SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1932 HUVEN, p. adj.; n. -vet. Ordformer (ho- VRP, Bondepract.) Etymologi [sv. dial. huven (Smål.), håven (Sk.); eg. p. pf. av HÄVA; jfr d. hoven] (†) svullen. Ingredh war slagen så att hon war hoffuen i Brystet. VRP 1641, s. 979. Om tin Lönligheet Hoffuet (Sullin) mon wara. Bondepract. C 6 b (1662; d. orig.: hoffven). SAOB Alfabetisk lista huvde- huvdu- huve subst.1 huve subst.2 huvel huven p. adj. huvig adj. huvna verb huvud subst. huvudman subst. huvudsak subst. Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
