SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HIERONYMIT hi1eron1ymi4t l. -rå1-, äv. -rω1-, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. hieronymite; jfr HIERONYMIAN]
kyrkohist. hieronymian. Under namnet Hieronymiter blefvo i Italien och Spanien fyra ordnar stiftade. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 366 (1835). Rydberg RomD 136 (1874, 1877). 2NF (1909).
Spoiler title
Spoiler content