SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
BROK brω4k, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äfv. BROKA, f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(bro(o)k Grundell AnlArtill. 1: 8 (c. 1695) osv. brock VetAH 1773, s. 154. broka Grundell AnlArtill. 1: 9 (c. 1695: Brookornes, pl.), Rajalin)
Etymologi
[jfr d. brog, af nt. brok, t. brook, trol. eg. samma ord som BROK, sbst.1]
sjöt. gröfre tåg (l. kätting) hvars bukt lägges om ett föremål. Rajalin Skiepzb. 180 (1730). Brok til Mesan, är en slags gårding som snörer ihop mesan där spriet och masten råkas. .. Brok til uphalning är et tjockt tåg som flere gångor går långs omkring skeppet och hålles up af .. smalare tåg som gå up til relingen. Dalman (1765). Gaffelseglen .. ha .. gigtåg och brokar för att draga in seglet till masten, då det skall fastgöras. UB 7: 337 (1874). En af Nordstjernans båtar, som var fastgjord med brok och hängde i sina utåt svängda däfvertar. AB 1890, nr 70, s. 1. — jfr BÅT-, GAFFELSEGELS-, KÄTTINGS-, MESAN-, REF-, SURRNINGS-, UPPHALNINGS-BROK m. fl. — särsk. sjömil. om dylikt vid relingen fäst tåg afsedt att hindra skeppskanon att vid skottlossning l. eljest drifva för långt in på fartyget. Grundell AnlArtill. 1: 8 (c. 1695). När skeppet kränger, hänga lofvarts Canonerne i sina brokar. Dalman (1765). Skulle rekylen blifva längre än vanligt, begränsas den af en brok. UFlott. 3: Bih. 93 (1906). — jfr KANON-, STYCKE-BROK m. fl.
Ssgr: BROK-BLOCK. till brok hörande block. Witt Skeppsb. 261 (1863). —
-BYGEL. sjömil. särsk. om järnbygel å mynningsladdningskanon afsedd att kvarhålla brokens bukt å drufvan. Platen Glascock 2: 21 (1837). —
-HYLSA. sjömil. Broktåget är slaget kring en på lavetten befintlig brokhylsa. Billmanson Vap. 297 (1882). —
-HÅL. Brooken (stickes) in gienom Brookhåålen på Lådan (dvs. lavetten), men ändarna på hwar sin sijda om Stycket (dvs. kanonen). Grundell AnlArtill. 1: 10 (c. 1695). UFlott. 3: 33 (1882). —
-RIDARE, r. l. m. på båt som skall hissas medelst brok, benämning på hvar o. en af de smärre trossar som gå från båtens sidor till den punkt där blocket fästes vid broken o. afse att bibehålla blocket i båtens midtlinje o. sålunda hindra kantring vid hissningen. Lavén Sjövet. 58 (1853). —
-STJÄRT. vid (kanon)brok fäst smäckert surrningståg. Grundell AnlArtill. 1: 10 (c. 1695). —
-STÅND. benämning på den punkt å ett gaffelsegels yttre lik där brokens bukt fastsys (jfr språkprofvet från 1874 under BROK, sbst.2). Pihlström SkeppsAfl. 1: 266 (1796). —
-TALJA. jfr -BLOCK. Dalman (1765). —
-TROSS. Grundell AnlArtill. 1: 9 (c. 1695). —
-TÅG. Billmanson Vap. 297 (1882).
Afledn.: BROKA, v. sjöt. i uttr. broka l. broka in ett segel, hala in ett segels brok, medelst brok hala in ett segel (för fastgöring). Mesansseglet .. gigas och brokas när det skall bärgas. Dalman 39 (1765). Focken brokas in. Stenfelt Skepp. 43 (1903).
Spoiler title
Spoiler content