publicerad: 1931
Ordformer
(hjälm (hiel(l)m, hiälm, hjelm) 1526 osv. jelm (jälm) 1678—1923. hielffm 1537)
Etymologi
[fsv. hiälmber i bet. 2 o. 3 e, motsv. d. hjælm, isl. hjalmr, got. hilms, fsax., ffris., fht. o. nht., feng. o. eng. helm; till germ. helma-, besläktat med sanskr. ṧárman-, n., betäckning, skyddande tak l. rustning; till roten kel, hölja, betäcka (jfr HEL, sbst.1, HÖLJA, KULÖR). — Jfr HELM, sbst.2, HELMELIN, HJÄLMENET, HJÄLMET]
1) [jfr motsv. anv. i d., nor. o. isl.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på stolpar uppsatt tak varunder säd, hö o. d. förvaras, stacktak; äv.: skjul, lada. En hielm eller tack .. (över torklavarna till skydd) för rengwäär. G1R 18: 576 (1547). Ehn hiellm eller ith höhuus. SkrGbgJub. 6: 136 (1589). Juhlin-Dannfelt 375 (1886). Sädens hemkörning från ladorna (hjelmarna). LAHT 1890, s. 207. 2NF 26: 875 (1917). — jfr HALM-, SÄDES-HJÄLM.
2) benämning på i allm. av metall förfärdigad (förr ofta med rörligt visir försedd) huvudbonad (under o. efter världskriget 1914—1918 ss. fältpersedel av en särskild, helt av stål gjord modell) tjänande ss. skydd mot hugg, slag, kulor o. d.; äv. om liknande huvudbonad använd ss. paradpersedel i fred; i allmännare anv. om liknande betäckning använd vid andra tillfällen, då skydd för huvudet erfordras (av dykare, brandsoldater, flygare o. d.). Öppen, sluten hjälm; öppna, sluta hjälmen (i fråga om ä. förh.). VarRerV 35 (1538). Hiälm med fiäder besatt. Schultze Ordb. 1889 (c. 1755). Hvi klyfvas ej skuggande / hjelmar i tu? Tegnér (WB) 6: 7 (c. 1827). (Den till brandsoldatens uniform hörande) Kasken eller hjelmen .. göres antingen af läder (med metallbeslag) eller af messing. Ahlström Eldsl. 365 (1879). Hufvudbonaden vid dragonregementena skall benämnas hjälm. PT 1895, nr 88 A, s. 2. Generalord. 1/12 1921. Hjälmen skyddar huvudet (på infanteristen) mot sabel, bajonett, granatkarteschskrot o. d. ExInf. 1927, 1: 20. — jfr DYKAR(E)-, FLYG-, KOPPAR-, KORK-, KRIGS-, LÄDER-, RÖK-, STICK-, STÖRT-, TORNER-, TROPIK-, TRÄ-, VISIR-HJÄLM m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Penningen gier Hielm åt (dvs. skyddar) en skälm. Scherping Cober 2: 245 (1737).
b) (numera bl. ngn gg i vitter stil) bildl. (jfr d). Thorild 1: 151 (”155”) (1794). I pantsar och hjelmar af evig is stodo de (dvs. alptopparna). Bremer GVerld. 1: 4 (1860). En hy, dunkelvarm som en kreolskas, under en hjälm af svart hår. Levertin Magistr. 118 (1900).
c) (†) i sådana uttr. som driva l. söka ngt under hjälmen, under vapen (o. beredd till strid) söka bringa ngt till stånd l. söka uppnå ngt. Therföre hållom Wij bäst och rådeligast, att H. K. M:t strax fölier effter medh wapnen, och drifwer tractaten vnder Hielmen. Stiernman Riksd. 820 (1630). Att erhålla .. (fred) var äfven Gustaf Adolfs önskan, ehuru han ej sökte den, annorlunda än under hjelmen. CTJärta i 2SAH 17: 253 (1836).
d) [efter hebr. kōƀa‛ i̯ešū‛āh, gr. (NT) ἡ περικεφαλαία τοῦ σωτηρίου, frälsningens hjälm] (i bibeln o. därav påvärkad litteratur) i uttr. frälsningens l. (i sht förr) salighetens hjälm. Salughetennes hielm. Ef. 6: 17 (NT 1526; Bib. 1917: frälsningens hjälm). Han dragher rettferdigheet vppå såsom itt pantzar, och setter salighetennes hielm vppå sitt hoffuudh. Jes. 59: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: frälsningens hjälm). Liturg. 20 b (1576).
e) herald. om framställning l. bild av till den gamla riddarustningen hörande hjälm. BtFinlH 4: 4 (1561). (Missbruket) at andre, utom Adelsståndet, bruka i sine Signeten .. öppen Hielm, Cronor och Wapn. ResolRABeswär 1698, s. A 3 a. I heraldiken begagnas endast sådane hjelmar, som nytjades vid torneringar och som äro försedde med hjelmprydnader. Schlegel o. Klingspor Herald. 70 (1874). — särsk. (†) i sådana uttr. som giva ngn sköld och hjälm o. d., förläna ngn adelskap, förvärka sköld och hjälm, förvärka sitt adelskap. G1R 3: 348 (1526). Och giffue wij her met förbe:de Jörn Jonsson skiöld hielm och skiöldemerkie. Därs. 6: 345 (1529). Stiernman Com. 1: 301 (1580). Ännu är et vanligt talesätt, at benådas med Adelig Sköld och Hielm. Schönberg Bref 1: 201 (1778). Hildebrand Medelt. 2: 206 (1885).
3) i oeg. anv. av 2. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (†) om ”segerhuva” på ett nyfödt barn. Hoorn Jordg. 1: 270 (1697). jfr: Han (dvs. Gustav Vasa) föddes med en seegerhufwa öfwer hufwedet widh fansun (dvs. fason) såsom en hielm. Svart G1 2 (1560).
b) telef. o. telegr. om fjäder l. par av fjädrar (”sele”) som spännes över huvudet o. vari hörtelefon är fäst; äv., i utvidgad anv., om dylik ”sele” med tillhörande hörtelefon(er). PT 1905, nr 283 A, s. 3. Kjörling Collins Radiob. 96 (1923). Hörtelefon med fjäder eller i s. k. hjälm. RTKatal. 1931, 1: 21. — jfr HÖR-HJÄLM.
c) zool. om tofs, utskott, hjälmliknande skydd o. d. på huvudet hos djur. — särsk.
α) om hornartat utskott på huvudet hos vissa höns- o. strutsfåglar. 2NF 13: 1234 (1910). Därs. 22: 718 (1915).
β) om viss utbredd del av maxillerna hos rätvingar. Thomson Insect. 99 (1862). Maxillernas yttre flik (är hos rätvingarna) utvidgad till en så kallad hjelm .., som undertill betäcker mundelarne. Thorell Zool. 2: 368 (1865).
d) [jfr nylat. galea] bot. om blomhylle (l. del därav) som har en hjälmliknande form. Marklin Illiger 404 (1818). 2NF (1909).
e) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl., t. o. eng.] (förr) hatt l. huv på en kolv l. destillerpanna o. d. av äldre typ; äv. om kolv l. retort med dylik huv; jfr HATT 3 e, HELM, sbst.2 JBureus (1633) i 3SAH 23: 360. Koppar 2 st. Små Disler (dvs. destiller-)pannor med 4 Hattar och en Hielm. BoupptSthm 2/11 1677. Hielm (dvs.) locket eller hufvan på en destiller panna .., uti hvilken then upstigande imma eller ångan setter sig. Ehrencrona (c. 1730). GHT 1895, nr 229 A, s. 3. JernkA 1904, s. 491 (efter handl. fr. 1611). — jfr TENN-HJÄLM.
f) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.; möjl. utgående från 1] om hjälmliknande tak; i sht byggn. o. konsthist. från fyr- l. åttasidig grundplan uppstigande, pyramidformigt torntak. Upmark Lübke 325 (1872). 2NF 11: 820 (1909).
Ssgr (i allm. till 2): (3 c) HJÄLM-BAGGE. (numera föga br.) zool. (individ av) det till ordningen skalbaggar hörande släktet Cassida Lin., kännetecknat av en halvcirkelformig halssköld som betäcker huvudet, sköldbagge. Retzius Djurr. 81 (1772). Björkman (1889). —
-BEKLÄDD, p. adj. —
-BRYNJA, r. l. f. [jfr motsv. anv. i d.] (förr) = -VISIR. PT 1905, nr 200 A, s. 2. Rig 1918, s. 130. —
-BUSKE. (i sht förr) busklik knippa av fjädrar o. d., anbragt ss. prydnad l. värdighetstecken å hjälm, plym; jfr FJÄDER-BUSKE 2. Adlerbeth Æn. 247 (1804). Med fladdrande hjelmbuske. SvLitTidn. 1820, sp. 472. WoH (1904). —
-BYGEL. (i sht förr) bygel i visiret på en hjälm; särsk. herald. (jfr HJÄLM, sbst.1 2 e). Schlegel o. Klingspor Herald. 72 (1874). 2NF 11: 819 (1909). —
(3 c) -FÅGEL. [jfr t. helmvogel] zool. (individ av) det till bananätarna hörande fågelsläktet Turacus Cuv. Vitkindade hjälmfågeln, Turacus leucotis Rüpp. Scheutz NatH 80 (1843). Hjelmfoglarne .. hafva fått namn af sin hjelmlikt förlängda tofs (på huvudet). 1Brehm 2: 264 (1875). —
-GALLER, n. (mindre br.) visir på hjälm; jfr GALLER, sbst.2 1 c β. Nordforss (1805). LfF 1898, s. 8. 3NF 9: 1093 (1928). —
-HATT. (numera bl. i vitter stil) hattliknande hjälm med jämförelsevis vida brätten; äv. bildl. Tegnér (WB) 2: 125 (1813; bildl.). Janzon Prop. 3: 39 (1911). —
-HULT, se d. o. —
-HUVA. (i fråga om ä. förh.) om enkel hjälm utan visir. NF 3: 1491 (1880). Stolpe o. Arne 14 (1912). —
-KAM. (i sht i fråga om ä. förh.) kamliknande upphöjning med mer l. mindre hög rygg längs efter övre delen av en hjälm. Adlerbeth Æn. 70 (1804). Fornv. 1925, s. 202. —
-KANNA. i sht keram. med fot försedd handkanna, till formen påminnande om en upp o. nedvänd hjälm. SD(A) 1915, nr 258, s. 8. —
(2 e) -KLENOD. [jfr t. helmkleinod, eg.: utsirning på hjälm] (†) herald. = -PRYDNAD slutet. Uggla Herald. 118 (1746). Wetterstedt HeraldOrdl. (c. 1847). —
(2 e) -KRANS. herald. Uggla Herald. 117 (1746). Hjelmkrans, en på hjelmen å ett Adligt Vapen lagd Valk, vriden af samma färger som finnas i Skölden. Wetterstedt HeraldOrdl. (c. 1847). —
(2 e) -KRONA. herald. (adlig, friherrlig l. grevlig) krona som kröner hjälmen l. hjälmarna på en vapensköld. KKD 9: 208 (1706). BL 1: 71 (1835; möjl. efter handl. fr. 1651). Fleetwood Herald. 45 (1917). —
-KROSSARE, r. l. m. (i fråga om ä. förh.) handvapen avsett att krossa motståndarens hjälm; jfr FUST-HAMMARE, RYTTAR(E)-HAMMARE, STRIDS-HAMMARE. Holmberg Nordb. 554 (1854). Hildebrand Medelt. 2: 639 (1897). —
-LIKNANDE, p. adj. —
-PRYDNAD. prydnad på hjälm. Hildebrand Medelt. 2: 598 (1896). särsk. herald. till HJÄLM, sbst.1 2 e, om de heraldiska prydnader (i sht fjäderbuskar o. d.) som på vapensköldar sättas ovanför hjälmen. SvMerc. 3: 416 (1757). Wetterstedt HeraldOrdl. (c. 1847). 2NF 25: 1360 (1917). —
-SMIDD, p. adj. (numera bl. ngn gg i vittert spr.) försedd med hjälm, iförd hjälm. Lidner 1: 155 (1784). Ahlman (1872). —
(3 c) -SNÄCKA. [namnet givet på grund av skalets hjälmliknande utseende] zool. (individ av) det till snäckdjuren hörande släktet Cassis Lam. VetAH 1793, s. 107. 1Brehm III. 2: 293 (1876). —
(2 e) -TECKEN. (†) jfr -PRYDNAD slutet. Meddeltes .. (adelsmannen) visst vapen och hjälmtecken. Botin Utk. 573 (1764). ÖoL (1852). —
-TÄCKE. [jfr t. helmdecke] (förr) benämning på ett från hjälmen nedhängande tygstycke avsett att skydda mot sol o. rägn. 3NF 9: 1094 (1928). särsk. herald. om framställning l. bild av täcke l. mantel (stundom äv. annat dekorativt föremål) som (ofta i stark stilisering) synes utbreda sig på ömse sidor om hjälmen på ett vapen, ”lövvärk”; jfr HJÄLM, sbst.1 2 e. BtFinlH 4: 389 (1569). Uggla Herald. 123 (1746). Fleetwood Herald. 47 (1917). —
-VALV. [jfr t. helmgewölbe] byggn. o. konsthist. valv i form av ett månghörnigt (urspr. hjälmliknande) halvklot; ofta, i sht på absider o. d., liktydigt med: halvkupol. Brunius Metr. 2 (1836). Öfver korrundelen (i Lunds domkyrka) höjer sig ett halfrundt hjelmhvalf. Dens. SkK 72 (1850). Fornv. 1913, s. 97. —
(3 d) -ÖRT. [jfr t. helmkraut. Namnet givet på grund av överläppens hjälmliknande utseende] (†) örten Scutellaria galericulata Lin., frossört. Schroderus Comenius 137 (1639). HbTrädg. 7: 305 (1883).
Avledn. (†): HJÄLMA, v.
2) till 2: förse med hjälm; i sht i p. pf. Schultze Ordb. 1890 (c. 1755). En hjelmad ryttare. UpplFmT I. 3: 15 (1873).
Spoiler title
Spoiler content