SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HJULA jɯ3la2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (numera bl. i bet. 3 b).
Etymologi
[jfr d. hjule (i bet. 2—4), nor. dial. hjula (i bet. 1); avledn. av HJUL]
1) till HJUL 1 o. 2: giva (ngt) formen av ett hjul; i förb. HJULA UR.
2) (numera bl. ngn gg tillf.) förflytta sig (resp. ngn) med hjälp av hjul.
a) till HJUL 2 b, i fråga om hjulbåt; i förb. HJULA UT (se d. o. 1).
b) till HJUL 4: cykla. VL 1894, nr 231, s. 2. Jag .. hjulade från Upsala till Sala. Lindqvist Dagsl. 1: 107 (1898). Östergren (1927).
3) till HJUL 1 o. 2: beskriva en hjulliknande rörelse. — särsk.
a) om föremål som röra sig rundt i jämn (oavbruten) takt: sno rundt, rotera. Torndyfveln ensam hörs, der .. / han .. hjulande surrar utöfver fältet. LBÄ 14—15: 1 (1798). Väderqvarnarna med deras flitigt hjulande vingar. Bergman GotlSkildr. 336 (1882). Lörmans .. tummar hjulade, medan han hörde på klockans knäppning. Hallström VilsnF 127 (1894). Delft (i en bygd) .. där .. kvarnar hjula och pråmar gå. Fogelqvist ResRot 98 (1926).
b) (numera i sht gymn.) till HJUL 1: med utsträckta armar o. ben (på sådant sätt att lemmarna påminna om ekrarna i ett hjul) o. med stöd omväxlande av händer o. fötter svänga rundt i sidled som ett rullande hjul. Möller (1790). Trasenberg .. / Kullerbyttor bland tufvorna slog, och hjulade sedan. MarkallN 1: 75 (1820). Balck Idr. 3: 159 (1888). Hjula några hvarf. Janson Ön 80 (1908).
4) (vard., mindre br.) till HJUL 1: bilda hjul (med benen), gå med hjulbent gång; i p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv., närmande sig bet.: hjulbent. Ett par hjulande ben. Janson Gast. 57 (1902). Benen voro korta och hjulade. Sjödin StHjärt. 266 (1911).
Särsk. förb.: HJULA FRAM10 4. (vard., mindre br.) till 4: gå fram(åt) med hjulbent gång. (Lappen Olle) hjulade fram med stor hast. TurÅ 1908, s. 282. —
HJULA IN10 4. (vard., mindre br.) till 4. Gemytlig och bredbent hjulade han in i hopen. Janson Gast. 76 (1902). —
HJULA UR. (†) till 1: skära ut i rundel (så att en mer l. mindre cirkelformig yta uppstår). Hjula ur en kappa eller ärm. Lind (1749; under ründeln). —
HJULA UT10 4. särsk.
1) (numera bl. ngn gg tillf.) till 2: fara ut (ngnstädes) med hjulbåt l. cykel; äv. tr.: medelst hjulbåt l. cykel föra (ngn) ut (ngnstädes). Ångbåten hjulade oss snart ut ur Cadizbugten. Kræmer Span. 57 (1860). Mattsson VSkr. 1: 33 (1898; intr.).
2) (vard., mindre br.) till 4: med hjulbent gång förflytta sig ut. Janson Gast. 78 (1902).
Spoiler title
Spoiler content