SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HORVA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(hårffua 16011699. hörffwe 1562)
Etymologi
[sv. dial. horva; av omtvistat ursprung]
(†) liten inhägnad åker l. äng. HH XIII. 1: 76 (1562). Hallenberg Hist. 2: 438 (i handl. fr. 1613). Enskilta ägor och hårfwor. SvGeogrÅb. 1931, s. 206 (1699). Stolt Minn. 58 (1880).
Spoiler title
Spoiler content