SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HJÄLMET, n.; best. -et.
Ordformer
(helm- 15381548. hiälm- (hielm-) 1560c. 1580. -ett 15381548. -eet 1560c. 1580)
Etymologi
[antingen efter mnt. helmet, hjälm (jfr äv. holl. o. eng. helmet), av ffr. healmet, elmet, diminutivbildning till ffr. (h)elme (lånat från fht. helm, se HJÄLM, sbst.1), l. också direkt lånat från ä. fr. healmet, elmet, i båda fallen med anslutning till HJÄLM, sbst.1]
(†)
1) = HJÄLM, sbst.1 2. VarRerV 35 (1538). Ett Swartt koritz (dvs. harnesk) .. mett ett Helmett. HH 2: 26 (1548). VocLib. avd. 27 (c. 1580). — särsk. herald. = HJÄLM, sbst.1 2 e. G1R 29: 725 (1560). Offwann på hielmetedh trij sjööbladh. BtFinlH 4: 229 (1563; i sköldebrev). Därs. 4: 238 (1564; i sköldebrev).
2) = HJÄLM, sbst.1 3 a. (Gustav Vasa hade vid födelsen) ett Hiälmeet öffwer huffwudet och ett rödt kårs på Bröstet. Svart Ähr. 48 (1560).
Spoiler title
Spoiler content