
SAOB
