SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HYLA hy3la2, v. -ade (Petreius Beskr. 2: 90 (1614: hylade, ipf.)), äv. (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) -er (Dalin (1852)), -te (Fosz 555 (1621), FoU 15: 93 (1902)), -t (Dalin (1852), FoU 15: 93 (1902)); förr äv. HULA, v. -ade. vbalsbst. -AN (†, ALaurentii Fischer 85 (1618)), -ANDE, -ING (†, VDAkt. 1730, nr 21 (i bet. c β)), -NING (i bet. c β, γ); -ARE (se avledn.); jfr HYL.
Ordformer
(hula 1658—1788. hyla 1613 osv. hylla 1730 (: hyllingar, pl.))
Etymologi
[sannol. lånat från (m)nt.; jfr mnt., mnl. hūlen; för formen hyla jfr sv. dial. hyla, d. hyle, nor. hyla, nt. hülen; för formen hula jfr nt. hūlen, meng. houlen, varav eng. howl; jfr med annat avljudsstadium fht. hiwilōn, hiulōn, varav mht. hiuwelen, hiulen, varav t. heulen; av ljudhärmande urspr.]
(utom i c β, γ numera bl. i vissa trakter, vard., ävensom ngn gg i vitter stil) frambringa ett långdraget, gällt ljud, tjuta, ”yla”.
a) om person. Forsius Esdra 103 (1613). Han .. tööt, greet och hylade. Petreius Beskr. 2: 90 (1614). Visslande och hylande drogo de (dvs. lekkamraterna) fram på ofta stiglös vandring. Carlsson Dagsv. 41 (1927).
b) om djur, i sht varg l. räv. Vlffuen hylte. Fosz 555 (1621; nt.: dê wulf .. begunde tô hûlen). En hungrig och hylande räv. Heidenstam NDikt. 71 (1915).
c) om sak; särsk.
α) om vind, blåst. I slottets alla fönsterspringor hylade blåsten. Heidenstam Col 158 (1888). Janson Gast. 265 (1902).
β) (fullt br.) mus. om orgel l. orgelpipa: giva ljud (”tjuta”) utan att någon tangent nedtryckes (beroende på att en l. flera spelventiler icke sluta ordentligt till); ofta ss. vbalsbst. -ning, äv. konkretare. VDAkt. 1730, nr 21. Londée Kellner 20 (1739). Hylning är alltid bevis på att någon spelventil icke är fullt sluten. Lagergren Orgelsk. 1: 6 (1894).
γ) (fullt br.) radio. gm återkoppling förorsaka störande missljud. Radio 1930, s. 122.
Avledn.: HYLARE, om person m.||ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m. nästan bl. radio. till c γ: person som gm återkoppling förorsakar störande missljud (”tjut”). Det klagas i radiokretsar härstädes över ett par hylare, som den senaste tiden stört mottagningen. LD 1926, nr 62, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content