HIPPIATER hip1ia4ter, m.; best. -n; pl. -trar.
Etymologi
[jfr t. hippiater; av gr. ἱππιατρός, av ἵππος, häst (se HIPPO-), o. ἰατρός, läkare (jfr ARKIATER)]
(knappast br.) hästläkare, veterinär. BL 6: 120 (1840). 2NF (1909).
Avledn.: HIPPIATRI, r. [av gr. ἱππιατρία] (knappast br.) = HIPPIATRIK. NF (1883). 2NF (1909). —
HIPPIATRIK, r. [jfr t. hippiatrik, fr. hippiatrique, av gr. ἱππιατρική (näml. τέχνη)] (knappast br.) hästläkekonst, veterinärvetenskap. AHFlorman (1814) hos Fürst Florman 36. Ehrengranat Ridsk. Inledn. (1836). 2NF (1909).
