publicerad: 1932
Etymologi
1) (numera bl. tillf.) motsv. HUJ, interj. I o. II 1: ropa huj; äv.: ropa l. skrika högt. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 221. Et förskräckel(ig)t ropande och hujande. Broman Glys. 1: 373 (1719). Wengelin GMinn. 149 (1893).
2) [jfr sjungande fart, hejdundrande fart] (vard., mindre br.) motsv. HUJ, interj. I 1 o. II 2, i p. pr., i uttr. hujande fart o. d., mycket snabb fart, susande fart osv. Nu gick det vidare med hujande fart. NTIdr. 1899, julnr s. 44. Hansson NVis. 31 (1907).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content