HIERONYMIAN hi1erony1mia4n l. -rå-, äv. -rω-, l. -nym1-, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. hieronymian; till namnet på den helige Hieronymus († 420); jfr HIERONYMIT]
kyrkohist. medlem av ngn av vissa sinsemellan oberoende munkordnar som valt den helige Hieronymus till skyddspatron; vanl. i pl. NF (1883). Den nederländska humanismens viktigaste härdar voro de skolor som grundats av ”det gemensamma livets bröder”, de s. k. hieronymianerna. 5GbgVSH I. 2: 55 (1929).
