SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HESITATION he1sitatʃω4n l. hes1-, l. 01—, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. (föga br.) -er (Hwasser).
Etymologi
[liksom t. häsitation o. eng. hesitation av fr. hésitation, av lat. hæsitatio (gen. -ōnis), avledn. av hæsitare (se HESITERA)]
(mindre br.) tvekan, villrådighet, obeslutsamhet; äv. konkret(are) om yttring av dylik sinnesförfattning. Gynther ConvHlex. (1846). Mångfaldiga betänkligheter, hesitationer och tvifvel. Hwasser VSkr. 1: 36 (1852).
Spoiler title
Spoiler content