SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HOJT hoj4t, n.; best. -et.
Etymologi
[vbalsbst. till HOJTA]
(vard.) hojtande. Bremer Bild 6 (cit. fr. 1821). Hojt och entonig murbräckarsång hördes i rifningsdammet. Öberg Son. 198 (1905).
Spoiler title
Spoiler content