HYDATID hyd1ati4d l. hy1d-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. hydatide, eng. hydatid; till gr. ὑδατίς (gen. ὑδατίδος), vattenblåsa, till ὕδωρ, vatten (se HYDRO-)]
med. o. zool. liten, vätskefylld blåsa l. blåsliknande bildning; ofta i inskränktare anv. om ekinokockusblåsa. VetAH 1815, s. 274. Hydatider .. kunna förekomma i njurarna likasom i lefvern. Wretlind Läk. 8: 51(1900). 2NF 36: 522(1924).
Ssgr: HYDATID-SJUKDOM~20 l. ~02. med. sjukdomen att vara besvärad av ekinokockus(blåsa). Frey 1849, s. 552.3NF 10: 193(1929).
