SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HOTA 3ta2, v.1 -ade ((†) pres. ind. sg. -er Hermelin BrBarck 10 (1702)); äv. HOTAS 3tas2, v. dep. -ades. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (se avledn.); -ARE (tillf., Serenius (1734; under menace), Nordforss i 1SAH 3: 55 (1789, 1802)).
Ordformer
(hot- (hoot-) 1526 osv. hott- 15641654 (: hottninger))
Etymologi
[fsv. hota, motsv. fnor. hóta, nor. dial. hota; avledn. av HOT, sbst.1 — Jfr HÖTA, v.1]
I. HOTA.
1) med ord l. åtbörder tillkännagiva sin avsikt att tillfoga (ngn l. ngt) ngt ondt l. vålla ngn obehag o. d.; lova (ngn) ondt; äv.: förutsäga att ngt ondt skall träffa ngn l. ngt o. d.; ofta i förb. hota (ngn) med ngt (t. ex. straff, hämnd o. d.); äv. med inf.: tillkännagiva sin avsikt l. tanke att göra ngt (som kan vålla skada l. ondt l. obehag l. vara ledsamt för ngn l. gå emot ngns önskningar o. d.); äv. i överförd anv. om t. ex. bud, lag, föreskrift o. d. Hota ngn med fingret, med käppen, med blicken. Hota ngn med straff, stryk, våld. Hota ngn med döden, till livet. Hota med Guds straffdomar. Lagen hotar med strängt straff den som (osv.). OPetri Kr. 280 (c. 1540). (Att) han (dvs. Nikanor) försmädde och Helghedomenom hotadhe. 1Mack. 7: 47 (Bib. 1541). Konungen .. hotar låta slå mig hufvudet af. Ehrenadler Tel. 115 (1723). Förmätne pär, du hotar utan skäl. Hagberg Shaksp. 4: 207 (1848). Dem, som synda, hotar Gud att straffa. Kat. 1878, nr 78. Båda (statsråden) hotade med att afgå. De Geer Minn. 2: 234 (1892). Lagerlöf Holg. 2: 16 (1907). — särsk.
a) i numera obr. konstr. (jfr b). Esau hotar tigh at han wil dräpa tigh. 1Mos. 27: 42 (Bib. 1541). Hon hafwer hotat sigh schola sättia eeldh på staden. BtÅboH I. 9: 61 (1637). Medh hootande aff (dvs. hot om) Bannlysning. Brask Pufendorf Hist. 302 (1680).
b) med sakligt obj., betecknande det varmed ngn hotar ngn; numera bl. ngn gg med obj. bestående av pron. i n. sg. Thet gräseliga straff, som then helige Ande thessa bespottare hotat haffuer. LPetri 4Post. 35 a (1555). Gårdsfogden lyfte sin knutne näfve, för att verkställa hvad han hotat. Rydberg Frib. 153 (1857).
c) (†) övergående i bet.: strängt tillsäga l. tillhålla (ngn att göra det l. det). Han hootadhe them hardeligha, ath the icke skulle openbara honom. Mark. 3: 12 (NT 1526; Bib. 1917: förbjöd dem .. att röja honom). Apg. 4: 21 (NT 1526). Ullman GrefvHänd. 86 (1782).
d) (†) övergående i bet.: trotsa, utmana, pocka, knota o. d.; jfr HOT, sbst.1 a; särsk. ss. vbalsbst. -ande. Medh åthskillige hootande och olydigheeter. Ambrosiani DokumPprsbr. 23 (i handl. fr. 1672). Dähnert 337 (1746).
e) i p. pr. ss. adj. (jfr 2 c): som hotar l. uttrycker hot, hotfull; ofta om ord, blickar l. åtbörder o. d.; äv. ss. adv. Han höjde hotande pekfingret, den knutna näven. Wollimhaus Ind. (1652). Bort! bort med denna hotande blick. Eurén Kotzebue Cora 14 (1794). WoH (1904).
2) i bildl. l. överförd anv.: giva anledning till farhågor (för ngn l. ngt); sätta (ngn l. ngt) i fara, utgöra en fara (för ngn l. ngt); vanl. med sakligt subj.; om olycka, fara, ngt ondt o. d. äv. abs., därvid ofta närmande sig bet.: vara att befara, vara förestående l. överhängande. När fara, krig hotar. Sjukdomen hotade hans liv. Riket hotas av undergång. Vara hotad av döden. Där friheten är hotad. Befinna sig i ett hotat läge. Vproret, som i begynnelsen syntes hota Paulum. Schroderus Os. 1: 66 (1635). Himmelen hotade med regn. Ödmann MPark 350 (1800). Stum och bister hotar döden. Runeberg 2: 86 (1848). Tordenskjold .. intog Oroust och hotade fasta landet. Malmström Hist. 1: 64 (1855). (Tsar Peter) sträfvade att kufva de landområden som lågo och hotade hans nya rike. Hedin 1Varn. 14 (1912). — särsk.
a) (†) med obj. betecknande det som (gm ngt) är att befara. OxBr. 5: 449 (1627). October. Wintermånadz Ny hootar rägn. Werve Alm. 1651, s. 39. Om tornen hota fall. Valerius 1: 49 (1807).
b) med efterföljande inf.; ofta med försvagad innebörd, närmande sig l. övergående i bet.: se ut (att), vara nära (att), hålla på (att). Huset hotar att störta in. Stiernhielm Herc. 512 (1648, 1668). Denna uppsats hotar att växa öfver sina gränsor. BEMalmström 7: 403 (1845). Återtåget hotade att upplösa sig i flykt. Oscar II V. 3: 87 (1863, 1892). Det hotar att bli allvar med grälet. Cavallin (1875). Det betydde ett löfte .., som hotade att binda honom. Hallström Händ. 249 (1927).
c) i p. pr. ss. adj. (jfr 1 e): som giver anledning till farhågor l. innebär fara; om fara, olycka o. d. äv.: som är att befara, förestående, överhängande. Avvärja en hotande fara. Ngt ser hotande ut. Ett hotande eldsvådetillbud. En hotande situation. I sådana fast syndiga och hotande tider. Swedberg Dav. § 33 (1713). En nattfull, hotande klippa. Stagnelius (SVS) 3: 65 (1817). Somliga ha inte hunnit vänja sig (vid demonstrationståget den 1 maj) .. och finna det hotande och skrämmande nytt. Nilsson FestdVard. 119 (1925).
II. HOTAS.
1) (numera bl. ngn gg starkt bygdemålsfärgat) = I 1; förr äv. i förb. hotas vid l. på ngn. Then fördömelse som laghen medh hootas. LAndræ OmTroona A 2 b (1528). Gudh hotas at wilia straffa alla them som (osv.). Cat. 1567, s. B 1 a. H(er)r Benjam: hadhe ondt i sinnet och hootades på honom. VDAkt. 1681, nr 70. (Jarlen) hotades wid Thorkel, och sade, at (osv.). Peringskiöld HKr. 1: 536 (1697). Swedberg SabbRo 292 (1701, 1710). Högberg Vred. 1: 164 (1906).
2) (†) vredgas; jfr HOT, sbst.1 a. Gudh är en rett Domare, och en Gudh som daghligha hotas. Psalt. 7: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: vredgas). Gyldenhielm Psalt. 20 (c. 1605, 1650).
3) (†) = I 2. Then närwarande Fahra, som hotades then reene Lärones Bekännare. Schroderus Os. 1: 757 (1635). Chenon Heywood 4: 92 (1773).
Särsk. förb. (till I 1): HOTA SIG TILL10 0 4. (ngt vard.) gm hotelser tilltvinga sig l. vinna (ngt) l. åvägabringa (att). Att tigga eller hota sig till att någon stannar i ens sällskap. Fröding ESkr. 2: 125 (1893). GHT 1898, nr 274 A, s. 2.
Avledn.: HOTAN, r. l. f. (†) hot, hotelse(r).
1) i eg. bem., motsv. HOTA, v.1 I 1. Man. 5 (Bib. 1541). Medh förskreckeligh hotan. PErici Musæus 1: 212 b (1582). Hagberg Shaksp. 4: 41 (1848).
2) bildl., motsv. HOTA, v.1 I 2. UHiärne Vitt. 148 (1665).
HOTELSE, r. l. f. (f. Lind (1749), Lundell; m. Sahlstedt, ÖoL (1852)).
1) i eg. bem., motsv. HOTA, v.1 I 1: handling(en) att hota; hot; uttalande varigm ngn hotar (ngn) med ngt; löfte l. förutsägelse om ngt ondt l. obehagligt. Utslunga, utfara i (vilda) hotelser. Sätta sin hotelse i värket. Genom hotelse(r) om ngt. Hotelsen värkade. Linc. (1640; under minatio). Beträdes någon annan, at, genom lockande, tubbande eller hotelser, hafva stört Valfriheten, må han (osv.). RO 1810, § 17. Löftet om subsidier blandades med hotelser om ofred. Svedelius i 2SAH 55: 260 (1878). Hallström Händ. 305 (1927).
2) (föga br.) bildl. motsv. HOTA, v.1 I 2: hot (mot ngn l. ngt), fara (för ngn l. ngt). (Petros ansåg att Suneions) granskap med Athen innebure en hotelse för stadens och nejdens säkerhet. Rydberg Ath. 373 (1859).
Ssgr (till HOTELSE 1): hotelse-brev. Anonyma hotelsebrev. Lind (1749; under drohe-brief). Schybergson FinlH 1: 249 (1887).
-ord. (hotelses-) (†) Lind (1749; under droh-worte). Bælter JesuH 4: 450 (1757).
HOTNING, sbst.1, f. (†) hotelse (se d. o. 1). VDAkt. 1654, nr 20 (: hottninger, pl.). Hoorn Jordg. 1: 28 (1697: Hotningar, pl.).
HOTSAM, adj. (hot- 1734c. 1755. hote- c. 1635) (†) hotande, hotfull. Hotesam ord. Rudbeckius Kyrkiost. 53 (c. 1635). Schultze Ordb. 1953 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content