publicerad: 1931
HJÄLPREDA jäl3p~re2da, i bet. 2, 3 o. 4 r. l. f., i bet. 5 o. 6 f.||ig.; best. -an; pl. -or; förr äv. HJÄLPREDE, n. (OPetri Sacr. E 1 a (1528), Swedberg Schibb. b 1 b (1716)) l. f. (BtÅboH I. 4: 64 (1629); pl. = (LPetri DialMess. 96 b (1542)).
Ordformer
(hjälpred(h)a (hie-, hje-) 1635 osv. hjälpered(h)a (hie-) 1629—c. 1750. hjälpred(h)e (hie-, hje-) 1629—1769. hjälpare(e)d(h)e (hie-, hje-) 1538—1562. hjälpered(h)e (hie-, hje-) 1522—1742. hielperädhe 1528. Anm. Formen hjälpreda har icke anträffats i bet. 1 och formen hjälprede (hjälpa-, hjälpe-) icke i bet. 5 o. 6)
Etymologi
[fsv. hiälparädhe, hielperedha (m. fl. former), n. o. f., undanflykt, hjälp m. m., liksom isl. hjálpræði av mnt. helperede, undanflykt, invändning, av helpe l. helpen (se HJÄLP, HJÄLPA, v.) o. rede, tal(ande); jfr likbetydande mnt. hulperede, helpewort, hulpewort]
1) (†) förhållandet att göra undanflykter l. förevändningar l. att söka slippa ifrån ngt obehagligt; konkretare: undanflykt(er), förevändning(ar), svepskäl, argument varmed man söker rädda en dålig sak. Huilket i sworo och fasth loffuade wele holle wthen alle argelist eller hiälperede. SvTr. 4: 28 (1522). Tesse tin lösa hielpe redhe, som .. nepligha äre werd at man ther til någhot aluarligha skulle suara. LPetri DialMess. 96 b (1542). Uthan alt lengre upskuf, förhalingh eller hielperede. RA 1: 604 (1550). Theras falska sken och hielperedhe, ther medh the sinne wredhes orm förswara och rättferdigha. PErici Musæus 5: 31 a (1582). En hielp redhe i saken, som inthet kunde gillas. BtÅboH I. 4: 64 (1629).
2) (†) handlingen att hjälpa ngn l. förhållandet att vara ngn till gagn l. nytta l. att underlätta ngns arbete l. strävanden; hjälp; bistånd; gagn, nytta; fördel. Nw .. will offte:te Bysseskytte wendhe saken (dvs. en överenskommelse om att tills vidare få bebo en gård) sigh annerledis till hielperedhe, vppå thet han gården beholle motte. HH XIII. 1: 74 (1562). Sedan iag til Gudztienstens ordentliga oppehållande merendels tilletit (dvs. tillåtit) Regementzpastorens Hr Petri Angelstadii hielpreedo. VDAkt. 1698, nr 286. (Han) hade föga någon hielpreda af Hustron. Därs. 1722, nr 7. SynodA 1: 553 (1780). — särsk.
a) i fråga om argumentation o. d.: stöd. (Gregorius VII) wränger then helge Skrifft, sin Saak til Hielpreedha. Schroderus Os. 2: 603 (1635). Brukandes .. desze Skiäl sig till hielp reda, at (osv.). Porath Pal. 1: O 2 a (1693).
b) om vägledning l. handledning som man (för ngt ändamål) har av en skriftlig framställning l. som studiet av en skriftlig framställning l. ngt visst ämne lämnar; jfr 4. Rönigk Fresenius Föret. 5 a (1753). Lärda Mäns Skrifter tiena jämväl til mycken hielpreda. Nehrman JurCr. 10 (1756). Then enda hjelpreda, som oss i thetta målet (dvs. undersökningen om Skandinaviens första inbyggares språk) vägleda kan, måste tagas utaf vårt Språks beskaffenhet. Ihre Föret. VII (1779).
3) (†) medel varav man betjänar sig l. som står en till buds för ngt visst ändamål; hjälpmedel; hjälpkälla; sätt l. möjlighet att hjälpa l. bliva hjälpt l. att komma ur en äventyrlig l. farlig belägenhet; utväg. LPetri Kyrkiost. 10 a (1566). Annerstedt UUH Bih. 1: 188 (i handl. fr. 1622). Icke .. se sig någon utväg eller hjelpreda. Stiernman Com. 6: 38 (1710). At .. til honom aflemna hans hos mig innestående Fädernes arf .. såsom hielpreda för honom til dess Studiers vidare fortsättjande. VDAkt. 1781, nr 266. Troper, figurer och .. andra vältalighetens hjelpredor. Polyfem IV. 5: 3 (1811). Ödman UngdM 2: 14 (1876, 1881). — särsk.
a) övergående i bet.: hjälpvetenskap. Historiens Hjelpredor, Geographien och Stats-Kunskapen. Regnér Begr. Föret. 18 (1780). VetAH 1818, s. 121.
b) närmande sig l. övergående i bet.: impuls, orsak, faktor o. d.; äv. om person ss. förorsakande ngt. (Det skenbart onda) är the fromma een hielpereda til thet som godt och redeligit är. Sylvius Mornay 189 (1674). (I äldsta tider) voro lekare, såsom medel och hielpreda til veklighet, ganska förhatlige. Arnell Stadsl. 285 (1730). Den aldratröttsammaste hielpreda til discours. Kling Spect. Dd 3 b (1735).
4) [utvecklat ur 2 b o. 3] om skrift ss. hjälpmedel för erhållande av upplysningar l. av handledning l. vägledning i studiet av ngt l. i utförandet av ngt; ofta: (praktisk) handbok; äv. om ordbok l. kommentar o. d. Något hielprede (för språkets behandling), såsom Grammatica. Swedberg Schibb. b 1 b (1716). Praktiska hjälpredor för öfversättning från svenska till främmande språk. Noreen VS 1: 219 (1903). Vid hvarje för allmänheten afsedd skrifplats å de fasta postanstalterna bör finnas en af Gps utgifven Hjälpreda vid ifyllandet af blanketter. Döss o. Lannge (1911).
5) (†) person som står på ngns sida och understödjer hans strävanden; medhjälpare, hjälpare. Eldh Myrt. 99 (1725). Om I hafven på edar sida en Moders samtycke, så skal jag finna andra hielpredor kanske, som skola fäckta för mig. Lagerström Gir. 89 (1731).
6) [urspr. bildl. anv. av 4] om person som anlitas för hjälp när helst svårigheter skola utredas l. ngt skall uträttas som ngn l. en krets av personer vill slippa ifrån l. icke går i land med; faktotum; ”allt i allom”; i sht om person som villigt och på ett utmärkt sätt hjälper ngn i hans arbete. Mors lilla hjälpreda. Alexander Widell .. uppoffrade .. sig odelad åt enskiltes (tjänst), såsom ombud och medlare i rättegångar, men framför allt såsom en lefvande hjelpreda i finans-mål. Valerius 2: 240 (1838). ”Tant Sofie”, hela husets hjälpreda och allt i allom. Lundegård Tit. 22 (1892). Under många år var hon sin fader en flink och villig hjälpreda i urmakeriet på värkstaden. Flensburg (o. Collin) 180 (1915). SvD(A) 1929, nr 33, s. 12.
Spoiler title
Spoiler content