publicerad: 1932
HOP, sbst.3 o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1153):
(I 2) HOP-TAL. (hop- 1621. hopa- 1619. hope- 1558—1677) (†) stor hop l. mängd, mängder; särsk. i uttr. i hoptal, i mängd, rikligt. Fursten kom mhz mykid Folk hith, och dageligen i hope thael komma flere .. efter. HB 2: 296 (1596). Lagerlöf Vitt. 53 (1677). särsk. övergående i adverbiell anv., i fråga om köp: i parti. Till Thommos Fastenoe, att han köper en hoop allehonde grofftt cläde aff tyske köpsvännerne stycke och icke hope taell. G1R 28: 205 (1558). —
(I 2) -TALS. (hop- 1635 osv. hopa- 1624—1711. hope- 1612—1879. hopo- 1640) i (stora) hopar l. skaror; i mängd, i stort antal, massvis; äv. övergående i substantivisk l. adjektivisk anv., särsk. i uttr. hoptals med ngt (förr äv. hoptals ngt), en mängd l. mängder av ngt. AOxenstierna 2: 48 (1612). På hoptals bröllop måst ju hoptals barn-öhl följa. Runius Dud. 1: 92 (1712). Blända var en hurtig Flicka och satt så tappert i sadlen, at folket omkring kom hopetals, at se derpå. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). Här växte hoptals med små balsampopplar. Beskow SvBarn 38 (1896). Man såg döda och döende hoptals ligga på själfva Stockholms Skeppsbro. Snoilsky i 3SAH 14: 78 (1899). 2Tim. 4: 3 (Bib. 1917). jfr (†): Att de medh hopetals till fienden rymma. OxBr. 5: 91 (1616). särsk.
a) (†) i förb. med prep. i. Skriftefäderna (böra) påminna och vnderwijsa folket, at the icke så i hopetals gå til Absolution, vthan en och en. KOF 1: 415 (c. 1618). Rudbeckius Luther Cat. 272 (1667).
b) (†) i fråga om ämne l. ngt mer l. mindre abstrakt: i stor myckenhet, rikligt. (Alberik) piskade sigh offta, så at Blodhet vthran hopetaals. Schroderus Os. 2: 641 (1635). Nordenflycht QT 1748—50, s. 49. —
(I 4 b ε, II) -TAPPA, -ning. tekn., snick. hopfoga (olika föremål l. delar av ett föremål) med tapp(ar), tappa ihop. Tholander Ordl. (c. 1870). Östergren (1927). —
(I 4 b β slutet, II) -TIGGA, -ning. (hop- 1800—1907. ihop- 1698) gm tiggande hopsamla (ngt l. medlen till ngt), tigga ihop. VDAkt. 1698, nr 131. Nästa sekels början skall se en vacker hoptiggd minnesvård resas på den gård, som en gång var min. Engström Lif 46 (1907). —
(I 4 b ε β', II) -TIMRA, -ing. hopfoga timmer till (ngt); (av timmer) förfärdiga (ngt); timra ihop; äv. bildl. Brask Pufendorf Hist. 330 (1680; i bild). Ett .. hoptimradt litet skjul. Carlén Skuggsp. 1: 259 (1865). Hedin Front. 73 (1915; bildl.). —
(I 4 b γ, II) -TORKA, v., -ning. (hop- 1639 osv. ihop- 1697—1749. tillhopa- 1818—1819) sammandragas l. förminskas l. skrumpna ihop gm torka, torka ihop; stundom tr.: bringa (ngt) att torka ihop; äv. bildl. Schroderus Comenius 118 (1639). (T.) Brand-Korn .. (sv.) slöd säd eller skjen-gjord säd, som sol-heten ihop torkat. Lind 1: 449 (1749). Olägenheten af virkets hoptorkning och utvidgning. 2NF 26: 112 (1917). —
(I 4 b ε β', II) -TOTA, -ning. (vard.) ”tota till” (ngt), tota ihop. Att vränga ut och in på en originalpjes är en billighetsmetod för hoptotandet af sceniska roligheter. Steffen ModEngl. 376 (1893). Östergren (1927). —
(I 4 b ε, II) -TOVA, -ning. (hop- 1774. ihop- 1860) bringa (hår, gräs o. d.) att filtra ihop sig; tova ihop; äv. refl.: filtra ihop sig, tova ihop sig. Fischerström Mäl. 348 (1785; refl.). Det yviga, hoptovade håret, som synbarligen icke kommit i beröring med någon kam på mången god dag. Vesterlund Skolm. 11 (1924). (†) Hvaraf (dvs. av vass som grenar ut sig) sig hoptofvande holmar upkomma, som samla hafsäfja, samt efter hand växa ihop sins imellan och med fasta landet. Bergman Jordkl. 2: 257 (1774). —
(I 4 b γ, II) -TRAMPA, v., -ning. (hop- 1775 osv. hopa- 1748. tillhopa- 1849) gm trampning pressa ihop (ngt), trampa ihop. Dahlman Humleg. 18 (1748). De gingo .. mellan skenorna, der marken var hoptrampad af banvakternas steg. Benedictsson Peng. 18 (1885). —
(I 4 b ε, II) -TRASSLA, -ing. (hop- 1760 osv. ihop- 1769—1814) trassla ihop (ngt med ngt annat); trassla till (ngt); stundom refl.; ofta bildl. (Dumheten) vet icke hvad den bör, och vil aldrig gjöra väl, utan fördärfvar och hoptraslar alt. SvMerc. 6: 245 (1760). Annerstedt UUH II. 1: 48 (1908; refl., bildl.). —
-TRYCKA, -ning. (hop- 1772 osv. hopa- 1809. ihop- 1719—1919. ihopa- 1675. tillhopa- 1758—1877) trycka ihop, sammantrycka.
1) till I 4 b α, δ, II: trycka (olika föremål) mot varandra; äv.: gm tryckning tillsluta (ngt). (Mannen) nalkades tigern, som .. med en förfärlig styrka ihoptryckte sina käftar om hans arm. Palmblad Nov. 2: 135 (1819, 1841). De älskande, som hoptrycka dina dödliga ögon, klaga, att de äro öfvergifne. Rogberg Pred. 1: 281 (1827). Läpparnes hoptryckning vid p-ljudet. UVTF 26: 44 (1880).
2) till I 4 b γ, II: trycka ihop (ngt) till mindre omfång; pressa ihop; i p. pf. äv. i adjektivisk anv., t. ex. bot. om stam: sammantryckt från sidorna (särsk. så att inga skarpa kanter bildas), plattad; äv. bildl. Lindh Huuszapot. 171 (1675). Arrhenius Bot. 81 (1845). Man ser, huru djuret trampar oroligt, huru det böljar, ja ofta nog med benen ihoptrycker jufret, för att få mjölken att utrinna. Grotenfelt Mejerih. 13 (1881). (Alla i släkten voro) storväxta, mustiga figurer utom en enda som var liten, torr och hoptryckt, degenererad i det yttre. Dahlbäck Åb. 324 (1914).
3) (†) till I 4 a, b ε, II; i fråga om boktryck o. d.: trycka (olika skrifter) tillsammans (i samma bok l. häfte o. d.). SvMerc. 3: 857 (1758). (Tvenne översättningar av Anacreon med) höglärda noter, bägge hoptryckta i Amsterdam 1716 i oktav. MoB 2: 157 (1798). BL 16: 24 (1848). —
(I 4 b ε, II) -TRÅCKLA, -ing. tråcklande hopsy (ngt), tråckla ihop; äv. bildl. SvLittFT 1834, sp. 428 (bildl.). Aftagandet af mönsterdelarne från mönsterarket med vanlig fodergaze .. erbjuder den fördelen, att man kan hoptråtkla de enskilda delarne. Freja 1873, s. 120. —
-TRÄNGA, -ning. (hop- c. 1725 osv. hopa- c. 1700—1926. ihop- 1835. tillhopa- 1695—1764) tränga ihop, sammantränga. Florinus Voc. 222 (1695).
1) till I 4 b α, γ, II: tränga (olika föremål l. varelser l. ngts olika delar) tätt intill varandra; sammanföra (olika föremål l. varelser l. ngts olika delar) inom ett trångt l. litet område; äv. bildl.; äv. refl. KKD 7: 288 (c. 1725). Hela mitt förgångna lif hopträngde sig för min blick såsom i en enda tafla. Wikner Vitt. 94 (1877). De fysiologiska lagarna för en riktig skoform, anpassad till fotens byggnad, som kräfver, att tårna icke hopträngas och förkrympas. 2NF 25: 1036 (1917). Stadens småhus, som sig hopatränga / omkring samlingstankars stora hus. Sjöberg Kris. 136 (1926).
2) till I 4 b γ, II: göra (ngt) trångt l. smalt l. litet, trycka ihop (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret; äv. bildl. Bergman Jordkl. 109 (1766). Den skyndande tiden, som söker att hoptränga sekler till lefnadsdagar, och år till minuter. Agardh BlSkr. 2: 182 (1839). Uppför Rännan, en hopträngning af vattendraget, kommer man ut på Hedefjorden. TurHb. 1: 37 (1894). särsk. (†) förringa; försvaga; göra inskränkt l. bornerad l. småsint o. d.; i p. pf. äv. i adjektivisk anv. Ändock hans (dvs. den etiopiske konungens) macht nu i senare tijder, mycket är hopaträngd af Turckens tilträngiande macht. Isogæus Segersk. 1362 (c. 1700). För öfrigt framträdde den mest hopträngda skråanda i sådant tal som att (osv.). Svedelius Repr. 502 (1889). —
(I 4 b γ, II) -TUSSA, v.1, -ning. (hop- 1902—1927. ihop- 1923) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) knöla ihop. Larsson Larssons 13 (1902). Badmattan var ihoptussad. Frölich Lewis Babb. 6 (1923). —
(I 4 b ε, ε β', II) -TVINNA, -ing. gm tvinning förena (trådar o. d.), tvinna ihop, sammantvinna; äv.: på detta sätt förfärdiga (ett rep o. d.). Ekenmark Dräll. 10 (1828). Silkestrådarna (i sidenvävnaderna) bildas genom sammanläggning och hoptvinning af många fina s. k. kokongtrådar. 2NF 25: 362 (1916). —
(I 4 b γ, II) -VECKA, -ning. lägga (ngt) i veck (så att det tager mindre utrymme), vecka ihop. En smal remsa af hopveckadt hvitt sidensars. VeckoskrFrunt. 1824, s. 32. 2NF 17: 828 (1912). —
-VECKLA, förr äv. -VICKLA, -ing. (hop- 1734 osv. hopa- 1740. ihop- c. 1655—1788. tillhopa- 1828)
1) till I 4 b γ, II: gm vikning i flera varv förminska (ngt), veckla ihop, sammanveckla. KOF II. 2: 227 (c. 1655). (Skeppet) Skidbladner .. kunde hopviklas och bäras öfver land. Dalin Hist. 1: 105 (1747). Joh. 20: 7 (Bib. 1917).
2) (†) till I 4 b ε, II: snärja ihop; tvinna ihop; trassla ihop; äv. bildl. VetAH 1739, s. 63. Utreda en hopvicklad sak. SvMerc. 1763, s. 526. En kopparmalm, som är inströdd med oredigt, eller om hvarannan liggande och hopvecklade trådar, antingen af asbest, eller strålskörl, eller ock af sådglimmer. Rinman 2: 943 (1789). —
(I 4 b γ, II) -VEVLA. (hop- 1723—1751. ihop- 1736) (†) hopveckla; hoprulla; hopknöla. Dessa hopveflade maskar, som gjorde sådant utseende lika som röda blodrefvor. Broman HelsB 163 (1723). Få veta tala om Fjärilens tunga, som hopveflas som en rullfiäder. Linné PVetA 1739, s. 10. Dens. Sk. 295 (1751). —
(I 4 b ε α', II) -VIGA, -ning. (hop- 1749—1906. ihop- 1656. tillhopa- 1848) gm vigning förena, viga ihop, sammanviga. ConsEcclAboP 8 (1656). Lösa qvinfolk blefvo antingen bortjagade eller hopvigda med sina soldater. Fryxell Ber. 6: 178 (1833). Östergren (1927). —
(I 4 b γ, II) -VIKA, -ning. (hop- 1734 osv. ihop- 1749—1901. tillhopa- 1833) gm vikning förminska (ngt), vika ihop, sammanvika; veckla ihop. Serenius (1734; under plaited). Saras kläder lågo ordentligt på en stol aflagda och hopvikta. Almqvist Går an 81 (1839). En .. vacker kastanj, som just börjat varligen utveckla sina sinnrikt hopvikna blad. Bergman LBrenn. 7 (1928).
Avledn.: hopvikbar, adj. Den .. hopvikbara, bärbara velocipeden. GHT 1898, nr 26 B, s. 1. 2NF 34: Suppl. 594 (1922). —
(I 4 b ε, ε β', II) -VIRA, v., -ing, -ning. (hop- 1794 osv. ihop- 1886) förena (olika föremål) gm omlindning; vira ihop, sammanvira; på detta sätt förfärdiga (ngt). (Kransarna) äro hop-virade af Vårens första blomster. Enbom Gessner 67 (1794). Hellström NorrlJordbr. 326 (1917). —
(I 2) -VIS, sbst. o. adv. (hop- 1649—1909. hopa- 1615. hope- 1615—1662)
1) (†) sbst.; i uttr. (ut)i hopvis, i hopar; hoptals; jfr 2. De öfvermåtton månge och förtreetlige rättegångz saker, som nu komma lijka som uthi hopeviis. OxBr. 10: 181 (1616). JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 222.
2) adv.: i (oordnade l. stora) hopar; hoptals; jfr 1. Hwar effter fölia någhra tusend man hopewijs vthan någhon ordning. Petreius Beskr. 4: 10 (1615). Emedlertid hade soldaterna .. blifvit så uppretade, att de hopvis öfvergåfvo fanorna och begåfvo sig hem. Mankell Krigsm. 1: 440 (1865). Hopvis sammanföras och bortforslas som andra slaktdjur. Östergren 3: 294 (1927). —
(I 4 b ε, ε β', ε', II) -VISPA, -ning. (hop- 1832—1906. ihop- 1705—1755) gm vispning förena l. omblanda (olika ingredienser till ngt), vispa ihop, sammanvispa; äv.: på detta sätt åstadkomma (en anrättning). Oec. 98 (1730). Doppa färska såcker-bröd uti den ihop-vispade smeten. Warg 499 (1755). Det tillkom Odens trälar att hopvispa blodet och mjölet. Heidenstam Folkung. 1: 304 (1905). särsk. (†) bildl., med avs. på litterär produkt o. d.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Bark Bref 2: 91 (1705). För närvarande gäspa vi vid Balzac eller skratta åt hans hopvispningar. Bremer Brev 2: 89 (1840). —
-VRIDA, -ning. (hop- 1739 osv. ihop- 1666—1857) vrida ihop, sammanvrida.
1) till I 4 b γ, II: gm vridning minska (ngts) omfång. (Trollkvinnan fick) see flundernäten liggia ihopwridne på siöbotnen. BtFinlH 2: 258 (1666).
2) till I 4 b ε, ε β', II: gm vridning förena (hår l. trådar o. d.) till ett helt; på detta sätt åstadkomma l. förfärdiga (ngt). Holm NSv. 120 (1702). (Gymnasisternas hårpiskor) bestodo .. af två runda hårdt hopvridna tåtor. Ödmann Hågk. 76 (c. 1805; uppl. 1918). Spunnen, hopvriden eller pressad (tobak). SFS 1906, nr 52, s. 3. Öhrvall Knut. 8 (1908). —
(I 4 b β, II) -VRÄKA, -ning. (hop- 1734 osv. hopa- 1828. ihop- 1736—1749) (vårdslöst) sammanföra l. samla (ngt) i en (oordnad) hög o. d., vräka ihop, sammanvräka. Broocman Hush. 2: 76 (1736). Massor af sand och grus, som hopvräkas längs hafskusterna. NF 1: 499 (1875). En kulle, bildad av hopvräkta stenar. Sandström NatArb. 1: 92 (1908). särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: (oordnad) hög l. anhopning. Serenius (1734; under congestion). Äldre Alluvial-Bildningar. .. Hopavräkningar af jord och stenblock, tillkomna genom gamla ras. JernkA 1828, Bih., Tab. s. 44. —
(I 4 b ε, II) -VÄLLA, -ning. (hop- 1752 osv. ihop- 1747—1884. tillhopa- 1789) metall. hopsvetsa, välla ihop. Linné Vg. 104 (1747). Hopvällda järnstänger. TT 1899, M. s. 3. LfF 1911, s. 131. —
(I 4 a, II) -VÄRK, n. (hopa-) (†) värk (handling, arbete) som utföres i gemenskap. Synden är ett hopaverk .. af satan och den lättsinta människan. Carlsson JCDeGeer 17 (1775). —
(I 4 b ε β') -VÄRKA. (hop- 1762—1779. ihop- 1706. tillhopa- 1864) (†) framställa; sammansätta; åvägabringa. Hiärne Förb. 6 (1706). Ossmund Jern hopvärkades först såsom Tack-Jern i små klyftor. Hülphers Dal. 36 (1762). Hon (dvs. människan) ser att denna skära helgondrägt (dvs. rättfärdigheten) icke kan tillhopaverkas af några lagens gerningar. Thomander 1: 308 (1864). —
(I 4 b δ, ε, ε β', II) -VÄVA, -ning. (hop- 1688—1889. ihop- 1658. tillhopa- 1643—1872) gm vävning förena (olika materialier); väva ihop, sammanväva; på detta sätt åstadkomma l. förfärdiga (ngt); äv.: gm vävning fylla mellanrummet i (varpen); äv. bildl. PJBjugge (1643) i FinKyrkohSP 2: 107 (bildl.). 1. borde täcke med golt och rödt i hoopwäfwit. BoupptSthm 20/3 1658. Efter varpens hopväfning. 2NF 18: 816 (1912). —
-VÄXA, -ning. (hop- 1730 osv. hopa- 1796. ihop- 1618—1799. tillhopa- 1587—1839) växa ihop, sammanväxa. Helsingius Ii 1 a (1587).
1) till I 4 b δ, II: växa igen; gro igen; fyllas l. tillslutas gm växtlighet. (Bladh o.) Hornstedt 138 (1784). Den hopvuxna gamla äppelgången därnere i trädgården. Lindqvist Dagsl. 2: 5 (1900).
2) till I 4 b ε, II: förenas gm växande; äv. oeg. o. bildl. The tu ihopwexte och sammangrodde barn, som för itt åår icke långt ifrå Vpsala födde bleffuo. LLaurentii Nyåhrspr. B 2 b (1618). (Bladen kunna vara) hopvuxne .., då tvänne blads ytor eller bräddar äro sammangrodda. Hartman Fl. XIII (1820). Det är bekant, att man som flexionsspråk .. karakteriserar de tungomål, hvilkas böjningselement på ett ”organiskt” sätt hopvuxit med och uppgått i ordstammen. UVTF 26: 48 (1880). TT 1895, M. s. 36 (oeg.).
3) (numera bl. tillf.) till I 4 b ε, II, bildl.: successivt bildas l. uppstå. På den wästre sidan synes för Rikedh en stor storm och owäder att sammansättias och ihoopwäxa. RARP V. 1: 155 (1652). Hällar af is hopväxa med hast i den brusande floden. Adlerbeth Buc. 100 (1807). —
(I 4 a, II) -ÄNG. (hopa-) (†) gemensam äng. Deras hopaäng skall vara belägen emellan Siktarbo och Norrås. NoraskogArk. 4: 306 (1717). —
(I 4 a, II) -ÖL. (förr) dryckesgille till vilket de olika deltagarna sammansköto spannmål till öl l. brännvin (och mjöl till bröd). Fernow Värmel. 856 (1779; sannol. efter handl. fr. 1711). MEk (1784) i VgFmT III. 3—4: 51. Fatab. 1921, s. 106.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content