SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1931  

HESS häs4, n.; best. -et; pl. =.

Etymologi

[av t. hes; se för övr. under ESS]

(föga br.) mus. den med ett halvt tonsteg sänkta tonen h (vanl. kallad b); nottecknet för denna ton. Mankell Lb. 43 (1835). BonnierKL (1924). — särsk. i uttr. hess dur, hess moll (äv. skrivet hess-dur, hess-moll, stundom uttalat 3~2 l. 4~1) durtonart resp. molltonart som har hess till grundton, b-dur resp. b-moll. Mankell Lb. 67 (1835).

Ssgr (mus., föga br.): HESS-DUR, se HESS slutet. —

-ESS. tonen hess sänkt med ett halvt tonsteg, dubbel-b. Mankell Lb. 52 (1835). 2NF 11: 600 (1909). —

-MOLL, se HESS slutet.

SAOB

Alfabetisk lista

  hesperid subst.
  hesperien subst.
  hesperisk adj.
  hesperiskt
  hesperus subst.
  hess subst.
  hessare subst.
  hesselhuvud subst.
  hessisk adj.
  hest
  hestra subst.

  Till   alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content