SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HOPP hop4, sbst.2, n.; best. -et; pl. (numera föga br.) = (HB 2: 305 (1597), Thorild Bref 1: 2 (1777), Österling ÅrVis. 99 (1907)). Anm. Användningen av pl. klandras i JournSvL 1801, s. 313. Den var emellertid ganska vanlig vid denna tid; jfr ELindskog i SoS 1911, s. 76 f.
Ordformer
(hoop 15261709. hop 1524c. 1747. hopp 1526 osv. håp 1615 (: Håpsens)1658. håpp 1664c. 1755)
Etymologi
[fsv. hop, n.; jfr fd. hoop, n., d. haab, n., isl. hop, n., mnt. hope, f., eng. hope; dels direkt lån fr. mnt., dels vbalsbst. till HOPPAS]
1) motsv. HOPPAS 1: förväntan att ngt önskat skall inträffa l. gå i uppfyllelse l. erhållas, förhoppning; ss. subj. till vara, finnas o. d. övergående i bet.: anledning l. möjlighet till hopp, utsikt; ofta med bestämning som uttrycker vad ngn hoppas, dels med efterföljande att- sats l. inf., dels med bestämning inledd av prep. om, förr äv. av, på, till. Hysa, nära hopp, förr äv. stå i hoppet (Schultze Ordb. 1817 (c. 1755)). Hänge sig åt ett hopp. Få (nytt) hopp. Bedragas i sitt hopp. Svika ngns hopp. Hoppet sviker, förr äv. slår felt (Linc. B 2 b (1640)). Hava godt hopp om ngt. Vara vid godt hopp, förr äv. ett godt hopp, förr äv. vara i fullt hopp (Björnståhl Resa 1: 69 (1770)). Förlora allt hopp om ngt l. hoppet om ngt, förr äv. förlora sitt hopp (Nordforss (1805)). Uppgiva hoppet, betagas hoppet, förr äv. sättas utom hopp (Bladh (o. Hornstedt) 170 (1785)). Låta hoppet fara. Giva allt hopp förlorat. Allt hopp (förr äv. hoppet) är ute, förr äv. borta (l. om intet). Sträcka sitt hopp till ngn l. ngt. Sväva mellan hopp och fruktan. Leva på hoppet, se LEVA. Så länge det är liv, är det hopp, se LIV. I hopp att snart få det nöjet att (osv.), i brev. Det är föga hopp om hans vederfående. I hopp om gynnsamt svar, i brev. Soo snart vore skott komme fram ær vel gott hop at staden skal ecke lenge wntstande. G1R 1: 230 (1524). Welsignat ware gudh och wår herras Iesu Christi fadher, som oss .. haffuer födt på nytt, till it leffuandes hopp ther medh ath Iesus Christus stoodh vp aff dödha. 1Petr. 1: 3 (NT 1526). Tuchta tin son mädhan någhot hopp är. Ordspr. 19: 18 (Bib. 1541). När tu en seer som sigh tycker wijs wara, thet är mera hopp vppå en dåra än på honom. Därs. 26: 12. Jag giffuer (dvs. uppgiver) icke mitt hop för monge peningar. SvOrds. B 3 a (1604). Medhan man lefver i ovijsheeten emellan hopp och fruchtan. AOxenstierna 2: 306 (1617). Man smickrar sig .. med hoppet af nya eröfringar och segrar. AdP 1789, s. 678. Propheten Esaias .. såg i hoppet den utlofvade Israels förlossare. Hagberg Pred. 1: 64 (1814). Fatta mod, än står oss hoppet åter. Runeberg 2: 45 (1848). Deras bleka läppar ega ej ett ord af hopp. Rydberg Dikt. 1: 26 (1876, 1882). Hållkarlen (tog) i hopp om drickspengar .. den resandes parti. De Geer Minn. 1: 17 (1892). — jfr FRAMTIDS-, LIVS-, MISS-, ODÖDLIGHETS-, VAN-HOPP m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr.: fatta (nytt) hopp, förr äv. fatta sig hopp, förr äv. fatta stort, fåfängt hopp o. d. (Jakob De la Gardie) beder at the (dvs. de svenska soldaterna) fatta ett tappert hopp, och sättia sijn förtröstning på Gudh. Widekindi KrijgH 316 (1671). Lagerlöf Jerus. 2: 252 (1902). (in)giva ngn (godt) hopp (om ngn l. ngt) o. d., förr äv. ett godt l. säkert hopp o. d., förr äv. göra ngn hopp, ingiva ngn (goda) förhoppningar. Att han måtte gifva de Poler hoop eller och lyffte om Pernovs restitution. AOxenstierna 2: 309 (1617). KOF 1: 400 (c. 1618). Dett jagh schulle dhem någott hopp haffva giordt om Konungen i Pohlens förmeente prætention. OxBr. 5: 263 (1624). Hallström Händ. 79 (1927). giva (godt) hopp om sig o. d., ingiva (goda) förhoppningar rörande sin framtid o. d. Verelius 56 (1681). Dem, som Hopp om sig gifwa, at kunna något uti Studierne uträtta. Skolordn. 1693, s. A 2 a. Auerbach (1909). göra sig (godt, förr äv. säkert, falskt, nytt osv.) hopp (om ngn l. ngt) o. d., (numera mindre br.) göra sig (goda) förhoppningar (om ngt). Skräpp intet, Ajax; gör dig intet fåfängt hopp. Stiernhielm Parn. 2: 1 (1650, 1668). 2RA 1: 695 (1723). Rättfärdigen det hopp vi gjort oss om Er. Tegnér (WB) 5: 347 (1826). Auerbach (1909). bygga sitt hopp på ngn l. ngt, hysa förhoppningar i förlitande på ngn l. ngt; jfr 2. Det hopp vi byggt på Klingspor / Tycks ej fullbordadt bli. Runeberg 2: 102 (1848). jfr (†): Allt detta är glädjande för grundläggarne, som utan tillgångar endast byggde på Guds hopp. Hyltén-Cavallius Lif 131 (c. 1880). — (†) av godt hopp o. d., om person i fråga om vilken man kan hysa goda förhoppningar: förhoppningsfull. AOxenstierna Bref 4: 503 (1648). En Magister härifrån (dvs. från Åbo) vid namn Frantzén, ännu helt ung, men af utmärkt godt hopp. Porthan BrefSamt. 1: 198 (1793).
b) (i vitter stil) i uttr. hoppets färger o. d., med syftning på de färger (i sht den gröna) som äro symbol för hoppet. Hastigt hoppets färger blekna. Tegnér (WB) 5: 174 (c. 1825). Vårminnen äro som barndomsminnen; de bära alltjämt hoppets färger. Cavallin (o. Lysander) 1 (1861).
c) [efter eng. bands of hope] i uttr. hoppets här, dels (förr) ss. namn på den i viss mån organiserade nykterhetsrörelse som i Sverge 1876 framkallades av amerikanen Eli Johnson, dels ss. namn på den till Blåbandsrörelsen knutna barnorganisationen. NykterhBas. 1876, s. 47. Bergman SvNyktH 226 (1913).
d) (i vitter stil) personifierat. Sij huru Hoppet här twikacktigt händren wrider. Lucidor (SVS) 201 (1672). Runeberg 1: 84 (1832).
e) (i sht i vitter stil) om ngn l. ngt som inger förhoppningar hos ngn (l. ngt); jfr 2 b. Stiernhielm Fägn. 20 (1643, 1668). Den späda grödan, åkrens hopp. GFGyllenborg i VitterhArbSamhSthm 1: 52 (1759). De unga, föräldrarnas hopp. Tegnér (WB) 3: 108 (1820). Han hade varit stadens geni och hopp. Hallström VilsnF 28 (1894). (†) Min små hopp (dvs. mina små barn). GBanér (1597) i HB 2: 305. — jfr TENNIS-HOPP.
2) (numera bl. i biblisk stil; jfr dock a) motsv. HOPPAS 2: förtröstan, tillit, lit. Epter thz .. (de andligen fattiga) ingen ting haffua ther the kunna forlåta sich vppå, ther fore settia the all theres lijt, hopp och tröst jn til gudh. OPetri Clost. B 3 b (1528); jfr a. Genom stilheet och hopp worde j starke. Jes. 30: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: förtröstan). Rudin OrdUngd. 2: 70 (1900). — särsk.
a) (i sht i högre stil) i vissa uttr.: sätta, äv. ställa, förr äv. lägga l. slå sitt hopp till, förr äv. på ngn l. ngt, förr äv. fatta sig hopp till ngn, sätta sin lit till l. förtröstan på ngn l. ngt; numera ofta övergående i 1: knyta sina förhoppningar till ngn l. ngt. Sätia sitt hopp til the owissa rikedomar. 1Tim. 6: 17 (NT 1526; äv. i Bib. 1917; Bib. 1541: settia sitt hopp på). Säll är then som sitt hopp setter til Herran. Psalt. 40: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: sätter sin förtröstan). Konungh Erich, til hwilcken mongen sigh stoort hop fatted och satt hade. Tegel G1 2: 370 (1622). Skogekär Bärgbo Klag. B 6 a (1658). Tuderus Vitt. 49 (1697). Ni ställa ert hopp till freden som redan hållit i hundra år. Hedin 4Tal 86 (1914); jfr 1. mitt (hans osv.) hopp står, förr äv. är till ngn, förr äv. på ngn o. d., jag (han osv.) förlitar mig (sig) på ngn l. ngt. Säll är then .. hwilkes hopp på Herran hans Gudh ståår. Psalt. 146: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: står till). Mitt hopp är til Gud. Sahlstedt (1773).
b) om ngn l. ngt varpå man förtröstar; jfr 1 e. Tu (Gud!) som äst allas hopp på iordenne, och fierran på haffuet. Psalt. 65: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: en tillflykt). Ps. 1695, 248: 5.
Ssgr (till 1): HOPP-FULL. Möller (1807).
1) som är fylld av l. hyser förhoppningar, förhoppningsfull. Hon är sjuk ännu, men hennes läkare låter mycket hoppfull. Fästman och Fästmö vandrade vi nu glada och hoppfulla, icke anande de grufliga, fasansfulla öden oss i framtiden förestodo. Cederborgh OT 1: 13 (1810). Zeus, gif slägtet gosselynne, hoppfull håg och fantasi! Rydberg Dikt. 1: 39 (1876, 1882).
2) som inger hopp, hoppgivande, lovande; numera föga br. utom i uttr. det ser (icke mycket) hoppfullt ut o. d.; jfr FÖRHOPPNINGS-FULL 2. En hoppfull Yngling önskar att finna en ädelmodig Välgörare. DA 1808, nr 20, Bih. s. 7 (i annons). I vårt land .. der froster ofta skada de hoppfullaste skördar. ÖgCorr. 1854, nr 5, s. 1. Det ser föga hoppfullt ut, att det skall kunna bli något nytt för dig. Beskow Pred. 63 (1901).
Avledn. (till -FULL 1): hoppfullhet, r. l. f. Carlén Köpm. 2: 340 (1860).
-GIVANDE, p. adj. som inger hopp; som ger godt hopp om sig, lovande; jfr -FULL 2. SC 2: 307 (1821).
-LÖS.
1) som icke hyser ngt hopp; som är utan hopp. Den hopplösaste förtvivlan. LittT 1795, s. 181. Så ung, och dock så hopplös. Runeberg 5: 155 (1863).
2) som icke inger ngt hopp; som icke kan tänkas utveckla sig till det bättre l. få ngn lycklig utgång; som det icke går att göra ngt av, utsiktslös, ”förtvivlad”, ohjälplig, ”omöjlig”. Hopplös kärlek. Kämpa för en hopplös sak. Ett hopplöst företag. Situationen är hopplös. Hans tillstånd är hopplöst. Ligga hopplöst sjuk. Hagberg Shaksp. 3: 19 (1848). Strida hopplös strid / och namnlös dö. Rydberg Dikt. 1: 65 (1882). Det allra hopplösaste och omöjligaste på hela jätteutställningen. Siwertz Sel. 2: 183 (1920). När det började se hopplöst ut på allvar för den stuartska saken. Hagberg VärldB 93 (1927). särsk. med förbleknad bet. ss. förstärkande adv. Mr Winkle, hvars hjerna var hopplöst förbryllad af detta .. samtal. Backman Dickens Pickw. 1: 30 (1871). Dessa hopplöst tilltrasslade nät av klängväxter. Hedin Pol 2: 407 (1911). Han har naturligtvis varit hopplöst omodern såtillvida som han utelämnat alla affärsmässiga synpunkter på sitt arbete. SvD(A) 1930, nr 32, s. 5.
Avledn. (till -LÖS 1, 2): hopplöshet, r. l. f. Geijer I. 3: 179 (1811). Hopplösheten af vidare motstånd. AB 1865, nr 99, s. 4. Om hopplöshet faller öfver mensklighetens nöd. Rydberg Dikt. 1: 122 (1882).
-RIK. (i vitter stil, föga br.) = -FULL 1. Alla sina sköna, hopprika och glänsande drömmar. Carlén Bull. 1: 168 (1847). Rydberg Vap. 170 (1891).
-STOR. (†) full av hopp, hoppfull, förhoppningsfull. Thet hafwer gifwit mig mod och styrckio i hiertat: thet hafwer giordt mig hoppstoran. Swedberg Ödn. b 4 b (1713). JernkA 1817, 2: 152.
Spoiler title
Spoiler content