SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HOLSBÄR, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(holl- 1694 (: Hollbärsträ). holls- 1716 (: Hollsbärsträd)1805 (: Hollsbärs Pipeskaft). hols(s)- 1638 (: Holsbärträ)1720. holts- 1746 (: Holtsbärsträ). håll- 1672 (: Hållbärslööff)1765. hålls- 17461759. håls- 1683 (: Hålsbärsträä)1894)
Etymologi
[sv. dial. hållsbär, hollsbärsbuske; förra leden möjl. till holder, fläder (se HOLLUNDER), i äldre namngivning icke alltid klart skild från: olvon; l. kanske snarare till ngn med ourspr. h börjande form av OLVON; jfr äv. HÅLL-BÄR; senare leden är BÄR, sbst.1]
(†) (bär av) busken Viburnum opulus Lin., olvon(buske). Hel mogna Holgenbär eller Holssbär. Lindestolpe Färg. 73 (1720). Cnattingius Skogslex. (1874, 1894; angivet ss. allmogenamn i vissa trakter).
Ssgr (†): A: HOLSBÄR-TRÄ, se B.
B: HOLSBÄRS-LÖV. Utterman Ertmann C 1 a (1672).
-PIPESKAFT. pipskaft gjort av ungt rotskott av olvonbuske. VLBibl. Bouppt. 1805.
-TRÄ. (-bär- 16381659. -bärs- 16831773) = -TRÄD. Franckenius Spec. F 4 a (1638). Hallborg Beskr. 11 (1773).
-TRÄD. olvonbuske. Lindestolpe FlWiksb. 35 (1716).
Spoiler title
Spoiler content