SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HOJT, interj.
Etymologi
[sv. dial. hojt; jfr HOJ, interj., samt nt. hoit, interj. uttryckande uppmuntran, ävensom HOJTA]
(enst., †) ss. uttr. för glädje: hurra. Vi skola .. (vid baronens hemkomst) spela och skrika hojt, hojt, hojt utan bekymmer och bryderi. Rydström Armf. 111 (cit. fr. 1813).
Spoiler title
Spoiler content