publicerad: 1931
HETSA het3sa2, v., äv. (numera bl. i södra Sv., starkt bygdemålsfärgat, i bet. I 1, 3) HISSA his3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(hiss- G1R 13: 273 (1541), 2VittAH 13: 20 (1821), Hedenstierna Jönsson 89 (1894; i bet. I 3); hiis- G1R 23: 33 (1552). hits- (hitz-, hitts-) Jes. 19: 2 (Bib. 1541), Meurman (1846; med hänv. till hetsa); hijtz- G1R 26: 378 (1556). hets- (hetz-, hetts-) G1R 28: 374 (1558: förhetze), RARP 7: 142, 201 (1660) osv.)
I. [fsv. hitza, hiissa; jfr d. hidse, nor. hissa, mnt. hissen, hessen, hitzen, mnl. hissen, hessen, holl. hitsen (i aan-, ophitsen), mht. hessen. Formen hissa, som synes vara den ursprungliga, är bildad (på samma sätt som BUSSA till BUSS, adv., TUSSA till TUSS, interj., m. fl.) till hiss, utrop varmed hund äggas till angrepp (Landsm. V. 5: 96 (1886)); jfr nor. hiss; hitsa beror möjl. på inflytande från mnt. hitzen; hetsa slutligen synes hava påvärkats dels av t. hetzen (av germ. hatjan, till HAT) med samma bet., dels av HET o. HETTA, från vilka sistnämnda ord formen fått sitt slutna e-ljud. I avljudsförh. till hissa (hetsa) stå HASSA o. HUSSA, med sidoformerna hatsa, hutsa: Alla som sigh ifrå hennes (dvs. ”denna världens”) vmgenge affslåå, them huutzar och haatzar hon. Bullernæsius Lögn. 322 (1619). Jfr Ideforss PrimInterj. 1: 342 f. (1928)] ägga; jaga.
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] (med tillrop) ägga (hund, äv. annat vid jakt användt djur) att förfölja l. gå till anfall (mot djur l. människa); tussa l. pussa (hund på ngn); vanl. med prep. på l. efter (ofta betonade). Hetsa hundarna efter ngn. VRP 1633, s. 501. Hissar man hund å annars fä, ock får thet skada; gälde fullt åter, och böte fierdung af thes värde. BB 22: 8 (Lag 1734). Svederus Jagt 121 (1832). Du har rätt: jag är hård och elak, men tro icke, att jag hetsade hunden mot dig. Rydberg Sing. 8 (1857, 1865). Falkarna .. hetsades på häger och vildand. Ahrenberg StRätt 140 (1899). — särsk.
a) i utvidgad anv.: ägga l. driva på (ett djur). Hästen stretade emot och stegrade sig, men karlen hetsade honom, hojtade och skrek, fäktade med ett spö och klämde i med hälarna. Hedin ScoutL 269 (1913).
b) [jfr motsv. anv. i fsv.] bildl.: i tal l. skrift ägga l. sporra (ngn till ngt, särsk. till strid o. d.); (söka) ”tussa” (ngn på ngn); (söka) få (ngn) i luven (på) l. bringa (ngn) i harnesk (mot ngn); ofta med prep. på (ofta betonad) l. emot; äv. med saksubj. Iagh skal hitza the Egyptier på hwar annan, at en brodher skal strijdha emoot then andra. Jes. 19: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: uppegga egyptier mot egyptier). The Arianer (hade) icke fördragh at hissa emoot Athanasium bådhe höga och låga. Schroderus Os. 1: 310 (1635). Slagord, som en tid vinna genklang i tusende sinnen, hetsa och hänföra, falla på en annan tid maktlösa till jorden. GHT 1895, nr 241 A, s. 2. Grimberg VärldH 2: 261 (1927). — (numera knappast br.) Man hetsar ännu på adeln. MoB 6: 98 (1789). — (†) med direkt obj. betecknande (det avsedda l. uppnådda) resultatet av ngns äggande. G1R 13: 273 (1541). Wille i hissa een trätta, / Mällan them och Kongens Söner. Messenius Sign. 20 (1612). (Storvesiren) var ordsaken och hissade på H(ans) M(ajestät) den Benderska Calabaliquen. HC12H 1: 90 (c. 1734).
2) jäg. jaga (villebråd l. större skadedjur) på det sättet att hundarna äggas att sätta efter och anfalla l. ”ställa” det; förr äv. om (den särsk. av furstar l. andra förnäma personer idkade) sporten att låta hundar angripa björn, vildsvin o. d. (i björngård o. d.) l. vilda djur kämpa med varandra (på arena). Petreius Beskr. 2: 98 (1614). Den 6 October hitsade kungen med hundar en tiur på slåttet. HH 24: 10 (1699). Vid hetsning af räf användas hundar, som äro .. skarpbitne. Hahr HbJäg. 281 (1866). Fanns icke alltid djurens konung där (i lejongropen), så höll man några björnar eller lodjur, hvilka vid högtidliga tillfällen hetsades. Strindberg NSvÖ 1: 112 (1906). — jfr BJÖRN-, DJUR-HETSNING. — särsk.
a) i utvidgad anv.: jaga l. driva (djur l. människa ngnstädes hän). Thet är en arghlist .., när man för Willdiwr .. itt Nätt ställer, fast man än skönt thet icke jaghar och ther vthi hitzar. Fosz 465 (1621). Hedin Pol 2: 553 (1911).
b) bildl.: häftigt o. oupphörligt ansätta l. oroa l. plåga (ngn); jäkta (ngn); ofta med saksubj. FRuneberg (1878) hos Söderhjelm Runebg 2: 543. Att en stackars .. arbetare, som icke kan göra våld på sin öfvertygelse, hetsas, hånas, förföljes och misshandlas af öfvermodiga, klassorganiserade kamrater. VL 1908, nr 41, s. 2. Den nervsjuka, hetsade mentalitet, som växt fram ur världskrisens atmosfär av ångest, osäkerhet och svindel. OoB 1928, s. 324. Det hetsande slitet .. därute (i Amerika). SvD 3/11 1929, Söndagsbil. s. 2. — jfr TRÖTT-HETSAD.
3) (i södra Sv., starkt bygdemålsfärgat) kommendera l. ”skjutsa” (ngn ngnstädes hän). Att kommenderas och hissas hit och dit som ett osjäligt djur. Hedenstierna Jönsson 89 (1894).
1) hetta; upphetta.
a) om mat l. (i sht spirituös) dryck, krydda, läkemedel o. d.: höja kroppens temperatur; framkalla (en känsla av) stegrad kroppsvärme; numera nästan bl. abs., ofta i p. pr. NRBroocman (1754) i BtVLand 4: 63. Vinet hetsar mig. Sahlstedt (1773). Magen är öfverlastad af starkt kryddade och hetsande saker. Nyblom Bild. 145 (1864). Vin, som verkar hetsande. Östergren (1927).
b) bildl.: uppreta l. uppröra (ngn); sätta (ngns sinne) i brand; upphetsa; numera bl. ngn gg (i poesi o. högre stil) i p. pf. TRudeen Vitt. 232 (1693). Detta kunde ej annat än hetsa en fri Nation och upväcka missnöje. Loenbom Stenbock 1: 18 (1757). Det fanns icke mera någon man med förmåga och anseende nog att stilla de hetsade sinnena. Fryxell Ber. 5: 22 (1831). Hagberg Shaksp. 12: 37 (1851).
2) (mindre br.) tekn. svetsa. Hetsning med gas eller elektricitet äro nyare tiders uppfinningar. 2UB 6: 128 (1904). — jfr SAMMAN-HETSNING.
Särskilda förbindelser (i allm. till I 1): HETSA FRAM10 4. ägga l. tussa (hund) fram till angrepp; om person o. d.: gm ivriga uppmaningar o. d. förmå (ngn) att framträda (till angrepp på ngn l. ngt). LPetri ChrPina d 1 a (1572). Hann (dvs. djävulen) hiszar sina Hundar fram, som skole tig förderfwa. Vultejus Post. D 4 b (1686). Vi (tyskar) vilja endast förebygga, att det europeiska Turkiet utplånas af en liga, som Ryssland hetsar fram. Berg Germ. 125 (1916). —
HETSA IHOP10 04, äv. TILLHOPA040 l. 032, stundom HOP4. tussa ihop l. samman; jfr HOPHETSA. G1R 26: 459 (1556). RP 3: 262 (1633). Hvem då af gudarne hetsade hop dem båda att kifvas? Lagerlöf HomIl. 1 (1912). —
HETSA PÅ10 4.
1) tussa (hund) på (ngn); ägga (hund, människa osv.) att angripa (ngn). Han .. hissade på honom en hoop Jachthundar. Schroderus Os. 2: 541 (1635). Hav misskund, du som .. / .. hetsar på mig idel olycksöden! Wulff Dante 57 (1897).
2) (föga br.) ivrigt l. hetsigt driva på (ett arbete). Veikkolin var nu i sitt esse: han dref, han hetsade på arbetet. Ahrenberg Stockj. 123 (1892). —
HETSA SAMMAN10 32 l. 40, äv. TILLSAMMAN(S)040 l. 032. tussa samman l. ihop; jfr SAMMANHETSA. An. 1665 hissade Franckrijke the Engelske och Holländerne tilsamman. Brask Pufendorf Hist. 243 (1680). Lagerlöf HomIl. 112 (1912). —
1) till I 1.
b) till I 1 b.
α) ägga upp (ngn) l. bringa (ngn) i harnesk (mot ngn l. ngt). Hitzendes Öfversten Wullf, så mycket han kan, emot Zabeltitz opp. OxBr. 8: 359 (1642). ÖB 104 (c. 1712).
β) (föga br.) gm äggande tal l. handlande framkalla (ngt); jfr HETSA I 1 b slutet. Kurfursten Johan (av Sachsen) drefs af sin envishet att hetsa upp nya motsättningar mot sydtyskarna. KyrkohÅ 1911, LittÖ s. 213.
2) till II 1.
a) till II 1 a: hetta upp (ngn), göra (ngn) het. Vinet har hetsat er upp. MarkallN 1: 56 (1820). Jag fruktar / Att dansen något hetsat upp ers nåd. Hagberg Shaksp. 5: 329 (1848).
b) till II 1 b: göra (ngn) ivrig l. häftig l. vred l. upprörd; uppreta (ngn); uppröra (ngn); ofta refl.: bliva upprörd l. förargad (över ngt). ÖB 1 (c. 1712). Hela staden .. hetsades upp till en slags svårartad rampfeber (inför den stundande karnevalen). Lindqvist Stud. 8 (1906). Det (är) just ingenting att hetsa upp sig över. Segerstedt Händ. 123 (1926).
Ssgr (till I; en del ssgr från senare tid snarast till HETS, sbst.2): A: HETS-ARTIKEL. (i sht polit.) tidningsartikel som hetsar till (söker l. är ägnad att framkalla) ovilja l. hat (mot ett annat land, ett politiskt parti l. en politisk ståndpunkt o. d.). SvD 1897, nr 298 A, s. 1. —
-HUND. jäg. starksprungen hund använd vid hetsjakt. Möller 1: 1165 (1782). Hahr HbJäg. 65 (1865). SvKennelklT 1896, s. 108. —
-HUNGER. [sannol. ombildning av t. heisshunger]
1) (i sht med.) glupande, sugande hunger (med värk i magen). SvLittFT 1838, sp. 584. Gadelius Själsl. 3: 43 (1922).
2) bildl.: glupande, omåttligt begär l. häftig åtrå (efter ngt). AB 1841, nr 251, s. 3. Med en aldrig stillad hetshunger efter land har det (dvs. Ryssland) velat rikta sig på bekostnad af alla sina grannar. HeimdSmåskr. 11 a: 18 (1910). —
-HÅLL. jäg. håll (avstånd) inom vilket ett djur måste befinna sig för att en hetsjakt på detsamma skall äga utsikt att lyckas. TIdr. 1881, s. 38. Hemberg NJagtsk. 121 (1897). —
-JAKT.
1) jäg. jakt vid vilken det jagade djuret förföljes o. infångas av snabba hundar (vid dylik jakt på skidor äv. av enbart skidlöpare); förr äv. om hetsande av djur i björngård o. d. Möller 1: 1165 (1782). Hetsjagter å öppna fält på räf, hare och rådjur. Hahr HbJäg. 61 (1865). Hetsjakt på skidor. Ekman NorrlJakt 21 (1910).
2) bildl.: häftig förföljelse (riktad mot ngn); ivrig strävan (efter ngt); intensivt jäktande. En oavbruten hetsjakt efter nöjen. Crusenstolpe Tess. 2: 21 (1847). Hennes tankar flögo i en vild hetsjakt kring samma ämne. Roos DjupSag. 244 (1901). De dagliga hetsjakterna mot f. d. strejkbrytare och arbetsvilliga. SvD(A) 1929, nr 218, s. 4. —
-KAMPANJ. (i sht polit.) häftigt o. ihållande bedriven agitation (i tidningspress, på politiska möten osv.) mot ngn l. i en politisk fråga o. d. I katolska tidningar utomlands pågår för närvarande en .. hänsynslös hetskampanj mot svenska folket. SvD(A) 1930, nr 71, s. 5. —
-LOPP. (mindre br.) starkt lopp under hetsjakt; äv. bildl. SD 1893, nr 1, s. 4 (bildl.). Den, som tagit ut sina sista krafter under hetsloppet (efter vargen). Ekman NorrlJakt 97 (1910). Ett hetslopp efter äreställen. Östergren (1927). —
-POLITIK. (i sht. polit.) politik som går ut på att värka äggande l. jaga upp stämningen (mot ngn l. i en politisk fråga o. d.). Hedin 2Varn. 38 (1914). —
-PROPAGANDA. (i sht polit.) propaganda som jagar upp de politiska lidelserna l. går ut på att framkalla en fientlig (folk)stämning mot en (politisk) person, ett (politiskt) parti l. system o. d. Bolsjevikernas oavlåtliga hetspropaganda. NDA(A) 1929, nr 118, s. 3. —
-TRAFIK. (i sht polit.) jfr -KAMPANJ. Upsala 1916, nr 37, s. 2. Socialdemokraterna .. fortsätta .. sin hetstrafik och tillåta sig i sina tidningar .. oförsynta angrepp mot särskilt finansminister Wohlin. SvD(A) 1929, nr 130, s. 5.
B (†): HETSE-KOLV. [jfr MUTKOLV] person som låter upphetsa sig till ngt. (Den borde) plichta som .. oss gamble män för hissekolf(va)r håller. VDAkt. 1680, nr 78 (1678).
Avledn.: HETSARE, m. till I, särsk. 1 b o. 2: person som hetsar. Linc. Xx 2 b (1640). Hetsaren till sträjk och uppror. GHT 1897, nr 296 B, s. 1. jfr KRIGS-HETSARE.
Ssgr (förr): hetsar(e)-bana, r. l. f. (hisser-) plats (arena) anordnad för djurhetsning. DjurgFNu 12 (citat fr. midten av 1600-talet; om ”hissarehuset” på Djurgården).
-hus. (hissare-) hus avsett för djurhetsning. Hissarehuset på Waldmarsön (dvs. Djurgården). HSH 31: 7 (1663).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content