HUCKERT huk4ert, l. HUKERT hɯ4kert, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Ekman Dagb. 230(1790) osv.) ((†) -er Rajalin Skiepzb. 178(1730: Hukarter), Pihlström SkeppAflöpn. 1: 197(1796)); i sht förr äv. HUCKER huk4er, r. l. m.; best. -n; pl. huckrar; l. HUKARE hɯ3kare2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
[jfr d. hukkert, nt. o. t. huker, av holl. hoeker, avledn. av hoek, krok, o. eg. betecknande ett fiskefartyg som användes vid fiske med krok. Med avs. på det sekundära -t jfr t. ex. KLYVERT,SKONERT]
sjöt. benämning på ett i Skandinavien o. Holland förr brukligt, flatbottnat, rundgattat lastfartyg med två (ngn gg tre) master, i allm. tacklat antingen som galeas, med stormasten stående midskepps, l. med en mast midskepps o. en mindre mast längst akterut. KKD 5: 141(1710). Hukare har stormasten midskepps, med 3 råsegel och en mesansmast; men ingen fockemast, apteras lätteligen til Bomkits. Dalman(1765). VFl. 1927, s. 104.— jfr FISKE-, HUMMER-, KABILJO-HU(C)KERT l. -HUKARE.
B: HU(C)KER(T)-GALEAS. (hukar(e)- 1793—1909. hu(c)kert- 1840—1891) (förr) som galeas tacklad huckert. DA 1793, nr 76, s. 3.2NF(1909). —
-JAKT. (hukar(e)- 1757—1909. hu(c)kerts- 1765—1798) (förr) huckert med en mast midskepps o. en liten mast längst akterut. SvMerc. 3: 525(1757). Hukertsjakt har en mast midskepps med rå och gaffel-segel. Dalman(1765). 2NF(1909).
