SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HOLSTEINARE hol3~stäj2nare, äv. 4~100, om person m., om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(-steinare 1824 osv. -stenare 1680 (: Holstenarne, pl. best.)1811 (i bet. 3). -stener 1636)
Etymologi
[jfr d. holstener, nt. holsteener, t. holsteiner; nyare bildning till HOLSTEIN (jfr HOLSTEINS-). Jfr HOLST]
1) person som bor i l. härstammar från Holstein. RP 6: 3 (1636). SkrSkånHushS II. 3: 43 (1914).
2) (vard.) landt. holsteinsk häst. Topelius Fält. 2: 148 (1856). SDS 1904, nr 15, s. 2.
3) [elliptiskt för HOLSTEINAR(E)-VAGN] (i sht förr) urspr. i Holstein förfärdigad, öppen (korg)-vagn, vanl. med fyra säten; jfr HOLSTEINAR(E)- o. HOLSTEINS-VAGN. 1LundagKron. 114 (cit. fr. 1811). SDS 1900, nr 41, s. 2.
Ssg: HOLSTEINAR(E)-VAGN. (numera knappast br.) = HOLSTEINARE 3. DA 1808, nr 107, s. 5. Wingård Minn. 8: 11 (1848).
Spoiler title
Spoiler content