HOPSÖKA hω3p~sø2ka, v. -er, -te, -t, -t; se för övrigt SÖKA. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(hop- c. 1678 osv. ihop- 1778)
Etymologi
[av HOP, sbst.3 o. adv. I 4 b β, II, o. SÖKA]
(i fråga om bruklighet, särsk. i olika böjningsformer, jfr anm. sp. 1153) gm sökande hopsamla (ngt); söka ihop, hopleta; äv. med mer l. mindre abstr. obj. SColumbus Vitt. 272 (c. 1678). Östergren (1927).
