HOSPITERA hos1pite4ra, i Sveal äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. hospitere, t. hospitieren; ytterst av lat. hospitari, vara gäst (hos ngn), gästa (ngn), avledn. av hospes, gäst, gästvän (jfr HOSPITAL, HOSPITALITET, HOSPITIUM)]
1) (†) vistas ss. gäst (ngnstädes). Denne vid ryska arméen hospiterande främling. Cygnæus 1: 219 (1852).
2) (i sht i fackspr.) under kortare tid l. mera tillfälligtvis följa undervisningen (i visst ämne l. av viss lärare osv.) vid en läroanstalt l. åhöra ngns föreläsningar o. d.; vara hospitant; stundom liktydigt med: auskultera; vanl. intr., ngn gg tr.: bevista (en föreläsning l. undervisningstimme o. d.). Porthan BrefSamt. 1: 26 (1779). (Jag) anlände .. till St. Gallen, i hvars kantonalskola jag under de följande dagarne hospiterade. RedHalmstElLärov. 1876—77, s. V. RedHLärarinnesem. 1889 —90, s. 10 (: hospitering). Borelius hospiterade kolloqvierna hos Leander. 1LundagKron. 320 (1918).
