SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HINTER- hin3ter2~.
Etymologi
[av t. hinter, prep. o. adv., bakom (se etymolog. avd. under HINDER-). I vissa ssgr förekommer en sidoform med det från mnt. lånade HINDER- ss. förled. — Jfr HINDER-]
Ssgr: HINTER-BLAD. (†) bakrem i hindertyg. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 36 (1836). —
-HALT, r. [av t. hinterhalt, av t. hinterhalten, kvarhålla] (†) kem. o. metall. återstod, rest; i sht om den återstod av ngt som kvarbliver efter viss kemisk process, residuum; särsk. ss. benämning på det silver som avskiljes, när råguld behandlas med salpetersyra (”skedvatten”). Rinman (1788). JernkA 1830, s. 476. En liten hinterhalt af koppar. Berzelius ÅrsbVetA 1831, s. 146. Därs. 1846, s. 15. bildl. Hos den aldraredeligaste upkommer gerna .. (gm att han misstänkes) någon hinterhalt. Oelreich 434 (1755). —
-HÅLL. (hinder- 1539—c. 1755. hinter- 1706—1766) [efter t. hinterhalt resp. mnt. hinderhalt (jfr -HALT) med anslutning till HÅLL; beträffande bet.-utv. av ordet jfr BAKHÅLL] (†)
1) stöd (bakifrån), skydd (bakifrån). G1R 12: 206 (1539). (Polackerna) wågade sig eij rycka närmare emot fienden, än dee kunde hafwa hinterhold af wåra. KKD 8: 220 (1706). Swedberg Schibb. 339 (1716; upptaget bland gamla ”gäfwa” ord).
2) trupp som befinner sig bakom den övriga hären; eftertrupp. Hund E14 314 (1605). Mesta parten aff vårt hinderholdh togh och fluchten öffver den strömmen die Aa. HH 20: 333 (c. 1640).
3) bakhåll. G1R 28: 230 (1558). Uti efftersättjande föllo de i ett hinderhold. KKD 4: 282 (1711). Sätta hinterhåll. 1VittAH 1: 191 (1755).
4) förhållandet att hava ngt i reserv; anträffat bl. i bildl. anv. i uttr. draga i hinterhåll, hava i reserv. Och Hopp om Himlens Nåd i hinderhåld jag drog. Frese Sedel. 43 (1726).
5) förbehållsamhet; äv. konkret: (hemligt) förbehåll. Strax Resolutionen var fattadh (hava vi) ther om uthan sky och något hinderhåld E. K. uptächt. Stiernman Riksd. 1428 (1664). VDAkt. 1747, nr 141. Iag må icke biuda till at beskrifva alla hinterhåll, som (för adeln) efter följa (vid domstolarna). HT 1917, s. 21 (1765—66). —
-KASTELL. [av t. hinterkastell] (†) akterkastell; anträffat bl. i skämtsam o. bildl. anv., om ngns ”bakdel”; jfr AKTER-KASTELL. Hiorter Alm. 1734, s. 32. —
-LAND. [efter t. hinterland] i sht. geogr. landområde som ligger ur viss synpunkt bakom ett annat område, t. ex. bakom en kuststräcka (o. som till väsentlig del producerar vad det förra området behöver l. utför), bakland, uppland. Petschilibugten och dess hinterland, dit Tientsin och Peking höra. SD(L) 1898, nr 159, s. 1. —
-LIST, se HINDERLIST. —
-PUTA, r. l. f. (†) ridk. bakputa (på en sadel). Ehrengranat Ridsk. II. 1: 35 (1836). —
-SELE. (hinder- 1705—1883. hinter- 1807—1898) artill. sele till stånghäst i ett artillerispann; motsatt: försele. Grundell UnderrArtill. 218 (1705). Holmberg Artill. 3: 220 (1883). —
-STÄLLIG. (hinder- 1634—1636. hinter- 1642) [av t. hinterstellig resp. nt. hinderstellig, till stellen (se STÄLLA)] (†) återstående, resterande. RP 4: 66 (1634). Deres hinterstellige geldt. Därs. 9: 257 (1642). —
-TYG, se d. o. —
-TÅG. (hinder- 1752. hinter- 1765 osv.) (förr) sjömil. grovt, vid relingen fäst tåg vars bukt lades om en kanon för att hindra den att glida (inåt fartyget); jfr BROK, sbst.2 slutet. PH 5: 3452 (1752). Röding SD (1798).
Spoiler title
Spoiler content