SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HJÄLPA jäl3pa2, v. -er, -te, -t, -t; äv. (i högre, ngt ålderdomlig stil, ävensom bygdemålsfärgat utom i södra Sv.) halp, hulpo, hulpit, hulpen; äv. (starkt bygdemålsfärgat i södra Sv.) hjalp, hjulpo, hjulpit, hjulpen. vbalsbst. -ANDE (föga br., Skogekär Bärgbo Wen. 70 (c. 1650, 1680), Dalin (1852)); -ARE (se d. o.), -ARINNA (se d. o.), -ERSKA (se d. o.); jfr HJÄLPA, sbst., HJÄLPE; äv. (numera bl. i förb. med adv. åt) HJÄLPAS jäl3pas2, v. dep. -es l. -s, -tes, -ts, äv. (i fråga om bruklighet jfr ovan) ipf. halps resp. hjalps, hulpos resp. hjulpos, sup. hulpits resp. hjulpits.
(inf. o. pr. ind. pl. helpe G1R 1: 115 (1523). hjälpa (hie-, hiä-, hje-) G1R 1: 4 (1521: hielpe), Därs. 196 (1524) osv. — dep. hjälpas (hie-, hje-) G1R 7: 81 (1530: hielpas åth) osv.
pr. ind. sg. helper LPetri Œc. 21 (1559), KKD 7: 37 (1703). hjälper (hie-, hje-) Mat. 16: 26 (NT 1526) osv. — dep. hjälpes WoJ (1891) osv. hjälps Franzén Skald. 3: 313 (1829) osv.
pr. konj. helpe BtHforsH 1: 183 (1631). hjälpe (hie-, hje-) G1R 1: 66 (1523) osv.
ipf. ind. sg. hal(l)p OPetri Kr. 83 (c. 1540), Norlind Hell 2: 99 (1913), Östergren (1927; angivet ss. sällsynt form). hjalp Ekeblad Bref 1: 46 (1650; rättat efter hskr.), Lafontaine Engelm. 48 (1801; klandrat i JournSvL 1801, s. 127), Wallengren Mann. 133 (1895). hjälpte (hie-, hje-) Skogekär Bärgbo Wen. 76 (c. 1650, 1680: hielpt') osv. — 2 pers. halpst Ps. 1695, 39: 2. — dep. hjälptes WoJ (1891) osv.
ipf. ind. pl. holpo (-e) Svart Gensv. I 3 a (1558), KKD 5: 111 (1710). hulpo (-å) SthmSkotteb. 1521, s. 227, Dalin (1852), Östergren (1927; angivet ss. sällsynt form). hjälpte (hje-) Boivie SvSpr. 185 (1820) osv. hiälfte SColumbus Vitt. 263 (c. 1678). — 1 pers. pl. dep. hulpoms VDAkt. 1679, nr 200 (: hulpomss åht). 3 pers. pl. dep. hulpes Brenner Dikt. 1: 85 (1686, 1713: hulpes åt). hjälptes WoJ (1891) osv.
ipf. konj. hiulpe Ekeblad Bref 1: 312 (1654; rättat efter hskr.). holpe LPetri 1Post. Y 6 a (1555). hulpe (-o) RA 1: 486 (1546), Hagberg Shaksp. 3: 74 (1848). hjälpte (hje-) Boivie SvSpr. 185 (1820) osv. hielffte RelCur. 188 (1682).
sup. holpit (-et, -itt) OPetri MenSkap. 72 (c. 1540), OMartini Läk. 39 (c. 1600). hulpit (-et) OPetri Clost. F 4 a (1528), Lagerlöf Mårb. 187 (1922). hjälpt (hie-, hje-) Lucidor (SVS) 209 (1672) osv. — dep. hulpitz Spegel Dagb. 37 (1680). hjälpts WoJ (1891).
p. pf. holpen (-pp-, -in) OPetri MenSkap. 36 (c. 1540: holpne, pl.), Swedberg Cat. 389 (1709: holpit, n.). hulpen (-in) Jer. 23: 6 (Bib. 1541), Nilsson FestdVard. 62 (1925). hjälpt (hie-, hje-) Rudbeck Bref 40 (1666) osv.
Etymologi
[fsv. hiälpa, motsv. d. hjælpe, isl. hjálpa, got. hilpan, fsax. helpan, mnt. helpen, fht. helfan, t. helfen, feng. helpan, eng. help; jfr likbetydande lit. szelpti]
— jfr AV-, BE-, BORT-, EFTER-, FORT-, FRAM-, FÖR-, LÖS-, TILL-, UNDER-, UPP-, UT-, ÅT-, ÖVER-HJÄLPA m. fl.
1) (i nöd l. betryck o. d.) tillgodose (ngns) behov; (handla för att) förbättra (ngns) ställning l. villkor (befria ngn ur fara l. nöd l. trångmål), bispringa l. undsätta (ngn); komma (ngn) till undsättning. OPetri MenFall H 1 b (1526). När (dvs. hos) Gudhi ståår machten til at hielpa och til at stielpa. 2Krön. 25: 8 (Bib. 1541). Then är ingen ähra wärd, / Som sin Wän ey hielper. Stiernhielm Cup. 9 (1649, 1668). Hjelp! hjelp! Björn är efter mig. Stenborg Jäg. 35 (1780). Då han var fattig, / På vänner arm och bysatt, halp jag honom. Hagberg Shaksp. 7: 43 (1849). Den hjelper två gånger, som hjelper i nöden. Granlund Ordspr. (c. 1880). Belwatsch hjälpte Farfalla i hennes betryck och sorg med penningar. PT 1905, nr 29 A, s. 3. — särsk.
a) (i sht i högre stil; se dock α, β, γ slutet) i anrop l. önskningar om Guds bistånd för egen l. annan persons räkning; särsk. i uttr. Gud hjälpe l. hjälpe Gud (ngn) l. (numera föga br.) Gud hjälp (ngn). OxBr. 6: 11 (1627). Gudh hielpe osz, Gudh tröste osz, Gudh läte osz intet döö förr än wij få giffta osz. Törning 45 (1677). Herre, hjelp! vi förgås. Mat. 8: 25 (öv. 1873; NT 1526: Herre frelsa oss; Bib. 1917: Herre, hjälp oss). Herre hjelp, eljest mister du en bra karl. Granlund Ordspr. (c. 1880). Nu hjälpe Gud din arma själ! Östergren (1927). — särsk.
α) [i anslutning till den gamla uppfattningen av nysandet ss. ett dåligt förebud] (utan prägel av högre stil, numera knappast br.) i uttr. Gud hjälp, förr äv. hjälp (er) Gud l. hjälpe Gud l. hjälp Jesus, ss. hövlighetsuttryck till person som nyser; jfr PROSIT. Swedberg Dödst. 549 (1711). Du hörer .. / .. et hjelp Gud, hvar gång du nyser. Dalin Vitt. 5: 26 (1751). När någon nös, sade man gifvet: ”Gud hjälp!” Nyblom Minn. 1: 36 (1904). Östergren (1927).
β) (ngt vard.) i uttr. Gud hjälpe (mig, oss), förr äv. hjälp (min) Gud, ss. uttryck för förskräckelse l. förvåning l. ömkan l. beklagande. Begynte the (dvs. judarna) tå at klagha (mot Kristus) ... Men hielp Gudh hwilken klaghemål thet woro. LPetri ChrPina a 1 a (1572). Men, hielp min Gud! hur' såg thet vt, tå; när (G. II A. föll). Stiernhielm Jub. 45 (1644, 1668). Stortidender för visso / Den för, som har så brådt. / ”Gud hjelpe oss, med dansken / Har säkert slaget stått!” Snoilsky 2: 58 (1881). (Fabbe:) Jag är född dansk, Gud hjälpe. Rydberg Vap. 42 (1891). jfr (†): Thoor han hielpe, hur jag logh. Moræus Schonæus 431 (c. 1685).
γ) i bedyranden; numera föga br. (se dock slutet) utom i uttr. så sant mig Gud hjälpe till liv och själ (ingående i de i lag föreskrivna edsformulären). G1R 1: 66 (1523). Så Hiälpe mig gud at iak sant segher. Rääf Ydre 1: 296 (i handl. fr. c. 1550). Oss så Gudh hielpe och hans helige evangelium. G1R 27: 232 (1557). Dhetta alt wil och skal iag genom Gudz Nåd giärna giöra, så sant Gud mig hielpe til Lijf och Siäl. Kyrkol. 21: 2 (1686). Hjälpe mig Gud så visst, som jag redan tycker mig vara med och taga del i din fara, din möda och din ära! Wulff Petrarcab. 301 (1905). — särsk. (ngt vard.) i uttr. det är, Gud hjälpe mig, rena sanningen o. d., äv. (numera knappast br.) hjälpe mig Gud, är det (inte) sant. Hjelpe .. mig Gud, är det sant. Ihre DissJurForm. 4 (1746). Östergren (1927).
b) (†) (till ngns förmån) ingripa så (att ngt sker l. icke sker). Gudh hielper thet kommer ey ther til, / Som then arge haffuet wil. Svart Gensv. K 8 b (1558). Då kan Gudh wäll hielpe, att the her efter miste mere för mindre. SUFinlH 1: 181 (1601).
c) övergående i bet.: befria, rädda, frälsa o. d.; numera bl. (i sht i högre stil) i förb. med prep. från l. ur (förr äv. av). In til thess Gudh Alzmechtigh migh .. vthur samma Hächte halp och förlossade. G1R 1: 20 (1521). Herren vpweckte Domare som them hulpo vthu röffuarenas hand. Dom. 2: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: frälste). Tu (dvs. Gud) hafwer hulpit them af thet ewiga förderfwet. Ps. 1695, Ev. o. ep. s. 909. Det händer ibland, att domaren griper in i en rättegång som .. rådgivare och hjälper parterna från att alldeles fördärva sig själva. Lagerlöf Saga 31 (1908). — särsk. (†) med sakobj. (jfr d), i uttr. hjälpa livet, uppehålla livet; frälsa livet. (Vi hoppas) att vij .. icke schulle svellthe udi hiäll, effther vij haffve ju (Gudhi skee loff) .. både fijsk och annett godtt, som vij kunne hielpe liffvet medt. G1R 23: 77 (1552). Och är klart nog, att Påvel på intet annat sätt kunde hjelpa sitt lif, utan han antingen skulle ligga eller med alfvar slå igen och våld med våld vedergöra. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 391 (cit. fr. 1615).
d) (†) med sakobj. (jfr c slutet), i uttr. hjälpa naturen, förrätta naturbehov. Om aftonen forän de (dvs. fångarna) skulle leggia sigh, löstes Massblacken vp så lenge de gingo vth och hielpa Natturen. VRP 1633, s. 509. VDAkt. 1707, nr 845.
e) refl., i uttr. hjälpa sig själv, själv göra vad man behöver få utfört för att komma ut ur en svår belägenhet; jfr 2. Androm haffuer han holpet, hielpe sigh nu sielffuom. Luk. 23: 35 (Bib. 1541; NT 1526: frelse). Hiälp tigh siälff, så hiälper Gudh tigh medh. Balck Es. 221 (1603). God karl jälper sig själv. Landsm. XI. 2: 12 (1896).
2) (i sht i folkligt spr.) refl.: klara sig, reda sig; draga sig fram; äv. opers.; jfr 1 e. The aff theres eeghen macht icke kunna hielpa sich. OPetri 1Post. 23 a (1528); möjl. till 1 e. Under 800 R:dr hjelper jag mig alldeles icke (då jag nu skall sätta upp värdshus). Almqvist Törnr. 3: 142 (1850). Folket blandade bark i degen och hjälpte sig en tid. Larsson SvHFolksk. 81 (1898). Östergren (1927). — särsk. i förb. med prep. med: (söka) klara sig l. reda sig med (ngt); draga sig fram på (ngt); äv. opers. Nödhen (dvs. det höga priset på salt) dreff mang fatigæ mæn til at siwda salt waten och hielpa sig met. G1R 3: 336 (1526). Oansedt att hon slett inth(et) haff(ver) att hielpe sigh medh eller Leffwe widh. SthmTb. 28/5 1586. Östergren (1927).
3) underlätta för (ngn l. ngt att utföra ett visst arbete l. att fylla en viss uppgift l. att uppnå ett visst syftemål); understödja (ngn l. ngt); deltaga med (ngn l. ngt) i hans l. dess arbete l. värksamhet; giva (ngn l. ngt) ett handtag l. sin medvärkan l. sitt stöd; ofta med bestämning angivande ngt med vars utförande l. behandling o. d. ngn lämnar en annan sin hjälp; äv. med tanke på att den hjälpande parten intager en underordnad, tjänande ställning i förhållande till den som erhåller hjälpen; stundom (i sht med saksubj.): giva (ngn) förmåga (att göra ngt). Hjälpa ngn i hans arbete. Hjälpa ngn med råd och dåd. Räcka ngn en hjälpande hand. SthmSkotteb. 1521, s. 227. (Den som) viste (gods) vara stulit, och halp thet at dölja .. stånde tiufsrätt. MB 41: 3 (Lag 1734). Att befrämja din sång, jag hjelper dig gerna med bördan. Adlerbeth Buc. 46 (1807). Mina sista krafter hjelpte mig att fly ur parken. Almqvist DrJ 14 (1834). Han hjelper sin far i skrifverier. Dens. Amor. 358 (1839). En fattig gosse .. som hjälpte oss småpojkar med läxorna. Vesterlund Skolm. 32 (1924). — särsk.
a) (†; se dock förb. HJÄLPAS ÅT) dep.: hjälpa varandra (att göra ngt). På en antik pasta hjälpas Eros och Anteros att hålla ett klot uppöfver sig och i jämvikt. (Cavallin o.) Lysander 49 (1854).
b) (†) utan utsatt obj., i förb. med prep. till: lämna sin medvärkan till (ngt); göra sitt till för (att ngt kommer till stånd l. förvärkligas). Jak skall .. hielpe till venskap oc kerlig them i mellom epter mina förmagan. G1R 1: 4 (1521). Then ene biuder jw altid mere, än then annen, thet myckit hielper til dyr tijd på all ting. Därs. 18: 47 (1546). (De) som ther till hadhe hulpit och Rådhen giffuit, at Esopus wardt vmbracht. Balck Es. 48 (1603). Posten 1769, s. 455.
c) övergående i bet.: lämna (ngn l. ngt) hjälp l. underlätta för (ngn l. ngt) att komma (från l. genom l. till l. över osv. en plats o. d. l. ur l. i ngn viss belägenhet o. d.), sörja för att (ngn l. ngt) kommer (från l. genom osv. en plats l. ur l. i ngn viss belägenhet) o. d. Hjälpa ngn av hästen, i säng, ur släden. Hjälpa ngn på flykten, på spåret, på traven. Hjälpa ngn l. ngt på fötterna, se FOT 1 c η β'. Hjälpa ngn l. ngt till rätta, se RÄTT(A). G1R 11: 163 (1536). Som klockaren .. fan kyrkioherden ligga på bara Iisen omkull, halp han med drängiarna kyrkioherden i huset igen. Cavallin Herdam. 2: 69 (cit. fr. 1717). Nej, doktor, nej, tänk ut en sats, min herre, / Som gör mig för i morgon sjufallt värre, / Men hjelper mig i dag på mina ben! Runeberg 2: 112 (1848). Hvem skulle uppför berget mig ha hulpit? Lidforss Dante I. 2: 11 (1902). När vildgässen hade hjälpt Åsa gåsapiga och lille Mats över Hjälmaren, foro de rätt norrut. Lagerlöf Holg. 2: 88 (1907). --särsk.
α) i fråga om hjälp att erhålla (ngt); i uttr. hjälpa ngn till ngt, förhjälpa (ngn) till (ngt). Hjälpa (ngn) till hans l. sin rätt, se RÄTT, rättighet, rättvisa. Epter .. wij plictuge äre at hielpe wåre vndersåter til then dell the äre rette (dvs. berättigade) til. G1R 6: 301 (1529). Kyrkioherden, then han för frändsämio halp till gellet. RP 8: 224 (1640). Han (dvs. Jesus), utan örters hielp, til hälsan halp de siuka. Kolmodin QvSp. 2: 117 (1750). Fattigvården hjälper honom till hans potatis och bönor. DN(A) 1921, nr 63, s. 5.
β) (†) i fråga om hjälp att bliva ngt; i uttr. hjälpa ngn till korpral, major o. d., styra om att ngn blir korpral osv.; befordra (ngn) till korpral osv. Hanss Maj:tt har vahrit så nådigh och hulpet migh till major i Mörnerss stelle. KKD 7: 32 (1702). Därs. 69 (1704).
γ) (†) refl.: (med svårighet) laga att man kommer (ngnstädes hän). Hafuer honom och behagat migh min helsa och förrige krafter nu ifrån taga så at iagh icke utan stor mödha kan sielff hielpa migh öffuer Stufuogolfuet. VDAkt. 1662, nr 216.
δ) (†) i sådana uttr. som hjälpa (ngn) av vägen, göra sig av med (ngn), göra sig kvitt (ngn), röja (ngn) ur vägen; hjälpa (ngn) av gården, driva bort (ngn) från gården. (Bectasz tänkte) anten sökia at draga honom (dvs. en motståndare) på theras sijda eller finna något medel til at hielpa honom vtaff wägen. Rålamb Resa 53 (1658, 1679). Hon .. hoof wth en ohöfweligh och skamfull mundh på migh och min hustru, så att hon hade wääll hafft orsak att hulpit henne af gården på ett annat maner. VDAkt. 1680, nr 347.
d) (vard.) hotande, i sådana uttr. som jag skall (minsann l. min själ) hjälpa dig, jag skall laga att du kommer härifrån (ut genom dörren, utför trapporna o. d.); äv. (numera föga br.) övergående i bet.: jag skall piska upp dig, tukta dig. Foga Eder härifrån, annars ta mig tusende dj--- skall jag icke hjelpa Eder. TörngrenMål. 334 (1802). Undan! eller jag vill hjelpa eder. SvFolks. 134 (1844). Dalin (1852). (Arrendatorn till en pojke:) ”Ska-ru gå i åkern din hundra! Ja ska min själ hjälpa dej!” Strindberg Fagerv. 60 (1902).
4) i uttr. vara hjälpt l. (ngt ålderdomligt) hulpen med ngt, hava sina behov (i ngt visst avseende) tillgodosedda med ngt; kunna draga nytta av ngt, vara betjänt med ngt; i sht i nekande o. därmed jämförliga satser. Är du hjälpt med hundra krouor? Effter .. ingen partenn är holpen medtt den andres förderff. SkrGbgJub. 6: 64 (1587). Fohrmannens skyldighet (skall) wara, at låta honom (dvs. den vägfarande) fåå sådanne Hästar, Wagnar eller Båthar och annat tilbehöör, at han är thermedh hulpen. Stiernman Com. 2: 166 (1638). Den blifvande medborgaren och den blifvande medborgarinnan äro icke hjälpta med en blott teoretisk insigt, de behöfva framför allt en lefvande språkkunskap. Vasenius UndSpr. 75 (1894).
5) (†) lämna (ngn ngt) i syfte att därmed befrämja hans arbete l. strävanden l. planer; bistå (ngn) med (ngt); lämna (ngt) i bidrag; betala, utgöra; äv. i förb. med prep. till: lämna (ngn ngt) till (ngt), lämna (ngt) i bidrag till (ngt). Bönderne udi Åkerbohäradt haffve hulpett oss tuhundrede timber. G1R 22: 82 (1551). Her Moens .. Lett göra sigh bitzare kniffuar, och någen få och små credentz, till hwilke the andre .. hulpe honom mycket sölff. Svart G1 145 (1561). Bönderna (i Kumblinge) lofva godvillelighen hielpa kyrkioherden ett dagzvärke och nu i vinter 1 lass gärsel. Murenius AV 474 (1660). O hjelp mig nu en slant, om ni behagar. MarkallN 2: 88 (1821).
6) (†) befordra, befrämja; föra (ngt) framåt. (Vår ordinarius i Växjö skall) vårtt och välbemälte våre unge liffzärffherrers gagn, bäste, nytte, frome, välfärd och förbättring hielpe, sökie, betrachte och förmere. G1R 24: 105 (1553). Kost och annatt meere, som the behöffue .. till at hielpa och framfordra sine studia medh. Annerstedt UUH Bih. 1: 10 (i handl. fr. 1574). Ödet som hjelpte Goertz intriguer satte honom vid Carl XII sida. HSH 7: 231 (c. 1750).
7) med saksubj.: vara till gagn l. nytta; hava (åsyftad) värkan, leda till resultat; kunna åstadkomma (ngt), förmå (ngt); löna sig, tjäna (ngt) till; äv. med obj.: gagna l. båta (ngn); i sht i nekande o. därmed jämförliga satser. Om ecke god ord kunne helpe tha vilie vi late them kenne thet som ont ær. G1R 1: 115 (1523). Huad hielper nw thet menniskione, om hon förwerffuar hela werldena, och får doch skadha till sitt lijff? Mat. 16: 26 (NT 1526). Her halp ingen enskyllan. ManhaftLöjtn. 25 (1666). Ifrån all ting som här på Jorden äre, måste tu en gång skillias, thet hielper intet, antingen tu wil, eller intet wil. Preutz Kempis 155 (1675). Lyder du icke, då hjälper dig hvarken att du är magister eller prest. Rydberg Vap. 226 (1891). Hjälpte inte detta, skulle hon (osv.). Sjödin StHjärt. 216 (1911). — särsk.
a) i förb. med prep. till: vara nyttig för (ngt); leda till (ngt); numera bl. (föga br.) i nekande o. därmed jämförliga satser. Borg Luther 1: 118 (1753). Hvartill hjelper att du gråter? Hvad ej ändras kan, fördrag. Tegnér (WB) 6: 15 (1827). Att dessa (dvs. de erhållna råden) hjälpte till intet. Bergdahl Antip. 112 (1906).
b) (numera knappast br.) i uttr. ngt får inte (icke, ej) hjälpa, ngt får icke tillmätas (avgörande) betydelse; ngt får icke invärka på ngns handlingssätt l. beslut o. d. Posten 1769, s. 631. Det blir bra besvärligt (att flytta), men det får ej hjälpa. Geijer (1802) i MoB 7: 24.
c) om medel l. kur mot sjukdom o. d.: medföra (åsyftad) värkan; stundom med obj.: medföra (åsyftad) värkan för (ngn); jfr 10. Ett läkemedel som hjälper mot, äv. (i sht i folkligt spr.) för en sjukdom. BOlavi 39 b (1578). För Hierta wärck. Siudh åbrudd i wijn .., drick thett, thett hielper, probatum est. OMartini Läk. 32 (c. 1600). RelCur. 188 (1682). Giethorn med Håning hielper mot et skarp Durchlopp. Roberg Beynon 234 (1697). VetAÅrsb. 1910, Bil. 1, s. 34.
8) (†) upphjälpa, förbättra; ofta svårt att skilja från 9. Ther som han (dvs. kålsoppan) wore förmagher, så kan man medh några skedhar Grytsteeksoppa hielpan. Kockeb. A 4 b (1650). Må en sansad tid säga, om någon annan än han (dvs. Goertz) kunnat åt Carl XII hjelpa financerna. HSH 7: 238 (c. 1750). Allting misslyckades för mej. Då friade jag till min gamla galanta, för att hjelpa våra affärer. Jolin Barnhusb. 51 (1849). — särsk.: sätta i stånd, laga, reparera. (Om fästningen) skall bliffwe holpenn och förferdigedt igenn. HB 2: 178 (1577). Stenfoten hjelpes på ett och annat ställe. VDAkt. 1799, Syneprot. F III 7. Vensterskon på Grålles bakfot har lossnat: laga, att den blir hjelpt. Rydberg Frib. 62 (1857).
9) (numera knappast br.; se dock a, b, c) råda bot på (ngt); avhjälpa; äv. utan utsatt obj.: råda bot; ofta svårt att skilja från 8. G1R 19: 124 (1548). Den skadeliga blandning af ägor, som ännu .. (på Gotland) finnes, .. (bör) ju förr ju heldre hjelpas. PH 5: 3386 (1752). Uret .. skulle komma i en oordning som ingen mer kunde hjelpa. Atterbom Minn. 581 (1819). Då uppstod en förfärlig villervalla ..; talmannen kunde icke hjälpa, utan gjorde förvirringen ändå större, då han ville ordna. Cederschiöld Riehl 1: 33 (1876). — särsk.
a) (fullt br.) i sådana uttr. som ngt (saken) l. det är (lätt, icke) hjälpt (med ngt), ngt osv. är (lätt, icke) avhjälpt (med ngt). So ähr dogh sacken därmedh ickie hulpen. OxBr. 8: 131 (1633). Är det hjälpt med så litet, så hoppas jag snart se dig glad igen. Berzelius Själfbiogr. 183 (c. 1845). Är flickan vackrare än sina jemnåriga, så gif henne barnbaler, snörlif och trånga kängor, så är den saken hjelpt. Hedenstierna Kaleid. 43 (1884). För Phædria är allting hjälpt med blott en smula pengar. Andersson Terentius 21 (1896).
b) (fullt br.) i sådana uttr. som det kan icke hjälpas, det hjälps icke, det kan man icke råda bot på l. avhjälpa; det kan icke ändras; det är ingenting att göra åt saken, det kan man icke komma ifrån, det är ofrånkomligt, det står fast, det måste man erkänna; äv. det hjälps icke med mindre, det går icke av för mindre. Serenius Cc 1 a (1734). Araminta är ändå en täck flicka, det kan icke hjelpas. Almqvist AMay 35 (1838). Vi måste .. förfärdiga en kafle och sätta i hans mun ..; det hjelps ej med mindre! Dens. Ekols. 3: 226 (1847). Rousseaus vältalighet är, det kan inte hjälpas, föråldrad. Sylwan (o. Bing) 1: 458 (1910).
c) (fullt br.) i sådana uttr. som ngn kan inte hjälpa det l. hjälpa att osv., ngn kan inte göra ngt åt den saken l. att osv.; ofta förbleknat: ngn rår inte för den saken l. att osv.; äv. kan ngn hjälpa att osv.?, kan ngn hindra att osv.?; ofta förbleknat: kan ngn rå för att osv.? Att .. (Amalia) är förekommande emot hvar och en, .. att hennes älskvärda personlighet en gång för alla är sådan, .. det kan jag icke hjelpa. Almqvist AmH 2: 27 (1840). När vägen är krokig, / hvem raggen kan hjälpa, / att litet det sölas? Fröding Guit. 32 (1891). Lagerlöf Holg. 1: 145 (1906).
10) i fråga om sjukdom o. d. (jfr 7 c): råda bot; uträtta (ngt) till gagn. Här kan ingen doktor hjälpa. — särsk. med obj.: bota, kurera; numera knappast br. utom (i sht i folkligt spr.) med avs. på person. RA 1: 490 (1546). Till her Göstaff Olsson, att han förskicker M. Hans op till K. M:tt, som kan hielpe Hans Nådes ögon. G1R 22: 421 (1551). Eder Nådes krankheet måtte hulpen och Curerat bliffua. Balck Es. 107 (1603). Elaka Såår bak heelar och hielper i ströd Aska. Roberg Beynon 235 (1697). En .. berätelse om en man, som var ursinnig (dvs. vansinnig), och genom transfusion af kalfblod blef hjelpt. Westerdahl Häls. 362 (1768).
Särskilda förbindelser: HJÄLPA AV10 4. jfr AVHJÄLPA.
1) till 3 c.
a) (†) hjälpa (ngn) att lämna l. komma bort från (en plats o. d.). (Erik av Pommern) wille låta them (dvs. danskarna) slottet (i Visby) vpp, om the wille hielpa honom ther aff. OPetri Kr. 211 (c. 1540).
b) i uttr. hjälpa ngn l. ngt av med ngt, äv. (numera bl. i α, föga br.) hjälpa ngt av ngn l. ngt, hjälpa ngn l. ngt att få av ngt l. bliva fri från ngt.
α) i fråga om hjälp med avtagande av klädesplagg o. d. CAEhrensvärd Brev 2: 231 (1799). Moster .. hjälpte mig af med kappan. PT 1904, nr 74 A, s. 2.
β) i fråga om hjälp med att befria ngn l. ngt från ngt som besvärar honom l. det. LPetri 3Post. 109 a (1555). (De tyckte sig) kunna sofva godt och tacka Gud, som hjälpt dem af med deras fiende. Beskow Pred. 235 (1901). (†) Hjelpe rikit aff the gæld och skwller som thet med beswærth ær. G1R 4: 65 (1527).
2) (numera bl. tillf.) till 9: råda bot på (ngt), avhjälpa (se d. o. 6). AOxenstierna 2: 664 (1624). Jag vet sannerligen icke hur jag skall hjelpa af dessa disharmonier (i dikterna). Fröding Brev 96 (1890).
HJÄLPA FORT. (†) till 3 c: hjälpa (ngn) att komma vidare l. till bestämmelseorten; fortskaffa (ngn l. ngt). Stiernman Com. 2: 166 (1638). Meurman (1846; med hänv. till forthielpa). särsk.
a) refl. (jfr b): fortskaffa sig; taga sig fram. At förbyta eller försälja dem (dvs. sina klenodier), och således hielpa sig fort på resan. Lagerström Bunyan 1: 187 (1727). CMBlom (1766) hos Linné Bref I. 3: 288.
b) bildl.; i fråga om framsteg l. framgång o. d.; äv. refl. (jfr a): komma sig upp. Palmchron SundhSp. 161 (1642). Brask Pufendorf Hist. 76 (1680; refl.). (Jag har) tänckt, hielpa honom fort i sine Studier. Fernander Theatr. 116 (1695). jfr FORTHJÄLPA.
HJÄLPA FRAM10 4. jfr FRAMHJÄLPA.
1) (ngt vard.) till 2, refl.: draga sig fram, reda sig. Såssom jag .. hafwer most .. nära och försörja mig och hielpa mig fram med det swåra och mödosamme Jnformerandet. VDAkt. 1692, nr 475. Det (är) alls icke .. nödvändigt, att barnen grundligt hafva inhemtat kursen för att kunna hjälpa sig fram i pröfningen. Verd. 1892, s. 107.
2) till 3 c.
a) hjälpa (ngn l. ngt) att komma vidare l. framåt l. fram (till ngt); fortskaffa (ngn l. ngt); äv. refl.: fortskaffa sig; äv. utan utsatt obj.; vanl. bildl. Swedberg SabbRo 1579 (1690, 1712). Wildes torra bok och Rabenii blott påbegynta arbete, hjelpa oss ej långt fram (i juridikens historia). Porthan BrefCalonius 578 (1799). Det är med din fot, du går framåt: honom förutan kan du icke sjelf hjelpa dig fram. Wikner Pred. 46 (1871). (Gränsfolket fick) en sinnets spänstighet, som hjälpte fram öfver många svårigheter. TurÅ 1910, s. 78.
b) hjälpa (ngn l. ngt) till framgång l. upphöjelse l. erkännande o. d.; äv. refl.: taga sig fram. Jöran Pehrszon .. / .. hafwer .. / .. aldrig hulpit rättwisan fram. Carl IX Rimchr. 29 (c. 1600). Snellman Tyskl. 23 (1842; refl.). Sin svåger Carl Lundius .. har han (dvs. Rudbeck) ihärdigt arbetat att hjälpa fram. Annerstedt Rudbeck Bref cxvii (1899).
c) skaffa ut (ngt ur ngt); särsk. med avs. på foster vid förlossning; äv. bildl.: bringa (ngt) till klart uttryck. Eller ock thet fostret döda / Hielpa fram med minsta möda. JLindestolpe hos Hoorn Jordg. 2: Dedik. 8 a (1723). Granskningen liksom ”hjelpte fram” författarens ”intentioner”, der dessa genom hämmande svårigheter och dunkla uttryck blifvit tillbakaträngda. Wirsén i 3SAH 2: 264 (1887).
HJÄLPA IFRÅN10 04, stundom FRÅN4, förr äv. IFRÅ. (numera föga br.) till 3 c: hjälpa (ngn) att bli fri från (ngt), befria (ngn) från (ngt). ÖoL (1852). särsk. refl.: göra sig fri från (ngn l. ngt); (söka) komma ifrån (ngt). (Hertig Karl) samt med flere halp sig ifrå Konung Erics tyranni och orättvisa regemente. Johan iii (1587) i SvMag. 1766, s. 710. Det (dvs. medeltidens historia) var en hemsk och mörk klyfta i historien, som man hjelpte sig ifrån genom att hoppa öfver den. Törneros Bref 2: 176 (c. 1830).
HJÄLPA IGENOM10 040, äv. 032. till 3 c: hjälpa (ngn) att komma igenom (ngt); skaffa (ngn) igenom (ngt).
1) (tillf.) i eg. anv. (När) kungen (dvs. K. XII) märckte, at de (dvs. turkarna) ville ut genom fönstren, halp kungen dem sjelf igenom. KFÅb. 1913, s. 288 (c. 1730).
2) bildl., i fråga om svårigheter, bekymmer, prov o. d.; äv. (numera knappast br.) refl.: klara sig, reda sig. Hjälpa igenom ngn i en examen. RP 8: 70 (1640). Det lilla jag skrifver torde möjligtvis ändå (dvs. trots illvilliga recensioner) hjelpa sig igenom. Tegnér (WB) 3: 340 (1818). Jag tänker därpå, att ett gladt sinne hjälper oss igenom så många svårigheter och ger oss mod till så många strider. Beskow DeUnga 49 (1904). Östergren (1927).
HJÄLPA IN10 4. till 3 c: hjälpa (ngn) att komma in (ngnstädes, i ngt); skaffa (ngn) in (ngnstädes, i ngt). OPetri Clost. F 4 a (1528). (Ni) måste .. hjelpas in i Tungusiska Akademien. Polyfem III. 21: 2 (1811). Östergren (1927).
HJÄLPA LOSS 10 4. till 3 c: hjälpa (ngn l. ngt) att komma loss. Det var för att hjelpa den (dvs. skärgårdsjakten) loss, som alla dessa båtar satte ut i sjön. Lönnberg BlSkär. 34 (1876). Lagerlöf Länk. 303 (1894).
HJÄLPA LÖS10 4. till 3 c: hjälpa (ngn) att bliva fri; äv. bildl. Fosz 406 (1621). (Den rikes) hjärta satt fast i pengarna. Jesus förstod det. Han ville hjälpa honom lös. Beskow Pred. 472 (1901). jfr LÖSHJÄLPA.
HJÄLPA NED10 4, äv. (i talspr. vanl.) NER4, förr äv. NEDER. [fsv. hiälpa nidher] till 3 c: hjälpa (ngn) att komma ned l. skaffa (ngn) ned (ngnstädes, i ngt); stundom: skölja ned (förtärd mat o. d.); förr äv.: hjälpa (en död) att komma i jorden. (Han) skulle .. hulpit neder een silffspillingh, som sigh uthi Guddarp hade till lijfwet ombracht. VDAkt. 1671, nr 201. Svinkonfekten .. hjälptes ned med te och kinesiskt brännvin. Hedin GmAs. 1: 198 (1898). Östergren (1927). särsk. (†) refl.: (med besvär) taga sig ned. KKD 5: 323 (1712). Ödmann MPark 72 (1800).
HJÄLPA PÅ10 4.
1) till 3 c, i uttr. hjälpa ngn på med ngt, äv. (numera bl. ngn gg i vers) hjälpa ngn ngt på, hjälpa ngn att få på sig ngt. Nordforss (1805). Ni Piper skall oss hjelpa / Hans ena handske på. Runeberg 2: 103 (1848). Så halp han henne på med de avlagda plaggen. Hedenvind-Eriksson Hjul. 67 (1928).
2) (numera föga br.) till 8: blåsa under (ngt); bättra på; upphjälpa; förr äv.: göra (ngt) starkare (värre). Han hiälper siälfwer på Sith Kwal med båda hänner. Börk Darius 395 (1688). Du var inte så rolig i dag som du brukar, Nyström! sade han. — Nej, han var mycket roligare på din trettioåttonde födelsedag, hjelpte Levin på, som visste hvart det skulle bära hän. Strindberg RödaR 53 (1879). För att hjälpa på det, som .. icke utsäges eller på något sätt omskrifves. PT 1896, nr 86, s. 3. Du var med och hjälpte på, när du retade honom till raseri och bragte honom till förtviflan. Strindberg Kamm. 4: 31 (1907).
HJÄLPA TILL10 4. [fsv. hiälpa til] jfr TILLHJÄLPA.
1) till 3: lämna hjälp l. biträda (vid utförandet av ngt), göra en insats l. deltaga (i utförandet av ngt); ofta i förb. med av prep. med l. vid l. i inledd l. av en inf. bestående bestämning angivande den sak med osv. vilken hjälp lämnas. Hjälpa till (med) att göra ngt. G1R 1: 3 (1521). Pojkarna .. fingo (vid ungdomsgillet) ej dansa utan hjälpa till med iskänkningen. Nilsson FestdVard. 71 (1925). särsk.
a) (†) i förb. med (stundom av prep. med inledd) att-sats: deltaga i strävandena för att osv., göra sitt till för att osv., laga att osv.; jfr HJÄLPA, v. 3 b. Halp han (dvs. Kristofer av Bayern) til med, att then som wille göra them andra skada fick tilfelle ther til. OPetri Kr. 207 (c. 1540). Lagförsl. 253 (c. 1606).
b) (numera mindre br.) om sak: vara en bidragande l. medvärkande faktor, bidraga till (att åstadkomma ngt); jfr HJÄLPA, v. 3 b. Stiernman Com. 1: 184 (1563). Hvar för sig må de (dvs. dagboksmanuskripten) ha ringa värde, men de hjälpa till att få ihop totalbilden. KKD 3: II (1907).
2) (numera knappast br.) till 7, i nekande o. därmed jämförliga satser: medföra nytta, löna sig, tjäna till. Hvad hjelper det nu till (att vi finna honom), sade fröken Aurora, när jag redan står med ena foten i grafven? Wetterbergh SamhKärna 2: 66 (1857). Knöppel SvRidd. 32 (1912).
HJÄLPA TILLSAMMAN(S). (†) till 3 c: hjälpa (goda vänner, släktingar osv. som leva åtskilda) att åter komma tillsammans; äv.: hjälpa (en man o. kvinna som älska varandra) att få gifta sig med varandra; i sht om Gud. Wi ära båda af gåt slag som inte har fatas barn alt så få wi bade wäl barn nog om gudh hiälper oss til saman. Horn Lefv. 106 (c. 1657; rättat efter hskr.). KKD 7: 4 (1701).
HJÄLPA UNDER10 40. (numera föga br.) till 3 o. 8: understödja (ngn l. ngt); blåsa under (ngt); giva näring åt (ngt); förr äv.: upphjälpa l. förbättra (ngns) ställning. Ath I .. vele lathe eder välvillige befinne till ath hielpe under samme arbethe med dagzverker och annet mere. G1R 24: 87 (1553). RARP 2: 143 (1634). Det ha likväl hielpt under vackert, sen jag blef Båsman och kom på hvarfvet. Amman 6 (1756). (Baronen föredrog krig med Tyskland i stället för med Ryssland.) Jag hjelpte under och undrade blott hvad vår kung tänkte om saken. Wetterbergh SamhKärna 1: 165 (1857). Hon hade en betydligt stor medfödd sjelfkänsla, som hem och uppfostran hjelpt under. Tavaststjerna Inföd. 69 (1887).
HJÄLPA UPP10 4, äv. (i talspr. vanl., i skriftspr. sällan) OPP4. [fsv. hiälpa up] jfr UPPHJÄLPA.
1) till 3 c.
a) hjälpa (ngn) att komma upp (till en plats); hjälpa (ngn) att resa sig. När tu finner hans åszna .. liggia vnder bördonne, skalt tu icke läta honom liggia, vthan hielpa honom vp. 2Mos. 23: 5 (Bib. 1541). (Frost) slogh .. Hojandrum så wedh öra, at twå karlar moste hielpa honom op. ConsAcAboP 2: 37 (1655). Sjödin StHjärt. 11 (1911). särsk.
α) (†) refl.: (med besvär) taga sig upp, kravla l. kliva upp. Spegel 222 (1712). Dalin Hist. III. 2: 413 (1762).
β) mer l. mindre bildl.; särsk.
α') (i religiöst spr.) i fråga om upprättande av ngn som nedsjunkit i synd l. last. OPetri 1Post. 44 b (1528). Rudin i 3SAH 11: 103 (1896).
β') (numera mindre br.) i fråga om ngns höjande från en låg nivå med avs. på anseende, social l. ekonomisk ställning o. d. SthmTb. 4/10 1596. Åther hielper han (dvs. Gud) them (dvs. de sina) up igen, till thes han låter them komma till högsta ähra. Rudbeckius KonReg. 386 (1618). Krediten hjälper många upp, men lika många ned. SvOrdspråksb. 52 (1865).
b) (†) i uttr. hjälpa ngn ngt upp, hjälpa ngn att få upp ngt; skaffa upp ngt åt ngn. G1R 28: 551 (1558). (Då döden frågade) hwarföre han war ropad, swarade Mannen (som av trötthet lagt ned veden på marken) allenast til at hielpa mig vp thenne Wedhknippa. Palmchron SundhSp. A 6 a (1642).
2) till 8: sätta i bättre skick, upphjälpa, förbättra; bättra på. Hjälpa upp minnet. Swedenborg RebNat. 1: 7 (1719). Jag .. försöker skrifva något som kan hjälpa upp min ekonomi. Fröding Brev 210 (1894). särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 8 slutet: laga, reparera. (De beordrade) wille icke ffara tiil slottet och hielppa ther it hus op. BtFinlH 2: 75 (1549). (Den gamla bondkvinnan) lät allting förfalla. Hon hjälpte inte mer upp husen. Lagerlöf Holg. 1: 202 (1906).
HJÄLPA UT10 4. till 3 c; jfr UTHJÄLPA.
1) hjälpa (ngn) att komma ut; skaffa ut (ngn). Hvar som bryter Kronones fängelse, at hielpa fånga ut, .. han skal böta hundrade daler. MB 19: 1 (Lag 1734). Almqvist TreFr. 3: 7 (1843). särsk. (numera föga br.) refl.: (med besvär) taga sig ut. Efter 7 veckors förlopp, kunde (jag) med en krycka och kjäpp hjelpa mig ut, när naturliga nödtorften det kräfde. Dahlberg Lefn. 41 (c. 1755; uppl. 1911). Envallsson Kung. 16 (1784).
2) i uttr. hjälpa ngn ut med ngt, förr äv. hjälpa ngn ngt ut, hjälpa ngn att flytta ut ngt, skaffa ut ngt åt ngn; förr äv. hjälpa ut ngt, skaffa ut ngt. G1R 24: 13 (1553). Drengens klädher som hon och han i Byen hooss migh i Bodhen hadhe insatt, hialp hon honom uth igen. ManhaftLöjtn. 41 (1666). Du skall hjelpa mig ut med foglarne, som jag har i Gröna gången. Strindberg SRidd. 56 (1908).
HJÄLPAS ÅT10 4 l. (med motsatsbetoning) 32 4. till 3 a: hjälpa varandra (att göra ngt). G1R 7: 81 (1530). Per Ola .. och parveln hjälptes åt att driva fram ekan. Lagerlöf Holg. 1: 223 (1906).
HJÄLPA ÖVER10 40. till 3 c: hjälpa (ngn) att komma över l. till andra sidan av (ngt); skaffa (ngn l. ngt) över (ngt); äv. bildl., i fråga om hjälp att övervinna svårigheter o. d. Nordberg C12 1: 898 (1740). Du har en båt, du fiskar; hjelp mig öfver till det öppna, glada landet der. Almqvist DrJ 345 (1834). Hjälpa ngn över en svårighet. Auerbach (1909). särsk. (numera mindre br.) refl.: (med besvär) taga sig över. 2RARP I. 2: 177 (1720). Prinsessan .. kom till en stor sjö; der halp hon sig öfver på en träd-stam, som låg och flöt i vattnet. SvFolks. 351 (1849). jfr ÖVERHJÄLPA.
Sammansättningar (i allm. till 3). Anm. Av praktiska skäl behandlas här nedan utom de ssgr som med säkerhet äro bildade enbart till verbet HJÄLPA äv. sådana som av språkkänslan förbindas på en gång med detta verb och med substantivet HJÄLP. De ssgr som gå enbart till substantivet återfinnas under HJÄLP ssgr.
A: (1) HJÄLP-AKTION. De i Saloniki landsatta fransk-engelska truppernas hjälpaktion åt det hårdt ansatta Serbien. 2NF 33: 148 (1921). Därs. 38: 124 (1925).
-APPARAT. tekn. apparat avsedd att underlätta arbetet för l. med en annan apparat l. att möjliggöra ett bättre l. mångsidigare utnyttjande av en annan apparat l. att ersätta en annan apparat vid sådana tillfällen då denna på grund av skada o. d. icke fungerar l. kan användas. UB 2: 252 (1873). För att i största möjliga utsträckning minska på kroppsarbetet vid (såg-)ramen .. är en modern sådan försedd med .. hjälpapparater. HbSkogstekn. 456 (1922).
-ARBETARE~0200. (i fackspr.) dels om handtlangare o. d., dels om arbetare som i ett fack användes för utförande av specialarbete vilket fordrar en annan yrkesutbildning än den i facket normala. EkonS 2: 298 (1897). 3NF 2: 708 (1924).
(1, 3) -ARBETE~020, äv. ~200. (hjälp- 1902 osv. hjälpe- 15561557) särsk.: arbete varmed man hjälper ngn l. hjälper till med l. i ngt; äv. om välgörenhetsarbete o. d.; förr äv. (möjl. delvis med anslutning till HJÄLPA, v. 5) om arbetsprestationer som av kronan utkrävdes för byggnadsföretag o. d.; jfr -DAGSVÄRKE 1. HFinlH 3: 283 (1556). 2NF 18: 991 (1913).
-BARDUN. sjöt. tåg som tillfälligtvis anbringas för att öka den stöttning en bardun giver åt riggen. NF (1883).
-BAS, r. mil. om operationsbas av mera tillfällig natur; provisorisk bas, mellanbas. IllMilRevy 1899, s. 283. 2NF 34: Suppl. 103 (1922).
-BEGREPP. [jfr t. hilfsbegriff] (i vetenskaplig framställning) fiktivt begrepp som användes ss. hjälpmedel vid tankeoperationer. Rydberg Varia 77 (1890, 1894). HeimdSmåskr. 6: 8 (1909).
-BETA, r. l. f. färg. jfr BETA, sbst.1 a β. UB 5: 507 (1874). S. k. hjälpbetor, som förbereda fibern för betans upptagande, äro vinsten, salpetersyra och natronlut. 2NF 3: 160 (1904).
-BOK, pl. -böcker. (hjälp- 1830 osv. hjälpe- 1811) [jfr d. hjælpebog, t. hilfsbuch] särsk.
1) [efter titeln på R. Z. Beckers Noth- und hülfsbüchlein für bauersleute (1788)] (†) i uttr. nöd- och hjälpebok, elementär uppslagsbok i olika ämnen. De läsare, som fordra att ett poem skall gagna dem såsom en Nöd och Hjelpebok, veta icke hvad poesi vill säga. Atterbom i Phosph. 1811, s. 60.
2) bokhåll. räkenskapsbok som föres utom de i lag föreskrivna böckerna; bibok; i sht i pl. JernkA 1830, s. 470. 2NF 3: 951 (1905).
-BRASS. sjöt. jfr -BARDUN. NF (1883).
(1) -BYRÅ~20, äv. ~02. om olika institutioner för social l. medicinsk hjälpvärksamhet. Dispensärerna äro hjälpbyråer, som ha uppgiften att vara ett slags försyn för de tuberkulösa inom en viss rayon. LbInternMed. 1: 894 (1917). Wigert PsykSj. 2: 199 (1925).
(3, 5) -DAGSVÄRKE~020. (hjälp- 1576 osv. hjälpe- 15421913)
1) (förr) kam. benämning på sådana (till kungsgårdar o. boställen m. m. utgjorda) dagsvärken som fordrades av allmogen utöver de s. k. årliga (under jordeboksräntan inlagda) dagsvärkena; jfr -ARBETE. G1R 14: 242 (1542). Bonsdorff Kam. 459 (1833). BtRiksdP 1890, Saml. 1. I. 1: Inkomstber. s. 12.
2) (†) om extra dagsvärke på herrgård o. d. vid vilket dagsvärkaren (torparen) erhöll sin kost på gården. VexiöBl. 1819, nr 15, s. 4.
-DISCIPLIN. (i vetenskaplig framställning) hjälpvetenskap. FinBiogrHb. 2223 (1903). NoK 30: 82 (1924).
(1) -EXPEDITION. En hjälpexpedition till Finland (mars —maj) bidrog .. väsentligt till undertryckandet af det där sedan slutet af jan. pågående ”röda” upproret. 2NF 33: 153 (1921).
-FARTYG~20 l. ~02.
1) järnv. i ångfärjehamn stationerad bogserbåt avsedd att vid storm l. strömsättning vara ångfärjorna behjälplig vid ingång i färjeläget. SFS 1922, s. 931.
2) om handelsfartyg som under krig tages i bruk för örlogstjänst; jfr -KRYSSARE, -VEDETTBÅT. 3NF (1928).
-FIGUR. (i vetenskaplig framställning) figur som man vid en tankeoperation tager till hjälp för att åskådliggöra ngt för sig; stundom bildl.: hjälpbegrepp. PedT 1896, s. 9. Östergren (1927).
(jfr HJÄLP 1 d α slutet) -FLICKA, f. särsk. om flicka som i ett (mindre) hushåll, där jungfru icke finnes, är anställd för att några timmar om dagen hjälpa till med l. ensam utföra städning, diskning o. d.; förr äv. om flicka som vid ett arbete tjänstgjorde ss. handtlangare. BoupptSthm 1681, s. 52 a, Bil. (1680).
-FODER. landt. foder som gives kreatur jämte det varmed de huvudsakligen utfodras (l. jämte det som de själva skaffa sig vid betesgång). LAHT 1901, s. 335. Under krigsåren användes även barr såsom hjälpfoder i stor omfattning icke minst vid större lantbruksgårdar. HbSkogstekn. 897 (1922).
-FOLK. (hjälp- 16791905. hjälpe- 16771680) (numera bl. tillf.) folk (i bet. 3 o. 5) som hjälper ngn med utförande av ngt; särsk. om tjänstefolk l. lejd arbetskraft vid jordbruk l. i hushåll. BoupptSthm 1677, s. 823 b, Bil. Gellerstedt Hemtr. 15 (1905).
(jfr HJÄLP 1 d α slutet) -FRU. jfr -HUSTRU. Nyblom Minn. 1: 180 (1904). Norrman Juv. 54 (1914).
-FRÅGA, r. l. f. pedag. fråga varmed man kompletterar en annan fråga för att underlätta för eleven att besvara denna. Arcadius Folksk. 114 (1903).
-FÖRBANDSPLATS~020 l. ~002. mil. av regementes (bataljons osv.) egen sjukvårdspersonal upprättad förbandsplats. Tingsten AnvTakt. 125 (1887). SjukvInstrInf. 1919, s. 100.
(1, 3) -FÖRENING. förening för hjälpvärksamhet; särsk. om dylik förening (ss. sjukkassa) avseende hjälp åt egna hjälpbehövande medlemmar; äv. om förening som understöder en viss värksamhet. Palmberg Hels. 600 (1889). Ömsesidiga hjälpföreningar. EkonS 1: 464 (1894). 2NF 18: 676 (1912).
-GALLRA, v. -ing. skogsv. utgallra svagare l. efterblivna l. icke önskvärda träd i (ett skogsbestånd) i avsikt att bereda de kvarstående träden större utvecklingsmöjligheter; i sht i pass. o. ss. vbalsbst. SFS 1838, nr 12, s. 5. HbSkogstekn. 2 (1922).
-GOSSE. gosse som användes ss. handtlangare o. d. ArbStat. A 2: 57 (1899).
(jfr HJÄLP 1 d α slutet) -GUMMA. (äldre) kvinna som går som hjälp i husen l. i ett hus; jfr -FRU, -HUSTRU, -KVINNA, -KÄRING, -MADAM. En gammal hjelpgumma, som går ”till och ifrån”. Jolin Ber. 4: 12 (1877). Att hon blott var en så kallad hjälpgumma. Sandel Dropp. 170 (1924).
(3 b, 5; jfr HJÄLP 1 d β slutet) -GÄRD. (hjälp- 1830 osv. hjälpe- 15451893) (i fråga om ä. förh.) extra pålaga för ngt visst ändamål. HFinlH 1: 249 (1545). OxBr. 10: 64 (1623). Rig 1925, s. 179 (i fråga om förh. 1580).
-GÄSTGIVARGÅRD. (hjälp- 1857. hjälpe- 1748) (†) skjutsstation (mellan två gästgivargårdar som ligga långt ifrån varandra). PH 4: 2542 (1748). En så kallad hjelp-gästgifvaregård, Norlida, der resande, i fall hästarne tröttnade, fick ombyte. Allvin Mo 36 (1857).
-HAND. (hjälp- 1822 osv. hjälpe- 17501756)
1) (†) till 1 o. 3: hjälpande hand; person (ss. medel för åvägabringande av ngt). Alle (sjuka) sökte hielp utaf den hielpe-hand; / Som hade hulpit mig, och släkt min febers brand. Kolmodin QvSp. 2: 112 (1750). Zetterstedt SvLappm. 1: 155 (1822).
2) ridk. till 3; vid ridning ”på stång” (”på kandar”): höger hand hållen snedt framför o. intill vänstra handen (”styrhanden”) med långfingret inskjutet mellan högra bridong- och stångtyglarna samt med pekfingret och tummen ovanpå stångtygeln för att vid behov invärka, men utan att tynga på tyglarna. KrigVAH 1830, s. 208. RidI 1914, s. 47. Hamilton Ridn. 39 (1923).
-HEMMAN. (hjälp- 1779. hjälpe- 16951792) (†) augmentshemman; hemman som utgör hjälprote; jfr HJÄLPE-HEM. VDAkt. 1695, nr 756. Fischerström 4: 137 (1792).
(jfr HJÄLP 1 d α slutet) -HJON. (numera knappast br.) person som (tillfälligtvis l. vissa dagar) hjälper till med sysslorna i ett hem l. på en landtgård o. d.; vanl. i pl.; jfr -FOLK, -GUMMA m. fl. Serenius F 3 a (1734). Östergren (1927).
(jfr HJÄLP 1 d α slutet) -HUS. (i vissa trakter) hus (hem) där ngn har arbete ss. hjälphustru. En ung och rask Hustru åstundar några goda Hjelphus. DA 1808, nr 62, s. 8 (i annons). SD 1892, nr 325, s. 8. särsk. i uttr. gå i hjälphus, gå ss. hjälp i husen l. i ett hus. Min fader var en fattig arbetskarl, och min moder gick i hjelphus. Sjöberg SthmHeml. 152 (1844). Zetterström StSand 32 (1925).
(jfr HJÄLP 1 d α slutet) -HUSTRU. (gift) kvinna som går som hjälp i husen l. i ett hus; jfr -FRU, -GUMMA. BoupptSthm 1674, s. 276 a, Bil. PT 1913, nr 5 A, s. 3.
-HYPOTES. log. hypotes som användes vid sidan om o. till stöd för en annan. Tuderus Kiesewetter 179 (1806). Borelius Log. 77 (1863).
(1, 3) -HÄR, r. l. m. (hjälp- 1833 osv. hjälpe- 1833) armé (här) avsänd av en förbundsmakt l. en vänskaplig makt till en krigförande stats understöd. Fryxell Ber. 6: 105 (1833). Grimberg SvH 49 (1905).
(3 b, 5; jfr HJÄLP 1 d β slutet) -HÖ. (hjälp- 1558. hjälpe- 15561586) i hö utgående ”hjälpgärd”. Vij ähre .. tilfridz, att tu handler medh skattebönderne um thet hielpe höö till then affvels upretningh, effter som tu i tin scriffvelsse förmelder. G1R 26: 601 (1556). HT 1901, s. 155 (1586).
-KARL. (numera mindre br.) karl som lejts för att hjälpa till med ngt; äv. om handtlangare o. d. HSH 7: 278 (c. 1750). JernkA 1880, s. 609. Jag tar en hjälpkarl till flyttningen. Auerbach (1909).
(1, 3) -KASSA. om självhjälps- l. understödsförening o. d. resp. om sådan förenings kassa. Hjälpkassan för nödställda köpmän (i Göteborg), stiftad år 1882. BtRiksdP 1891, Saml. 1. I. 2: nr 24, ProtCivilär. s. 2. 2NF 16: 785 (1911).
-KLASS. pedag. i folkskolan: särskild undervisningsavdelning för intellektuellt efterblivna l. defekta barn som icke kunna hänföras till kategorien sinnesslöa; jfr -SKOLA. LD 1904, nr 288, s. 2. 3NF (1928).
Ssgr (pedag.): hjälpklass-barn,
-lärare,
-lärarinna m. fl. —
-KRAFT. särsk. tekn. extra kraftkälla till förstärkning av den kraft som den för ngt visst ändamål företrädesvis använda kraftkällan levererar. I Nordamerika uppgår understundom stigningen (av järnväg) ända till 1: 40; men då måste särskilt hjelpkraft användas. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 229 (1853). 2NF 30: 352 (1920).
-KRYSSARE. mil. (snabbgående) handelsfartyg som i krigstid bestyckas o. användes för kryssartjänst; jfr -FARTYG 2. KrigVAH 1888, s. 258. 3NF 12: 209 (1930).
-KULTIVERA, -ing (PT). skogsv. företaga hjälpkultur i (ett skogsbestånd); nästan bl. i pass. o. ss. vbalsbst. PT 1901, nr 143, s. 3. SkogsvT 1903, s. 89.
-KULTUR. skogsv. plantering l. sådd utförd för att fylla luckor i äldre l. yngre, gm plantering l. självsådd uppkommet skogsbestånd. Björkman Skogssk. 106 (1868). Geete o. Grinndal 98 (1923).
(jfr 3) -KVARTER. (hjälp- 1705. hjälpe- 17051706) (†) mil. kvarter i reserv?, provisoriskt kvarter? KKD 9: 135 (1705). Därs. 181 (1706).
(jfr HJÄLP 1 d α slutet) -KVINNA. (hjälp- 17641907. hjälpe- 15461659) kvinna som (tillfälligtvis) anlitas för att hjälpa till med l. att utföra ngt visst arbete; äv.: hjälpgumma. Skråordn. 323 (1546). Björling CivR 143 (1907).
-KÄLLA. (hjälp- 1818 osv. hjälpe- 1862) bildl., om medel l. tillgång av materiell l. andlig art som står ngn l. ngt till förfogande för ngt; resurs; hjälpmedel; i sht i pl. Atterbom Minn. 490 (1818). Med begagnande af alla tryckta hjelpkällor .. genomgår förf. i en lättläst och högst angenäm stil Kristinas regering. 2Saml. 5: 66 (1885). Vårt lands naturliga hjälpkällor, framför allt dess skogar och malmberg, ha .. kunnat utnyttjas i en grad som aldrig förr. Grimberg SvH 517 (1909).
(jfr HJÄLP 1 d α slutet) -KÄRING, äv. -KÄRRING. (vard.) jfr -GUMMA. Möller (1790). Östergren (1927; angivet ss. vard.). särsk. handtv. i överförd anv.: av en omkring 60 cm. lång brädbit bestående värktyg som kakelugnsmakare använda för att stötta kaklet vid uppsättande av en kakelugn. SvD(B) 1927, nr 131, s. 10.
(3 b, 5; jfr HJÄLP 1 d β slutet) -KÖRSLOR, pl. (hjälp- 17931830. hjälpe- 16511727) (förr) i körslor utgående ”hjälpgärd”. StadgaRASkatteb. 1651, s. 3 b. Fryxell Ber. 4: 99 (1830; möjl. efter handl. fr. 1589).
-LINDNING. elektrotekn. extra lindningssystem till komplettering av ett annat. TT 1896, M. s. 114. NoK 14: 32 (1922).
-LINJE. särsk.
1) (i fackspr.) linje som uppdrages l. uppdragits för att tjäna till hjälp vid utförande av en teckning l. en geometrisk konstruktion l. vid en geometrisk bevisföring; jfr BILINJE 1 a. CAEhrensvärd Brev 2: 36 (1795). Sandström KrMat. 24 (1840). Östergren (1927).
2) mus. kort streck draget tvärs igenom not som går över l. under femlinjesystemets tonområde; jfr BILINJE 1 b. Mankell Lb. 16 (1835). Bergenson Mus. 6 (1903).
-LOKOMOTIV, äv. -LOK. järnv. extra l. nytt lokomotiv som tillsättes ett tågsätt till hjälp för det ursprungliga resp. till ersättande av det ursprungliga om detta tagit skada; reservlok(omotiv). BtRiksdP 1875, I. 1: nr 42, s. 16. Blomberg Överg. 171 (1915).
(jfr HJÄLP 1 d α slutet) -MADAM. (numera bl. vard., föga br.) jfr -GUMMA. Larsen (1884). Nyblom Minn. 1: 44 (1904). Östergren (1927).
-MASKIN. (i sht i fackspr.) dels om maskin (särsk. om för propellerns drivande icke avsedd maskinell anordning å fartyg) ss. hjälpmedel vid utförande av ett arbete, dels om maskin som behöves för en annan maskins drift l. är avsedd att vid behov ersätta l. understödja en annan maskin l. en annan kraftkälla (t. ex. vinden); äv. om hjälplokomotiv; jfr AUXILIÄR-MASKIN. Jungberg (1873). Det andra malmtåget från Kiruna fastnade emellan Kopparåsen och Riksgränsen, därifrån hjälpmaskin utgick. PT 1903, nr 79 A, s. 3. Segelfartyg, som framdrives med hjälpmaskin. SFS 1923, s. 727.
-MEDEL. (hjälp- 1737 osv. hjälpe- 16971848. hjälps- 1817) medel varav man betjänar sig l. kan betjäna sig för ngt visst ändamål. Dalin Arg. 2: 272 (1734, 1754). Det är skönt att se, huru den goda viljan, med små hjelpmedel och inskränkta utvägar, mäktar utföra stora ting. Beskow i 2SAH 36: 107 (1862). Wisén i 3SAH 4: 293 (1889). särsk. om medel varav man betjänar sig l. kan betjäna sig för att råda bot på l. befria sig från l. bota ngt; jfr HJÄLPA, v. 9, 10. Roberg Beynon 136 (1697). Ett osvikligt hjälpmedel mot ohyra. Östergren (1927).
(1) -MILD. (†) hjälpsam, barmhärtig. VDAkt. 1689, nr 355. En båår, der på hielpmilde menniskior henne (dvs. den vanföra) burit och än bära ifrån det ena rummet til det andra. Därs. 1715, nr 443.
-MOTOR. tekn. om motor ss. hjälpmaskin till annan maskin l. till segelbåt l. cykel o. d. 2UB 2: 508 (1901). Segelbåtar med hjälpmotor. 2NF 37: 614 (1925).
-ORD. (hjälp- 16701906. hjälpe- 17561786) språkv. formord, osjälvständigt ord, affix(ord); förr äv.: hjälpverb. Tiliander GenTy. 77 (1670). Noreen VS 7: 10 (1906).
-PLANTERA, -ing. skogsv. gm plantering utfylla de luckor i (ett skogsbestånd) som uppstått efter utgångna plantor; i sht i pass. o. ss. vbalsbst.; jfr -KULTIVERA, -KULTUR. Björkman Skogssk. 239 (1868). SkogsvT 1906, s. 409.
-PRÄST. (hjälp- 1749 osv. hjälpe- 16591880) (i sht i folkligt spr.) prästerligt biträde; adjunkt (se d. o. 2). ConsEcclAboP 363 (1659). Lagerlöf Sten. 9 (1914).
-PÄNNING. (hjälp- 18081860. hjälpe- 15481904)
1) (†) till 1 o. 3, i sg. l. pl.: pänningsumma varmed ngn l. en viss kategori l. grupp av personer hjälpes l. understödjes l. som ngn förskaffar sig för att lättare kunna bestrida kostnaderna för sitt uppehälle l. för ngt visst företag. G1R 19: 77 (1548). VDAkt. 1720, nr 358. Tänckiandes sålunda förskaffa sig en hielpepenning till Studiernes fortsättiande. Därs. 1731, nr 277. (En tysk gesäll) begärde någon hjälppenning af konsuln men blef sträft .. afvisad. Wallin Bref 135 (1847). Jag .. utfäste fem pensioner, förutom hjelppenningar till ett halft tjog barnungar. Carlén Köpm. 2: 579 (1860).
2) (förr) till 3 b o. 5 (jfr HJÄLP 1 d β slutet), i pl.: i pängar utgående ”hjälpgärd”. The hielpe peninger, som frelssedt ther i Findlandt tilhope göre skulle. G1R 20: 224 (1549). JernkA 1904, s. 547 (om förh. 1594).
-RODER. sjöt. om förroder o. det mindre akterrodret (på fartyg med två akterroder). 2NF 23: 586 (1915).
-ROTE. (hjälp- 1812 osv. hjälpe- 18521856) (förr) kam. jordområde (hemman) indelat till understöd åt stamrote; jfr STRÖ-, UT-ROTE. Gynther Förf. 6: 183 (i handl. fr. 1812). Linde Kam. 91 (1852). BonnierKL 5: 1289 (1924).
-SATS. filos. sats som användes till stöd för en annan; jfr -HYPOTES. Holmberg 2: 17 (1795). Nyblæus Forskn. III. 1: 198 (1886). Östergren (1927).
-SEGEL. sjöt. extra segel som man tillsätter för att erhålla bättre fart. UB 7: 332 (1874). 2UB 9: 600 (1906).
-SKOLA, r. l. f. pedag. skola för psykiskt efterblivna (dock icke sinnesslöa) barn; jfr -KLASS. 2NF 28: 992 (1919). Östergren (1927).
-SPRÅK. [jfr d. hjælpesprog] särsk. om konstruerat språk avsett att vid sidan av de olika nationalspråken användas ss. internationellt meddelelsemedel. Ett internationellt hjälpspråk. BtRiksdP 1912, XII. 1: nr 8, s. 1. 3NF 10: 1065 (1929).
-STAG. sjöt. jfr -BARDUN. Ekbohrn NautOrdb. (1840). WoJ (1891).
(1) -STUND. (hjälp- 1812. hjälpe- 16951808) (†) tidpunkt då Gud hjälper (är villig att hjälpa); särsk. i uttr. bida, avbida, utvänta osv. Guds (nådiga) hjälpstund. Ps. 1695, 53: 8. Otålighetens (bön), som icke vill afbida Guds hjelpestund. Ödmann StrFörs. II. 2: 168 (1803). Dens. PredUtk. 55 (1808, 1812).
-STYNG l. -STYGN, stundom -STING. sömn. i fråga om broderiarbete: styng som vid sidan av det för en viss teknik karakteristiska stynget hjälper till att få fram den åsyftade effekten. Engström Schallenfeld 40 (1865). Schallenfeld Met. 57 (1886). Östergren (1927).
-STÄMMA, r. l. f. mus. i orgel: bistämma (se d. o. 2). Knecht HbOrgsp. 83 (1825). Drake Töpfer 125 (1850).
-SYSTER. benämning på de kvinnor med viss sjukvårdsutbildning vilka bilda Röda korsets frivilliga kvinnliga sjukvårdstrupper. 2NF 25: 733 (1916).
-SÅDD, r. skogsv. o. landt. sådd till utfyllande av luckor i ett skogsbestånd l. en vall o. d.; jfr -KULTIVERA, -KULTUR. Ström Skogsh. 219 (1830). LAHT 1909, s. 496.
-TABELL. (i fackspr.) tabell för underlättande av beräkningar m. m. av olika slag. Cronstrand ÅrsbVetA 1830, s. 19. Astronomiska hjälptabeller af olika slag. 2NF 19: 619 (1913).
-TJÄNST. särsk.
1) i fråga om åtgärder för landets ekonomiska krigsberedskap: lagstadgad tjänsteplikt antingen omedelbart i kronans tjänst l. i tjänst hos sådan enskild arbetsgivare som bedriver ett ur allmän synpunkt angeläget arbete. SvD(A) 1917, nr 123, s. 5.
2) reservtjänst; särsk. järnv. i fråga om tågtjänst. BtRiksdP 1891, Saml. 1. I. 1: 6Hufvudt. s. 159. PT 1902, nr 147 A, s. 3.
(1, 3) -TRUPP, förr äv. -TROPP. (hjälp- 1738 osv. hjälpe- 1734) truppförband avsändt av en förbundsmakt l. annan vänskaplig makt till en krigförande stats understöd; äv. bildl. 2RA 3: 647 (1734). Palmblad Norige Bih. 7 (1847; bildl.). SvH 3: 237 (1903).
-TYGEL. ridk. extra tygelanordning för att vid ridning över hinder o. i terräng giva hästens huvudställning ökad stadga; jfr MARTINGAL. Enkel, dubbel hjälptygel. TIdr. 1883, s. 21. RidI 1930, mom. 15-16.
-TÅG. järnv. extra tåg som sändes till hjälp vid järnvägsolycka. AB(L) 1895, nr 291, s. 6. GHT 1898, nr 47 A, s. 3.
-UNDERVISNING~0020. pedag. jfr -KLASS, -SKOLA. SFS 1916, s. 114. Därs. 1921, s. 1618.
(3 b, 5; jfr HJÄLP 1 d β slutet) -VED. (hjälp- 16661912. hjälpe- 15521883) (förr) kamer. ett slags ”hjälpgärd” (urspr. utgjord i ved). G1R 23: 401 (1552). 2NF 17: 820 (1912).
-VEDETTBÅT~020 l. 002. mil. jfr -FARTYG 2. 3NF 9: 1097 (1928).
-VERB. språkv. om verb som användas i förb. med andra verb för att möjliggöra för dessa att uttrycka passiv betydelse l. vissa tempus och modus. Temporala, modala hjälpverb. Giese Sprachm. 1—3: 206 (1730). Noreen VS 5: 163 (1906). De modala hjälpverben i svenskan. Björkstam (1919; boktitel).
-VETENSKAP~002, äv. ~200. om vetenskap i förhållande till annan vetenskap som i mera avsevärd grad behöver tillgodogöra sig dess resultat; ofta med tanke på att vetenskapen i fråga är osjälvständig i förhållande till den andra vetenskapen (huvudsakligen bedrives för att lämna denna tjänster). LittT 1795, s. 46. Kemien blef ej längre en tjenarinna, en hjelpvetenskap; hon lyfte sig till forskningens högsta rymder. Beskow i 2SAH 32: 40 (1859). 2NF 33: 1 (1921).
-VINKEL. mat. vinkel som tages till hjälp för utförande av en räkneoperation. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 74. Lindelöf AnGeom. 146 (1864). NF (1883).
-VOKAL. språkv. vokal som till uttalslättnad inskjutits mellan två konsonanter; svarabhaktivokal; förr äv. om det vokalljud som ingår i ett konsonantljuds (l. dess betecknings) vedertagna namn. Almqvist SvSpr. 215 (1835). Uppl. 2: 503 (1908).
(1, 3) -VÄRKSAMHET~002, äv. ~200. BtRiksdP 1919, 6: nr 77, s. 1. En social hjälpverksamhet, som kan gripa in .., där livet kan haka upp sig för den psykiskt sjuke. Wigert PsykSj. 2: 198 (1925). Under Världskriget var Whitlock outtröttlig i främjandet af amerikansk hjälpverksamhet i Belgien. 2NF 38: 1222 (1926).
-ÖGON, pl. (†) om glasögon. Ålderdomen haar swag syn: Måste fördenskul lijta på hiälpögon. Grubb 244 (1665).
B (†): HJÄLPE-ARBETE, -BOK, -DAGSVÄRKE, se A.
(3 b, 5; jfr HJÄLP 1 d β slutet) -FISK. i fisk utgjord ”hjälpgärd”. G1R 26: 128 (1556).
(3 b, 5; jfr HJÄLP 1 d β slutet) -FJÄDER. i fjäder utgjord ”hjälpgärd”. G1R 24: 3 (1553).
-FOLK, -GÄRD, -GÄSTGIVAREGÅRD, se A.
(3 b, 5; jfr HJÄLP 1 d β slutet) -HAMPA, f. i hampa utgjord ”hjälpgärd”. G1R 24: 342 (1554).
-HAND, se A.
(3 b, 5; jfr HJÄLP 1 d β slutet) -HAVRE. i havre utgjord ”hjälpgärd”. G1R 25: 99 (1555).
-HEM. augmentshemman; jfr HJÄLP-HEMMAN. VDAkt. 1694, nr 617.
-HEMMAN, -HÄR, -HÖ, se A.
(3 b, 5; jfr HJÄLP 1 d β slutet) -JÄRN. i järn utgjord ”hjälpgärd”. G1R 24: 14 (1553). Därs. 26: 600 (1556).
(3 b, 5; jfr HJÄLP 1 d β slutet) -KOL. i träkol utgjord ”hjälpgärd”. G1R 25: 564 (1555). HFinlKamF 4: 94 (1582).
(1) -KORN. säd sammanskjuten i en församling till understöd åt hjälpbehövande; jfr ALLHELGONA-HJÄLP. VDP 2/10 1678, s. 55. VDAkt. 1725, s. 4.
-KVARTER, -KVINNA, -KÄLLA, -KÖRSLOR, -MEDEL, -ORD, -PRÄST, -PÄNNING, -ROTE, se A.
(1) -STEG. åtgärd för att hjälpa ngn. VDAkt. 1781, nr 470.
-STUND, se A.
-TID. jfr HJÄLP-STUND. Runius Dud. 2: 2 (c. 1703). Afzelius Sag. XI. 2: 128 (i handl. fr. 1716).
-TIMMA. jfr HJÄLP-STUND. Runius Dud. 1: 24 (c. 1710). Innan Guds hjelpe-tima kommer. Nohrborg 510 (c. 1765).
-TRUPP, -VED, se A.
Spoiler title
Spoiler content