publicerad: 1932
HUCKA, v.; bl. anträffat i ipf. -ade.
Etymologi
(enst., †) i uttr. hucka med sitt tal, (stå o.) ”hacka”. Hvar på han i förstonne intet directe svara ville, uthan huckade medh sitt taal. RP 5: 104 (1635).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content