HYLLINGENY hyl3iŋe~ny2 l. HYLLENY hyl3e~ ny2, n.; best. -nyet l. -nyt.
Ordformer
(hylinge- c. 1875. hyllinge- 1868 osv. hylle- 1927)
Etymologi
[ssg till NY, sbst., första ssgsledens urspr. är ovisst]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om det ny som följer närmast efter ”kråknedanet”. Ekbohrn(1868). Tholander Ordl.(c. 1875). En allmän folktro är, att växtligheten i kråknedanet står stilla, men att under det på kråknedanet följande ”hyllingeny” mera växer på en dag än eljest på fjorton. 2NF 15: 141(1911).
