SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HIMNING him3niŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. himning; till HIMLA, v.2; jfr HIMLING, sbst.2]
(starkt bygdemålsfärgat, i vissa trakter; i sht i fråga om ä. förh.) = HIMMEL 6 b. VRP 15/9 1624. Himningar (takbonader) förekomma (i förteckn. fr. 1678) endast i en prästgård (på Öland). Fatab. 1913, s. 34. — jfr BORD-HIMNING.
Spoiler title
Spoiler content