[av hebr. hōsch‛iā-nā, hosch‛a-nā (gr. ὡσαννά), eg.: hjälp, fräls, giv lycka; i evangelierna användt ss. hälsningsord till Messias: hell, leve]
I. (i religiöst spr.) interj.; ss. högstämt o. jublande hälsningsord till Kristus l. Gud; förr stundom allmännare l. bildl.: leve, hell! Folkit .. ropadhe och sadhe, Hosanna dauidz sone, Benedijet ware then som kommer j herrans nampn, Hosanna j höghdene. Mat. 21: 9(NT 1526). Ni ropar Hosianna för konungen och Drottningen. Geijer Brev 95(1810). Dig (Gud) lofva Cherubim, / Dig sjunga Serafim: / Hosianna! / Helig är Gud, / All verldens Gud, / All krafts och nåds och visdoms Gud! Ps. 1819, 3: 1.Bib. 1917, Ordförkl. s. 427.
II. sbst.
1) (i sht i religiöst spr.) ropet ”hosianna”, hosiannarop; förr stundom allmännare l. bildl.: leverop, bifall(srop). Tiällman Profvis. B 1 a(1692). Mannen, som i förgårs fick et allmänt hosianna, / Kan få i dag et allmänt hat. Palmfelt Vitt. 372(c. 1740). De höga Hosianna / studsa emot hvalfvens panna. Tegnér (WB) 5: 184(c. 1825). Klint(1906).
2) benämning på en adventssång av tysken G. J. Vogler († 1814). Sjunga hosianna. Krook VäckÖsterb. 119(cit. fr. 1822). Östergren(1927).
