HISTOLOGI his1tologi4 l. -ål-, l. -lå-, äv. -ωl- l. -lω-, i Sveal. o. Norrl. äv. -ji4, r. l. f.; best. -en l. -n.
Ordformer
(histio- 1883. histo- 1824 osv.)
Etymologi
[jfr t. histologie, eng. histology, fr. histologie; av gr. ἱστός, vävnad (jfr (BOLSTER)VAR, VÄST), o. -LOGI. Med avs. på formen histiologi jfr t. o. fr. histiologie, bildat till gr. ἱστίον, vävnad]
(i fackspr.) lära(n) om de organiska kropparnas, i sht djurens, celler o. vävnader, mikroskopisk anatomi. ÅrsbVetA 1824, s. 418. Människans histologi .. är en relativt ung vetenskap. Broman Männ. 1: 7 (1925). Växtanatomien (histologi) utforskar växternas inre mikroskopiska byggnad, deras celler och vävnader samt dessas utveckling. SvUppslB 4: 786 (1930). — jfr DJUR-, ORGAN-, PATO-, VÄXT-HISTOLOGI.
Anm. I sammanställningar med urspr. lat. ord användes i akademiskt spr. ofta formen histologie [urspr. lat. genitivform; jfr anm. till FILOLOGI, FILOSOFI 1 m. fl.]. Histologie professorn. KarolInstH 3: 376 (1910). Histologie professur. Därs. 465
Ssgr (i fackspr.): HISTOLOGI-PROFESSOR. —
-PROFESSUR.
