SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HESPERISK hespe4risk, äv. häs-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. hesperisch, fr. hespérique; till HESPERUS]
(i poesi o. högre stil)
I. motsv. HESPERID I, särsk. i uttr. hesperisk(a) trädgård(ar) l. frukt(er) l. äpplen; äv. i bildl. anv. Trädgårdar med frukt af sann hesperisk slägt. Leopold 2: 284 (1801, 1815). Tegnér (WB) 6: 52 (1829; bildl.). (Grekiskan) med sin litteratur blifver förmodligen hädanefter en hesperisk trägård, hvars gyldene frukter blott den egentliga litteratören får tillfälle att eröfra och njuta. Verd. 1890, s. 165. Snoilsky 5: 188 (1897; bildl.). [sannol. delvis gm identifiering av ”hesperidernas öar” med ”de lycksaligas öar”] om trakt l. nejd: paradisisk, paradisiskt ljuvlig. Stagnelius (SVS) 3: 271 (c. 1815). Den hesperiska dälden (i vilken Kaschmir ligger). Palmblad Nov. 2: 6 (1819, 1841).
II. motsv. HESPERIEN: italiensk (äv.: spansk) l. överhuvud sydländsk. Öfva tungan för instundande hesperiska samtal. Atterbom Minn. 83 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Den våg, som till hesperisk strand / Bar fram Odyssevs flotta. Snoilsky 1: 56 (1869). Hesperiska nätter. Östergren (1927).
Spoiler title
Spoiler content