SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HINDERLIST, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(hinde- 1661 (: hindelisteligen). hinder- 1524 (: hinderlistige)1716 (angivet ss. gammalt ord). hinger- 1621 (: hingerlistigt). hinner- 16581705 (: hinnerlistighet). hinter- 1906)
Etymologi
[liksom ä. d. hinderlist av mnt. o. ä. t. hinderlist (t. hinterlist); till HINDER- o. LIST]
(†) bakslughet, illistighet, falskhet, svek, försåt, knep, bedrägeri. G1R 10: 188 (1535). Wtan alt suick och .. hinderlist. VRP 1617, s. 349. Swedberg Schibb. 339 (1716; upptaget bland gamla gäfwaord). Högberg Vred. 3: 297 (1906).
Avledn. (†): HINDERLISTELIGEN, adv. bakslugt, illistigt o. d. UrkFinlÖ I. 1: 22 (1599). VDAkt. 1661, nr 198.
HINDERLISTIG, adj.; adv. = (SthmTb. 29/8 1573) l. -T (Fosz 16 (1621), Abrahamsson). [av ä. t. hinderlistig] bakslug, illistig, falsk, svekfull, bedräglig. Någit hinderlijstigt skalckestycke. G1R 25: 221 (1555). Abrahamsson 684 (1726; efter handl. fr. 1695). BL 12: 159 (1846; möjl. efter handl. fr. 1524).
Avledn.: hinderlistighet, r. l. f. = HINDERLIST. VgFmT II. 2—3: 117 (1603). VDAkt. 1705, nr 112.
Spoiler title
Spoiler content