publicerad: 1932
HYLLEST hyl4est l. hyl3es2t, r. l. m. l. f. (m. Schultze Ordb. 2030 (c. 1755), Meurman (1846); f. Lind (1749), Lundell (1893)); best. (knappast br.) -en.
Ordformer
(hyllest(h) 1524 osv. hylles 1846—1906. hylest 1688. hyl(l)st (i vers) 1669—c. 1690)
Etymologi
[fsv. hyllist, f. o. n. (i bet. 1, 2), motsv. d. hyldest, liksom isl. hollosta, f., bildat till stammen i HULD, adj.]
1) (†) huldhet o. trohet l. tillgivenhet l. kärlek som visas mot regent l. överordnad l. husbonde o. d. Honom (dvs. konung Erik av Pommern) kunde jw inthit hielpa at han hade mong slott och feste och ingen hyllest. OPetri Kr. 176 (c. 1540). Konungs yppare värn är almän kärlek och hyllest. Nicander GSann. 54 (1766). Han påminde Dalkarlarna, huru de förut hade lofvat honom tro och hyllest. Fryxell Ber. 2: 164 (1826). Svennen tjente dem med tukt och hyllest, som det kunde höfvas förnäma jungfrur. SvFolks. 206 (1844).
2) (numera bl. ngn gg i skriftspr., arkaiserande) ynnest, bevågenhet, gunst, nåd; förr äv. dels allmännare: välvilja, dels särsk. om Guds nåd. Vnder wore hyllesth och nade. G1R 1: 248 (1524). Hell .. tw (Maria) som äst j hans (dvs. Guds) hyllest och ynnest. OPetri MenFall I 1 b (1526). Monge achta Herrars och Furstars Gunst fast mehra än Gudz Hyllest. Schroderus Os. 2: 470 (1635). Emädan iag intet hafwer at wänta någon hyllest eller understöd af Sterbhuset i Odenssjö. VDAkt. 1701, nr 44. Hvad himmelen ger, / är tolk af dess hyllest. Ling As. 587 (1833). Positiva bevis af konungens hyllest framträdde .. senare. Lagus Kellgren 118 (1884). Högberg Vred. 3: 134 (1906).
3) (†) tillgivenhet, (omhuldande) kärlek l. ömhet l. intresse; omvårdnad. Eensam, utan hylst, som fågeln uppå taaken. Rosenfeldt Vitt. 140 (c. 1690). Din hyllest för allt, hvad bokvett heter och nämnas kan. Fries 2Linné 2: 296 (cit. fr. c. 1750). Säll är han, / som åt sig vinner / ryktets heder och hyllest. Gödecke Edda 73 (1877; isl. orig.: líknstafi). Estrid gick så stillsamt till väga, och alla tydde sig till henne med hyllest. LfF 1879, s. 76.
4) (†) i konkret anv., om person, dels motsv. 1, om föremål för tillgivenhet l. kärlek, dels motsv. 3, om kärleksfull gynnare. Lefve länge och väl vår glädje, Vår stöd, Vår Hyllest, Vår älskelige Linnaeus! SKrok (1749) i SmålHembygdsb. 1: 49. Maria! Engel! All min fröjd och hyllest! Hagberg Shaksp. 6: 219 (1849).
5) [bet. beror på anslutning till HYLLA, v.1 II 5] (tillf., arkaiserande) hyllning. Svennen undficks af alla med stor ära och hyllest. SvFolks. 1: 69 (1844). Se folkens jublande hyllest / på frihetens svinnande strand. Tigerschiöld Dikt. 2: 122 (1891). Högberg Vred. 3: 203 (1906).
Spoiler title
Spoiler content