publicerad: 1931
HIPPOPOTAM, i bet. 1 m. l. r., i bet. 2 n.?; best. (i bet. 1) -en; pl. (i bet. 1) -er.
Etymologi
[jfr fr. hippopotame, av lat. hippopotamus, av gr. ἱπποπόταμος, av ἱππος, häst (se HIPPO-), o. ποταμός, flod]
(†)
1) det till de partåiga hovdjurens ordning hörande däggdjuret Hippopotamus amphibius Lin., flodhäst, vanlig flodhäst. (I Afrika) finnes i överflöd Elefanter, Lejon .. Hippopotamer, Crocodyler m. m. Djurberg GeogrUngd. 389 (1781). SvLitTidn. 1814, sp. 132. JGOxenstierna 4: 249 (1815).
2) om det elfenbensliknande tandbenet i underkäkens hörntänder hos flodhästen, förr användt till förfärdigande av löständer. 1Brehm 1: 574 (1874). NF 4: 1462 (1881).
Spoiler title
Spoiler content