[avledn. till HORISONT,trol. bildad i sv. ss. sidoform till HORISONTAL efter mönstret av andra avledn. med suffixet -ell växlande med -al]
(i sht i fackspr.) adj. till HORISONT 1:horisontal (se d. o. α), vågrät. KKD 5: 274(1711). (Grenarna) hafva inga sidesgrenar eller qvistar utan stå horizontailt eller gerade ut ifrån stammen. Linné Diet. 2: 117(c. 1750). Den horisontella linjen i landskapet inger föreställning om lugn, hvila. TurÅ 1904, s. 29.
Ssg (†): HORISONTELL-LINJE. horisontallinje. Swedenborg(1719) i NoraskogArk. 4: 204.
