HIPPOKRATISK hip1okra4tisk l. -å- l. -ω-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[ytterst av lat. hippocraticus, avledn. av lat. Hippocrates, av gr. Ἱπποκράτης, en berömd grekisk läkare i senare delen av 400- o. förra delen av 300-talet före Kristus. — Jfr HIPPOKRAS]
1) som sammanhänger med l. har avs. på l. härstammar från (l. tillskrives) l. erinrar om den gr. läkaren Hippokrates. ConvLex. 2: 146 (1822). Professorn i Med. Cliniken (i Würzburg) heter Schönlein och är en ägta hippocratisk man, med ett blixtrande klart hufvud och blick. Retzius BrefFlorman 100 (1831). Om den Hippokratiska Medicinen. PHedenius i 4IntrFörel. 5 (1859). De hippokratiska skrifterna i svensk öfversättning. Löwegren (1909; boktitel). Den hippokratiska skolans hela läkeutövning. 3NF 9: 1040 (1928).
2) [efter lat. facies hippocratica] (mindre br.) med. i uttr. hippokratisk(t) ansikte l. uppsyn, om det av Hippokrates först beskrivna utseende som människans ansikte ofta antager kort före döden. TLäk. 1832, s. 92. Collin Ordl. (1847). 2NF 7: 1233 (1907).
