HYCKEL hyk4el, n.; best. -klet.
1) (i sht i vitter stil) motsv. HYCKLA, v.2 1 o. 2: hyckleri. Det vore oförskämdt hyckel, om jag nekade att jag kände mig både glad och ärad af Svenska Academiens val. Tegnér (WB) 3: 368 (1818). Pietistiskt hyckel. Därs. 7: 167 (1834). Blott i slätkammadt hyckel / rördes på ytan en värld utaf fromhet och gyckel. Hallström Skogsl. 144 (1904).
2) (†) motsv. HYCKLA, v.2 3: smicker. Den sanna Philosophens hjerta / En lika billig afsky bär / För Hycklets smink och Tadlets svärta. Kellgren 2: 242 (c. 1780).
