HOSPITANT hos1pitan4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. hospitant; till HOSPITERA (se d. o. 2)]
(i sht i fackspr.) person som ”hospiterar” vid en läroanstalt l. vid ngns undervisning o. d.; ofta: extra l. tillfällig elev (vid lärovärk l. högskola o. d.); stundom liktydigt med: auskultant. Frey 1850, s. 79. Extra lärjungar eller hospitanter (vid elementarskolor för kvinnlig ungdom). BtRiksdP 1873, I. 1: nr 30, Bil. s. 11. SFS 1924, s. 948.
