SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HETÉ hete4, m.; best. -n l. -en; pl. -er.
Etymologi
[av lat. hethæus; jfr gr. χετταῖος; se för övr. HETIT]
(i ä. bibelövers. o. därav påvärkat spr.) hetit. The Hetheer .. boo vppå berghen. 4Mos. 13: 30 (Bib. 1541; öv. 1903: hetéerna). Svensén Jord. 173 (1885). NorstedtVärldH 1: 116 (1926).
Avledn.: HETEERSKA, f. (†) hetitisk kvinna, hetitiska. 1Kon. 11: 1 (Bib. 1541; ännu i öv. 1878).
HETEISK, adj. (-teesk 1541) (i ä. bibelövers. o. därav påvärkat spr.) hetitisk. Idhor modher är Hetheesk. Hes. 16: 45 (Bib. 1541; öv. 1903: en heteisk kvinna). SDS 1895, nr 325, s. 2.
HETEISKA, f. (-teesk- 1784) (i ä. bibelövers. o. därav påvärkat spr.) hetitisk kvinna, hetitiska. Hes. 16: 45 (öv. 1784). 1Kon. 11: 1 (öv. 1903).
Spoiler title
Spoiler content