publicerad: 1932
Ordformer
(hugs- (huks-, hux-) 1624—1915 (fr. Finl.). hog(h)s- (hox-) 1563—c. 1750. hågs- (håks-) 1738—1928 (fr. Finl.))
a) (†; jfr dock nedan) göra (ngt) till föremål för (närmare) eftertanke l. eftersinnande; taga i övervägande l. under omprövning; överväga; begrunda; äv. med prep. om l. på; äv. i uttr. hugsa sig ngt, fundera över l. tänka l. grubbla på (ngt). Wi wele huxa och betänckja riksens tarfwor. Gustaf II Adolf 208 (1624). I som när Makan Eer igenom Döden faller, / Strax huxa om En ann. Lucidor (SVS) 258 (1672). Hugsa sig råd. Spegel 185 (1712). En ovis man / alla nätter vakar / och hugsar på mycket. Afzelius SæmE 12 (1818; isl. orig.: hyggr at hvivetna). — särsk. (numera bl., starkt bygdemålsfärgat, i Finl.) refl.: tänka sig för, betänka sig; äv. med prep. om l. till l. indirekt frågesats: tänka på, övertänka, överväga (ngt). BobgDomb. 31/5 1603. Them Swarandom Biskopom skal man vnna en rumligh tijdh, nemligen sex Månader, .. at the i medler tijdh måge hugsa sigh til Swars. Schroderus Os. 1: 471 (1635). Så snart vi til Mandomen hinne, blifve vi stadigare, och begynne hugsa oss om en nyttig och anständig lefnads-art. Tessin Bref 2: 171 (1754). Livijn 2: 369 (1841). Jag beklagar, att han ej genast kom att, såsom man säger, ’hågsa' sig. JJNordström (c. 1862) i ASScF 11: Minnestal 1: 102.
b) (†) iakttaga (ngt l. ngn); betrakta (ngt l. ngn); spana, speja (efter ngt); äv. (på övergång till bet. 3): fika l. trakta (efter ngt). Hvart iagh än hugsar och seer, haar iagh bekymmer och ängslan. UHiärne Vitt. 130 (1665). Dhen ene huxar effter Förträde, Opkomst och höga Tittlar: dhen andre sichtar mehr effter Beröm och odödeligit Nampn. Columbus BiblW Q 3 a (1670). Jag genast gick til torgz, at huxa hvad var falt. Wennæsius Vitt. 189 (1678). Hugin vida hugsat, / Hugin vida flugit. Livijn 1: 158 (1817). — särsk. [jfr sv. dial. (Dalarna) ukksa, förtrolla gm onda ögon] med blicken förhäxa l. ”tjusa” (ngn l. ngt). De (som hava ”dubbla ögonstenar”) kunna genom sin skarpa syn, när de länge se uppå en, hugsa honom (hwilket är gement Ordspråk hoos Dalekarlarna och de Norrska) så att han skall dåna och falla ned eller siukna, och där igenom antingen komma honom till att älska sig, eller och om han något ondt hafwer mot honom, till att döda honom. Rudbeck Atl. 3: 609 (1698). Hülphers Dal. 140 (1762). Bremer Dal. 178 (1845).
a) (numera bl., starkt bygdemålsfärgat, i Finl.) komma att tänka på (ngt); erinra sig l. påminna sig (ngt). Lucidor (SVS) 253 (1672). En timme eller så omkring / Han satt och teg, / Så hugsade han någonting / Och upp han steg. CVAStrandberg 1: 257 (c. 1870).
b) (†) hålla l. bevara (ngt) i minnet; minnas l. komma ihåg (ngt). Huxa hwadh tu lofwar. Törning 70 (1677). Vestgötha Lagmannen Lumber .., som .. säges hafva huxat och giort en stor del af den landsortens lagar. Schönberg Bref 1: 38 (1772). CVAStrandberg 1: 276 (1866). — särsk.: hava (ngn) i åtanke. Sådana (församlingslärare) bör man huxa och vtse som hafwer warit i Christi och Apostlarnas schola, icke i några månader, vtan i longlig tid. Swedberg SabbRo 304 (1689, 1710).
3) (numera bl., starkt bygdemålsfärgat, i Finl.) till HÅG 3: hava lust till l. för (ngt), tycka om (ngt); bry sig om (ngt). Den ene hugsar det, en annan annat mer. Broman HelsB 18 (c. 1730). Hembygden 1915, s. 12. — särsk. refl. l. dep.: vara hågad (för) l. hava lust (till ngt); med prep. till l. att-sats äv.: längta l. önska att (göra ngt). Sylvius Mornay 560 (1674). Therföre hugsade sigh Alexander högeligen, at han måtte samma Spådom fullborda. Dens. Curtius 216 (1682; lat. orig.: cupido incessit animo). Långt ifrån kyrkiodörarna, dit hvar och en icke giärna vil eller hogsas. Wettersten Forssa 95 (c. 1750). En orre (kuttrar) och hugsas till lek. Atterbom i PoetK 1816, 1: 114. (†) abs.: fröjdas, glädjas; trivas. (Hästen) haffuer wädhret aff strijdhenne fierran effter, och aff förstarna som ropa och hoghsas. LPetri Job 39: 28 (1563). Osz pådrifwer en kall natur til at hugsas i Norden. Runius Dud. 3: 12 (c. 1698).
HUGSA OM. (†) tänka sig om, tänka sig för, fundera. (Adam behövde icke) länge huxa om; / Men kände strax och rätt hwad för hans ögon kom. Spegel ÖPar. 61 (1705). —
HUGSA OMKRING, äv. KRING. (†) tänka sig om l. för (noggrant o. allsidigt); äv.: (spanande) se l. titta l. koxa sig omkring; äv. refl. Börk Darius 55 (1688). Du bör i tid dig huxa kring / Och undan rödja onda ting. Salvius BrudGrafskr. 33 (1740, 1757). Åt ringaste ting / Ni hugsar omkring. Envallsson FörlorPup. 35 (1790). —
HUGSA SIG OM. [fsv. hughsa sik um] (†) = HUGSA OM. VRP 1662, s. 97. På dätt man kan hafva rådrum och tijdh att hogsa sig om. RARP 11: 19 (1672). Till dess man får hugsa sig om, huru man värket beqvemligen angripa skall. VDAkt 1725, nr 35 (1724). Dalin Vitt. 4: 417 (1747). Porthan BrefCalonius 537 (1799).
Avledn.: HUGSAN, r. l. f. (hug(h)s- (hux-) 1649—1818. hogs- 1681. huxen 1649) [fsv. hughsan] (†)
1) till 1 a: tänkande; tankearbete; övervägande; omtanke, omsorg; omtänksamhet; förtänksamhet; försiktighet. Will hughsan och betänkiande vthi een sådan sak haffua sin skälige tijdh. VDAkt. 1651, nr 166. Hvad hugsan gör, at de gevären så förvara? Murberg Racine Ath. 67 (1776; fr. orig.: précaution). At fritt .. få i tal och skrifter til med-lefvandes kunskap upgifva, hvad som hälst någon kan af egen hugsan och förstånd hafva fattat. AdP 1786, s. 90. Adlerbeth Ov. 390 (1818). jfr FÖR-, FÖRE-, OM-HUGSAN.
2) till 3: håg, lust, böjelse, benägenhet. Wår begiärligheet och huxen, Wåra Vndersåtares wälfärdh och bästa, i alle görlige måtter at befordra. Stiernman Com. 2: 616 (1649). Liljestråle Fid. 230 (1772).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content