publicerad: 1924
FILOSOFI fil1osofi4 l. fi1-, l. -ås-, ngn gg -ωs-, l. -så-, ngn gg -sω- (filåsåfi´Dalin), r. l. f.; best. -en l. -n; pl. (i bet. ’filosofiska system') -er; förr äv. PHILOSOPHIA, r. l. f.; best. -an. Anm. Av praktiska skäl betraktas den långt in på 1700-talet vanliga formen -sophia i det följande ss. sv., där den icke förekommer i lat. sammanhang l. böjes på lat. sätt. Med lat. böjning förekommer ordet redan i Kol. 2: 8 (NT 1526: Philosophiam). Jfr vidare anm. under 1.
Ordformer
(förr vanl. skrivet philosoph-. -sophia 1541—1754. -sofi (-sophie) 1708 osv.)
1) (†; jfr dock anm.) sammanfattning(en) av de kunskaper vartill man kommer gm vetenskapliga undersökningar (metodiskt tankearbete), vetenskap; ofta om naturvetenskap; särsk. sammanfattande benämning på sådana vetenskaper som icke bygga på ngn av Gud uppenbarad kunskap, ”världslig vishet”, motsatt: teologi; ofta med uteslutande av juridiken o. medicinen (stundom äv. av matematiken). Kol. 2: 8 (Bib. 1541). Then naturliga Philosophien: Chemien. Block MotalaStr. Dedik. 10 (1708). Sahlstedt (1773). Utforskningars anställande uti den physiska philosophien. VetAH 1796, s. 256. jfr: Systemet af menniskans rationella kunskaper kallas hennes Philosophie eller Vetenskap i egentlig bemärkelse. Boström Propæd. 6 (1851). Anm. Hit höra eg. äv. vissa av den nutida språkkänslan till bet. 2 anslutna uttr., betecknande lärdomsgrad inom den filosofiska fakulteten, i vilka uttr. ordet användes i den lat. gen.-formen philosophiæ (numera regelbundet skriven filosofie l., förkortat, fil.): filosofie doktor, kandidat, licentiat, magister. Till dessa uttr. hava bildats ssgr sådana som filosofie doktorspromotion, kandidatexamen.
2) vetenskap som (i avsikt att framställa en sammanhängande världs- o. livsåskådning) sysselsätter sig med de allmännaste o. djupaste av de problem vilka för ett tänkande subjekt knyta sig till den givna (yttre o. inre) erfarenheten; filosofiskt system; filosofiskt tänkande; äv. allmännare, om forskning som sysselsätter sig med utredning av de grundläggande begreppen i ngn viss specialvetenskap; stundom om mera abstrakt l. på djupet gående teoretiserande i allm. Teoretisk filosofi, eg.: filosofi som avser förklaring av det som är, sammanfattande benämning på ontologi, metafysik, naturfilosofi, kunskapsteori (samt psykologi o. logik). Praktisk filosofi, eg.: filosofi som framställer vad som bör vara, sammanfattande benämning på religionsfilosofi, etik o. rättsfilosofi. Empirisk, rationalistisk, skeptisk, idealistisk, materialistisk filosofi. Den kritiska filosofien, Kants filosofi sådan den framställdes i Kritik der reinen Vernunft. Den Boströmska filosofien. Orientalisk, grekisk, medeltida, modern, nyare filosofi. Filosofiens historia. Historiens, konstens, språkets, stilens, klädedräktens filosofi. Wäl förfarin vthi .. then Aristoteliske Philosophian. Schroderus Os. 2: 723 (1635). Den sedolärande philosophien (dvs. etiken). Höpken 1: 177 (1753). Filosofiens centrala problem har alltid .. varit frågan om förhållandet mellan den oändliga och den ändliga verkligheten, mellan det absoluta och det relativa. AKPhalén i FestskrBurman 118 (1910). — jfr INTUITIONS-, KONST-, KRIGS-, KULTUR-, KÄNSLO-, MAKT-, NATUR-, PERSONLIGHETS-, POPULÄR-, RELIGIONS-, RÄTTS-, SAMHÄLLS-, SKOL-, SPRÅK-, TRANSCENDENTAL-, UPPLYSNINGS-, VILJE-, VÄRDE-, VÄRKLIGHETS-FILOSOFI m. fl. — särsk. bildl.
a) (†) allmän betraktelse, resonemang, harang. Han (har) begijnnet sin Schrifwelsze medh en long Philosophia att ware öfwer tilbörligheeten af Rikzens Rådh eskedh och kallett hijtt till Swerigie. UrkFinlÖ II. 1: 80 (c. 1595).
b) levnadsvishet; förr stundom närmande sig l. övergående i bet.: världsförakt. Dalin Arg. 1: 186 (1733, 1754). Philosophie och förakt för verlden. Dens. Hist. 2: 687 (1750). ”Den som lefver utan afund, den lefver lyckligt.” I dessa få ord låg den gamle Krigsmannens hela philosophie. Eurén Kotzebue Orth. 1: 11 (1793). Eklundh Folk 96 (1918). — jfr LEVNADS-, RÖNNBÄRS-FILOSOFI m. fl.
Ssgr (till 2): FILOSOFI-HISTORIKER. —
-HISTORISK.
Spoiler title
Spoiler content