HYLOZOISM hyl1osois4m l. hy1l-, l. -ås-, l. -så-, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. hylozoismus, eng. hylozoism, fr. hylozoïsme; bildat av den engelske filosofen RCudworth († 1688) till gr. ὕλη, materia, o. ζωή, liv (se ZOOLOGI)]
filos. filosofisk meningsriktning som tillerkänner materien en ursprungligen inneboende kraft o. fattar den ss. till själva sitt väsen levande o. besjälad; materiell panteism. ConvLex. 6: 207 (1832). Boström 2: 7 (1838). Nyblæus RelUpps. 75 (1868, 1874). Arvidson Thorild 88 (1931). —
