HOCKEY hok4i, r. l. n.; best. (föga br.) -n, ss. n. -t. Anm. I st. f. den best. formen användes vanl. best. form av ssgn HOCKEY-SPEL.
Etymologi
[liksom dan. o. t. hockey av eng. hockey; av ovisst urspr.; möjl. från början om hockeyklubba]
idrott. bollspel som med en liten, hård boll l. en trissa av vulkaniserat gummi (”puck”) samt i nedre änden böjda slagträn (klubbor) utföres på därför avsedd bana av två tävlande lag efter ungefär samma regler som fotboll; förr vanl. liktydigt med bandy, numera i fackspr. skilt från detta o. innefattande dels ishockey (som spelas på isbana med trissa), dels (i sht i fråga om utländska förh.) landhockey (som spelas på gräsbana med boll). TIdr. 1896, s. 73. Spelregler för Hockey. (1914; boktitel; i fråga om landhockey). — jfr IS-, LAND-HOCKEY.
Ssgr (idrott.): HOCKEY-KLUBB. SD 1896, nr 86 (B), s. 2. —
SAOB
