HOLLÄNDERI holän1deri4 l. 1004, n. (PH 5: 2958(1750) osv.) ((†) m. Dähnert(1784)); best. -et l. -t; pl. -er.
Ordformer
(holl- 1727 osv. håll- 1745—1800. förr äv. skrivet -erie)
Etymologi
[i bet. 1 liksom d. hollænderi av nt. hollanderije, t. holländerei; urspr. om landtgårdar (i sht i Holstein) vilkas skötsel (ofta övertagen på arrende av inflyttade holländare) efter holländskt mönster inriktades (uteslutande) på hållande av nötboskap för framställning av mejeriprodukter, ävensom uppfödning av avelsdjur (jfr ELjunggren i SvStCederschiöld 92 ff.(1914)); i bet. 2 bildat till HOLLÄNDARE 4 c]
1) (i fråga om ä. förh.) landt. anstalt (större ladugård) för avel av nötboskap; äv.: stamhjord av nötboskap (i dylik anstalt); förr äv. om mejeri(anläggning) å landtgård, ävensom abstr.: nötkreatursavel resp. mejerihantering (mjölkhushållning), i sht osttillvärkning (efter holländsk metod). Åkerblom SvNötkrAfv. 79(cit. fr. 1727). Linné Sk. 347(1751). En .. landtgård, där Schäfferi och Hålländeri idkas. KrigsmSH 1800, s. 13.SFS 1847, nr 45, s. 32. ”Holländeriet” eller osttillverkningen efter holländskt mönster. Möller Jordbr. 62(1881). Holländeri, besättning af mjölkkor, hvilkas mjölk användes till beredning af smör och ost eller till uppfödning af kalfvar till afsalu. Juhlin-Dannfelt(1886). BonnierKL 10: 1422(1927). — jfr AYRSHIRE-,STAM-HOLLÄNDERI.
2) tekn. det rum l. den avdelning i ett pappersbruk där holländarna äro uppställda, valshus. Ambrosiani DokumPprsbr. 368(1923).
